Tommy och Wero

Sitter och halvtittar på fotbollen, Ukraina-Sverige om ni inte visste det. Egentligen borde jag kolla lite på mekaniken, men jag känner ändå att jag har hyfsad koll på den. Vet inte om jag har skrivit det innan men jag har omtenta imorgon och jag vill så himla gärna klara den! Men efter genomgången i måndags så känner jag att jag nog klarar det bara jag tänker efter ordentligt, för det vi gick igenom var inget som jag inte kunde - jag tänkte bara fel. Käre gode Gud, låt mig klara det här.

För övrigt satt jag och tänkte förut - på förhållanden. Såg ett avsnitt av Scrubs härromdagen där Turk och Carla skulle gifta sig rätt snart och hade blivit ett sånt där par som tror att de vet allt om förhållanden. Jag insåg att jag också var sån en gång i tiden (när jag var ihop med Mikko that is) men att jag nu i efterhand har insett att man inte kan veta allt om förhållanden för att alla förhållanden är så himla olika.

Vad jag menar med det? Jo, bara för att något funkar för mig och Tommy i vårat förhållande så innebär inte det att det funkar för någon annan här i världen. Jag tänkte ge ett exempel. Vi har inga problem med att bråka om småsaker som till exempel tvätten eftersom vi vet att det funkar bättre för oss båda två att få bråka av oss lite och sen är det bra än att spara på det och sen få ihop ett större bråk efter ett par månader. Vi vet också att när det kommer till större saker så har vi ingen anledning att bråka. Vi vet att vi är överrens om vart vi vill i livet, hur vi vill uppfostra våra barn etc. och de gånger vi inte kommer överrens direkt så har vi pratat igenom det och alla gånger har vi kommit fram till att vi menat samma sak, men inte kunnat uttrycka det ordentligt. Haha, så kan det gå...

Vad jag menar är i alla fall att oavsett om man bråkar eller inte så tror jag inte att det spelar någon roll - huvudsaken är att man inte bara bråkar, att bråkandet inte tär på förållandet.

Sen tror jag, men det här är min ytterst subjektiva åsikt som inte alls grundas på speciellt rättvist material, att tjejer gärna överdriver det här med bråk - vi bråkar med vår pojkvän om vem som ska ta hand om disken och när han inte vill diska så tar vi det som att han inte tycker att vi diskar tillräckligt ofta. Även om det enda han menade var att han inte hade någon lust att diska idag. Jag vet i alla fall att jag gör såhär och att jag har många vänner och bekanta som också gör så och i längden så tror jag att det är vi själva som blir lidande.

Nu har jag strulat in mig i något som jag inte vet hur jag ska ta mig ur... men vad jag vill ha sagt är att jag tror att det är bra att kunna bråka, för att det är när man inte kan bråka och inte vet hur man ska göra det utan att såra den andra parten som det slutar illa. Så bråka hellre om småsaker än om stora saker.