Anonyma kommentarer eller varför jag är nöjd med mitt liv.

Jag bokstavligen talat älskar anonyma kommentarer. Nu idag så hade jag fått en där det stod att jag var patetisk. Som att jag inte visste det? För det första är jag Svensk - patetisk kommer liksom med som en bonus då. Men jag är faktiskt stolt över det, jag älskar mitt liv, jag älskar mig själv och jag älskar människorna jag umgås med, så varför skulle jag inte vara nöjd och varför skulle jag behöva bry mig om vad någon som inte ens vågar skriva ett "namn" på sin kommentar?

Men svenskar är ju aldrig nöjda med sina liv, det är ju så, man ska alltid sträva efter mer, mer och sedan ytterligare lite till. Jag har aldrig fattat varför - jag strävar inte efter att ha allt, att kunna skryta om alla saker jag har etc. Jag förstår inte grejen med att ha en massa saker som man inte förstår ens lite av hur de ska användas, jag förstår inte heller varför man skulle vilja slösa en massa pengar på att bli "lycklig" när det enda som egentligen krävs för att bli lycklig är att man är nöjd.

Hur blir man då nöjd? - Jag tror att det handlar om att alla människor har en strävan efter någonting, att vara stört, bäst och vackrast eller kanske att ha de coolaste prylarna. Jag gav upp min strävan efter sånt ungefär samtidigt som jag började ta min tro på allvar, vilket väl var någon gång i samma veva som jag blev ihop med Mikko (tror att det var typ en månad innan, när alla upplevelser från Ukraina och Frizon började lägga sig som en dimma av trevligheter) - Bibeln säger att vi inte ska samla skatter på jorden och att vi inte ska sträva efter att bli störst. Vilket innebär att jag bara gav upp den delen av mitt liv och det gjorde mig, tro det eller ej, väldigt lycklig. Det skapar liksom en viss frid och ett lugn att slippa bry sig om allt det där.

Visst, ibland kanske jag vill lyckas med någonting och jag kanske inte vill vara sämst, men att inte sträva efter att vara bäst och att inte göra sitt bästa är två helt olika saker, och Gud vill att vi ska använda våra talanger - vilket betyder att han inte vill att någon som är grym på att springa fort ska sluta springa helt, Gud vill att vi ska använda talangerna för att göra saker i hans namn, inte för att vi själva ska tjäna på det - ser ni skillnaden?

Hur som helst; Du som skrev kommentaren, jag ber för dig också <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0