Att vara ensam - as in ensam och inte själv.

Innan någon fråga, ja, jag gör skillnad på att vara själv och ensam.
Själv - man har valt att vara själv och drar sig därför ifrån andra människor.
Ensam - man har ingen att vara med och blir därför ensam även om man inte vill det.

Många människor känner sig ensamma. Eftersom de inte har den relation till sina vänner, sin familj och sina bekanta som de skulle vilja ha. Vilket visserligen är helt fel, men i alla fall. Folk har den här känslan och de vet inte vad de ska göra åt den. Men jag tror, observera tror, att det enda de egentligen behöver är Gud och hans kärlek.

Visst Gud älskar alla människor, men man märker av naturliga skäl inte av det när man inte tror på Honom. Men så fort man tror på Honom och lämnar sig själv till Honom så gör man det, och det är något som är så mysigt att jag inte kan beskriva det (ja, jag upplevde känslan som mysig.. förlåt ^^). Helt plötsligt är man inte ensam, man är själv när man vill vara det. Annars har man Gud och oftast så brukar det (enligt folk jag har pratat med) hjälpa relationen till andra människor att man blir kristen.

Det är grymt tycker jag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0