Rädlsan över att bli ensam och övergiven.
Rädsla över att bli ensam och övergiven är något som jag har haft med mig i typ hela mitt liv. Det är ingenting jag är stolt över direkt, men jag är rädd för att mina vänner ska lämna mig, att jag helt plötsligt ska stå där ensam utan någon alls. För jag vet att den dagen som jag blir ensam, den dagen som alla mina vänner går ifrån mig, den dagen kommer allt annat hemskt att hända också. Det suger, det gör det verkligen, och det gör mig ledsen. Men det skapar också till viss del en förståelse för hur andra människor känner. Jag vet hur folk känner sig när deras vänner lämnar dem, jag har liksom också varit där. Jag har också stått och sett mina vänner gå ifrån mig, för att jag har gjort något dumt. Det skapar också en form av medkänslor, jag tycker synd om folk som känner sig ensamma och övergivna. Det bara är så, jag kan inte hjälpa det heller. Hur gärna jag än skulle.
Skrev jag igår kväll (men publicerade aldrig), jag hatar att jag blir så emo på kvällarna och sitter och reflekterar över ensamhet och känslan av att vara övergiven. Å andra sidan så vet jag hela tiden att jag har Gud, han finns liksom där och vakar över mig. Jag läser en väldigt bra bok just nu, "When God Doesn't Make Sense" heter den, skriven av Dr James Dobson. Jag var ytterst skeptisk till den här boken när jag fick den för nästan ett år sen (i 17 års present). Han är doktor, psykolog och familje rådgivare. What could he possibly know about abandonment? Men jag har redan fått ändra min uppfattning, efter 14 sidor. Det är nog den snabbaste omvändningen jag har gjort någonsin tror jag. Han har massor av erfarenhet av att prata med folk i vilkas liv det har hänt hemska saker, och han har också sett deras kamp mot Gud.
På tal om kamp mot Gud så tror jag att det är där problemet ligger. Jag tror i alla fall att det är där mitt problem ligger, dåliga saker händer, alla kommer dö och så vidare. Men när dåliga saker händer så blir jag arg på Gud. Varför räddade inte han min farfars liv till exempel? Och när vi är arga på Gud så tar vi själva avstånd från honom, i vissa fall medvetet, i andra fall omedvetet. Och när vi gör det så blir det svårt för oss att se vad Gud faktiskt gör för oss, vilket i sin tur leder till mer aggressioner och ännu mer frustration.
Så vad vi egentligen borde göra, hur svårt det än är, är att bara lita på Gud så fort något dåligt händer. Och jag kan helt ärligt säga att jag tror att i allt dåligt så finns det alltid något bra. SÅ DET SÅ!
Skrev jag igår kväll (men publicerade aldrig), jag hatar att jag blir så emo på kvällarna och sitter och reflekterar över ensamhet och känslan av att vara övergiven. Å andra sidan så vet jag hela tiden att jag har Gud, han finns liksom där och vakar över mig. Jag läser en väldigt bra bok just nu, "When God Doesn't Make Sense" heter den, skriven av Dr James Dobson. Jag var ytterst skeptisk till den här boken när jag fick den för nästan ett år sen (i 17 års present). Han är doktor, psykolog och familje rådgivare. What could he possibly know about abandonment? Men jag har redan fått ändra min uppfattning, efter 14 sidor. Det är nog den snabbaste omvändningen jag har gjort någonsin tror jag. Han har massor av erfarenhet av att prata med folk i vilkas liv det har hänt hemska saker, och han har också sett deras kamp mot Gud.
På tal om kamp mot Gud så tror jag att det är där problemet ligger. Jag tror i alla fall att det är där mitt problem ligger, dåliga saker händer, alla kommer dö och så vidare. Men när dåliga saker händer så blir jag arg på Gud. Varför räddade inte han min farfars liv till exempel? Och när vi är arga på Gud så tar vi själva avstånd från honom, i vissa fall medvetet, i andra fall omedvetet. Och när vi gör det så blir det svårt för oss att se vad Gud faktiskt gör för oss, vilket i sin tur leder till mer aggressioner och ännu mer frustration.
Så vad vi egentligen borde göra, hur svårt det än är, är att bara lita på Gud så fort något dåligt händer. Och jag kan helt ärligt säga att jag tror att i allt dåligt så finns det alltid något bra. SÅ DET SÅ!
Kommentarer
Trackback
