What we do and what we should do.
Jag har tänkt skriva det här ett bra tag, men jag tappade bort blogginlägget det baseras på, så jag sket i det, nu hittade jag inlägget i fråga igen, så jag skriver det nu istället :) Inlägget i fråga finns här och handlar om inget mindre än Jesusmanifestationen och hur den egentligen var rätt kass.
Jag är rätt kluven, även om jag vet vem jag vill hålla med. Jag vill hålla med Tomas (och nej, det är inte den Tomas som jag vanligtvis skriver om..) som skrev inlägget på bloggen i länken. Det suger rätt hårt att kristna människor som egentligen borde följa Bibelns budskap istället för att göra det ställer sig och sjunger O Store Gud (nu vet jag inte om just O Store Gud sjöngs på Jesusmanifestationen dock) tillsammans. Nu tänker ni säkert att står det inte i Bibeln att Gud är stor osv? Och jo, visst gör det det, men det var inte poängen i det här fallet, poängen är att det finns andra saker som är så mycket viktigare att tänka på först. Det andra Jesus sa tillexempel. Det om att älska alla andra människor, det om att sprida hans namn, det om att dela med sig etc. Borde vi inte fokusera på det först?
Om vi tittar på urkyrkan så var det någon någongång som sa till mig att det var någon av församlingarna som hade fått en korg med vindruvor av en annan församling och alla hade blivit jätteglada. Hade det här hänt idag så hade vi glatt ätit upp vindruvorna och sen hade det roliga varit slut. Men den här församlingen skickade istället vidare korgen till nästa församling, och så höll det på tills den första församlingen fick tillbaka korgen, nu var vindruvorna naturligtvis ruttna sen länge, men ni fattar poängen, helt plötsligt fick alla vara med. Eller som när urkyrkorna träffades och åt i hemmen, den som inte hade någon mat fick då mat av den som hade, för att man delade med sig, man var som en enda stor familj. Idag, istället för att besöka hemlösa eller umgås med människor som ännu inte sett Guds storhet och hans kärlek så ställer vi oss i kungsträdgården och sjunger lite. Vem tjänar något på det egentligen? De hemlösa som fortfarande inte har tak över huvudet, en säng och sova i eller mat att äta? Fångarna på valfritt svenskt fängelse som fortfarande inte sett Gud? Eller kanske barnen med alkoholiserade föräldrar som egentligen bara behöver kärlek och omtanke av någon som faktiskt bryr sig? Visst, det visar att vi finns, men precis som Tomas skrev på sin blogg, det finns så fruktansvärt många saker vi måste göra först.
Men ändå så kan jag inte låta bli att tycka att det är lite coolt med 18 000 människor som sjunger tillsammans. Men hur coolt hade det inte varit med 18 000 människor som samma dag knallar ut till alla Sveriges fängelser och älskar fångarna? Dessutom hade det sparat på miljön då alla inte hade behövt åka till Stockholm.
Förlåt, jag är bara lite pissed ikväll.
Jag är rätt kluven, även om jag vet vem jag vill hålla med. Jag vill hålla med Tomas (och nej, det är inte den Tomas som jag vanligtvis skriver om..) som skrev inlägget på bloggen i länken. Det suger rätt hårt att kristna människor som egentligen borde följa Bibelns budskap istället för att göra det ställer sig och sjunger O Store Gud (nu vet jag inte om just O Store Gud sjöngs på Jesusmanifestationen dock) tillsammans. Nu tänker ni säkert att står det inte i Bibeln att Gud är stor osv? Och jo, visst gör det det, men det var inte poängen i det här fallet, poängen är att det finns andra saker som är så mycket viktigare att tänka på först. Det andra Jesus sa tillexempel. Det om att älska alla andra människor, det om att sprida hans namn, det om att dela med sig etc. Borde vi inte fokusera på det först?
Om vi tittar på urkyrkan så var det någon någongång som sa till mig att det var någon av församlingarna som hade fått en korg med vindruvor av en annan församling och alla hade blivit jätteglada. Hade det här hänt idag så hade vi glatt ätit upp vindruvorna och sen hade det roliga varit slut. Men den här församlingen skickade istället vidare korgen till nästa församling, och så höll det på tills den första församlingen fick tillbaka korgen, nu var vindruvorna naturligtvis ruttna sen länge, men ni fattar poängen, helt plötsligt fick alla vara med. Eller som när urkyrkorna träffades och åt i hemmen, den som inte hade någon mat fick då mat av den som hade, för att man delade med sig, man var som en enda stor familj. Idag, istället för att besöka hemlösa eller umgås med människor som ännu inte sett Guds storhet och hans kärlek så ställer vi oss i kungsträdgården och sjunger lite. Vem tjänar något på det egentligen? De hemlösa som fortfarande inte har tak över huvudet, en säng och sova i eller mat att äta? Fångarna på valfritt svenskt fängelse som fortfarande inte sett Gud? Eller kanske barnen med alkoholiserade föräldrar som egentligen bara behöver kärlek och omtanke av någon som faktiskt bryr sig? Visst, det visar att vi finns, men precis som Tomas skrev på sin blogg, det finns så fruktansvärt många saker vi måste göra först.
Men ändå så kan jag inte låta bli att tycka att det är lite coolt med 18 000 människor som sjunger tillsammans. Men hur coolt hade det inte varit med 18 000 människor som samma dag knallar ut till alla Sveriges fängelser och älskar fångarna? Dessutom hade det sparat på miljön då alla inte hade behövt åka till Stockholm.
Förlåt, jag är bara lite pissed ikväll.
Kommentarer
Trackback
