Tommy och Wero

Jag är imponerad av ett antal människor, jag beundrar ett fåtal.

Jag tänkte inte riktigt rabbla upp alla jag är imponerad av, för det är rätt många. Det är inte så svårt att imponera på mig, men för att jag faktiskt ska beundra någon så krävs det mer.

Jag önskar att jag kunde beundra min mamma, vissa dagar gör jag det. För att hon är en väldigt duktig människa. Andra dagar gör jag det inte. Tyvärr så är de andra dagarna fler.

Shane Claiborne(alla som är förvånade över att den kom kan ju hojta till.). Egentligen tycker jag inte att han behöver en närmare presentation. En sådan finns här (wikipedia-artikel) om man skulle vilja ha den. Men ärligt talat. Det finns nog ingen människa som har revolutionerat mitt sätt att tänka så mycket som han. Jag vill också våga göra det han gör. Men jag tror att jag är rädd. Det är därför jag beundrar honom. För att han läste Bibeln och tyckte att "om Jesus sa att vi ska göra det här, då ska vi nog göra det också" sen gjorde han det. Varje gång jag tänker på det tänker jag direkt "Herre, ge mig mod att våga ta det där klivet ut från klippan och bara falla ner i vad du vill göra." - varje gång så gör jag ingenting.

Franciskus av Assisi - är även en av Shanes stora förebilder, men hur som helst. wikipedia hade en del bra att säga om honom också, lyssna tillexempel på följande:
"En andlig vändpunkt blev en upplevelse i kapellet San Damiano utanför Assisi 1206. Thomas av Celano återberättar att krucifixet vid detta tillfälle uppmanade Franciskus att restaurera Guds hus som var alldeles förstört. Vid samma tillfälle skall han ha tagit starkt intryck av Matteusevangeliet 10:7-10. Påverkad av sin tolkning om evangeliets apostoliska fattigdom, sålde Franciskus en del av sin fars varor för att bekosta renoveringen av samma kapell och för att ge till de fattiga. Detta ledde till att fadern, Pietro, ställde sin son inför rätta, och att relationen dem emellan bröts. Franciskus lämnade tillbaka allt han fått av sin far, avsade sig sitt arv och andra medfödda förmåner, och begav sig hemifrån, iklädd endast en sliten, grå kåpa på vilken han tecknade ett kors med krita. Därefter levde Franciskus bland de spetälskesjuka och ägnade sig åt att reparera kyrkobyggnader, åt tiggeri och åt att ge så mycket han kunde åt de nödlidande; själv levde han i största försakelse."
I Matt 10:7-10 står det för den som är intresserad följande: " Förkunna på er väg att himmelriket är nära. Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut demoner; ge som gåva vad ni har fått som gåva. Skaffa inte guld eller silver eller koppar att ha i bältet,ingen påse för färden, inte mer än en enda skjorta, inga sandaler och ingen stav. Ty arbetaren är värd sin mat."

Sen beundrar jag alla de människor som dagligen står upp för sin tro. De som när någon säger "Meh, är du verkligen kristen" säger "ja, jag är kristen", när den nedlåtande blicken eller det där lite hånfulla skrattet sedan kommer så står de fortfarande fast vid sin tro. DET beundrar jag.

Vad jag däremot inte beundrar är egoism, folk som ljuger och framförallt folk som hycklar.

Men ja, jag tror att jag dedikerar det här till alla människor som är som jag i alla fall, alla vi hycklare, lögnare, egoister och i övrigt ganska patetiska människor som ändå på något sätt försöker komma någon vart här i livet medan vi i alla fall försöker stå för vad vi tror på och leva utefter det.