Tommy och Wero

Om det finns någonting som jag har lärt mig i mitt liv så är det att man inte kan sätta ord på lycka och att när man försöker så blir det oftast väldigt fel. Men jag tänker försöka i alla fall (av okänd anledning).

Jag är lyckligare nu än jag har varit på evigheter. För jag vågar lita på min pojkvän, inte för att jag inte gjorde det förut, men någonting har liksom släppt nu - jag litar  mer på honom nu och jag har inte det kontrollbehov som jag hade förut, visst jag vill prata med honom i alla fall en lite sväng varje dag, men det beror snarare på att jag saknar honom än att jag behöver prata med honom. Känslan av att inte behöva prata är rätt udda - speciellt när det är första gången på typ två år som man känner den känslan. Till en början skrämde det mig lite, tankar i stil med innebär det här att jag inte är kär längre? flög igenom mitt huvud. Men det är BULLSHIT! Jag älskar min pojke, men jag behöver honom inte dygnet runt.

Tanken gör mig trygg och när jag är trygg så blir allting mycket bättre. Jag blir lycklig av att vara trygg - hur flummigt det än låter. Dessutom så går allting allmänt bra för tillfället!