Tommy och Wero

Idag är en sån där dag när jag bara mår allmänt dåligt över andras lycka, eller egentligen så handlar det inte alls om andras lycka, utan det handlar snarare om min egen olycka. Eller inte olycka, ensamhet. Det här är tredje inlägget om ensamhet jag skriver den här veckan, jag skrev ett i söndags också tror jag. Men jag tror inte att jag publicerade nog inte alla.

Idag är jag bitter över småsaker, väldigt små saker till och med. Människor som får vara tillsammans med dem de älskar, människor som får pussas och som kan få en kram, i alla fall lite då och då. Jag förstår verkligen inte varför jag saknar honom så mycket just nu. Jag fattar verkligen inte, det är så värdelöst. Det är bara idag, onsdag och torsdag kvar. För på fredag åker jag, på fredag får jag slänga mig i hans famn. Men innan dess får jag inte prata med honom som vanligt, och det är där skon klämmer, det gör ont i mig att tänka på det. Det gör ont i mig att känna att alla andra får vad jag så gärna vill. Jag saknar honom :(