Tommy och Wero

Jag har tänkt på det här, jag mår bra, jag har massa saker att vara tacksam över osv. Jag åker på läger imorgon med folk jag tycker massa mycket om. Det enda jag har lite ångest över är mina mardrömmar.

Jag har sedan i typ oktober/november någon gång drömt massor av mardrömmar, vissa nätter vaknar jag av att jag skriker, andra av att jag gråter, vi pratar om i princip varje natt, det är inget jag är stolt över och ja,  jag funderar snart på sömntabletter, men tydligen så är det rätt vanligt att sömntabletter ger mardrömmar som biverkning, så det vette sjutton. Dessutom äter jag tillräckligt med tabletter som det är.

Hur som helst, det här med mardrömmar är väl helt okej om man sover själv eller när jag sover med Mikko, han kan hålla om mig och säga att han älskar mig och att allt kommer bli bra, det gör mig lugn, men jag menar, folket på lägret kan inte göra det. Och ja, det skrämmer mig lite att jag kanske kommer väcka en massa folk utan att jag är medveten om det (förrens efteråt då..). Men det är liksom inget jag kan göra något åt, jag kan be, det gör jag, dagligen, för att det ska försvinna, det hjälper ibland, men inte alltid.. Aja. Jag antar att Gud vet vad som är bäst och jag hoppas att folk inte blir arga på mig ^^