Tommy och Wero

Jag har verkligen ingen inspiration - jag vet inte vad jag ska blogga om, jag vet inte vad jag ska göra någon annan gång. Jag är tveksam på om jag får G på kemi-provet jag gjorde igår. Jag är tveksam till att jag får mer än G på SHK-provet vi gjorde förra veckan etc. etc. Det ska bli så skönt med lov, jag behöver verkligen det, jag behöver verkligen få avsluta lite kurser och fokusera på det jag tycker är roligt - vilket är vad jag ska göra i vår, jag ska läsa roliga kurser och jag ska göra coola saker. I vår. Jag försöker att inspirera mig själv med det - går det bra? Nej det gör det verkligen inte.

Men mitt i all avsaknad av inspiration så finns det ändå små ljus, tågresor som den jag är på nu till exempel, när man är pirrigt nervös på ett skönt sätt över vad som ska hända när man kommer fram. Man hoppas verkligen på det bästa och i det här fallet är det bästa en helg där jag får träffa nya människor, njuta av en FLL-tävling där jag inte behöver göra något alls och framförallt så får jag mysa med min underbara pojkvän. Andra saker som lyser upp min för tillfället rätt tråkiga vardag är Gud, kyrkan och mina vänner, för på ett sätt så har jag hittat en ny trygghet i det mesta och jag funderar faktiskt på att lämna de delar av mig som jag inte riktigt gillar bakom mig. "Klippa av mig armbanden", precis som jag skrev förra helgen. Seriöst - jag tror att jag klipper dem på nyår, lämnar allt det där jag inte gillar, människor jag inte gillar, minnen jag inte gillar allt sånt. Delar av mig som inte passar in i vad jag vill se som den nya förbättrade versionen av Wero. En Wero som jag vill i alla fall låtsas har fått en rejäl omghostning och ett nytt, frächt operativsystem. Visserligen så vet jag att så inte är fallet, men man får väl drömma i alla fall?

Nej, nu ska jag återgå till min vintermörka vardag. Men jag slänger nog upp en bön sen, jag känner att det behövs.