Dag 8 - Detta ångrar jag

Jag vet inte vart jag ska börja. Men jag tänkte väl kanske välja en sak som jag ångrar. Jag ångrar alla "vänner" jag har haft som har fått mig att låtsas att jag är någon jag inte är och som har tryckt ner mig varje gång jag har visat en liten liten del av mig själv.

Det där är grejer som har upprepats gång på gång, ofta av samma personer, i omgångar. De gör det ett tag, accepterar en ett tag, trycker ner en ett tag igen, accepterar en igen etc. Tillslut har man inget val annat än att bryta med personerna.

Värst var det i högstadiet. Jag gick i en grymt bra klass. Jag älskar stora delar av min högstadieklass enormt - men andra delar - not so much. Framförallt så är det ett par personer som fick mig att tro att jag var tvungen att vara någon annan än den jag är för att bli omtyckt som jag aldrig kommer förlåta. Jag vet att man borde förlåta allt, men ärligt - jag kommer ALDRIG förlåta någon som har gjort sånt mot mig.

I högstadiet så handlade det mest om att jag kunde hitta ett nytt band som jag gillade och så fort jag nämnde det så fick jag höra att bandet sög - utan att folk ens hade hört bandet. Det var särskilt en person som gjorde det här. Grejen var att när jag gjorde samma sak, även om jag aldrig gjorde det utan att ha lyssnat på musiken, så tyckte alla att jag var både elak och dryg. Sen, ett par veckor senare, så kunde den här personen komma och säga att det band jag hade börjat lyssna på var asbra och när jag satt där och tyckte "ja, men det sa ju jag förra månaden" - då hade jag minsann aldrig ens hört bandet.

Sommaren mellan högstadiet och gymnasiet så insåg jag att det inte var hållbart att umgås med folk på det sättet och bestämde mig för att om jag skulle fortsätta umgås med någon av de här personerna så skulle jag minsann se till att det inte hände igen.

Guess what? Efter tre år i gymnasiet så kan jag bara upplysa er om att det hände igen - och jag ångrar djupt att jag någonsin har släppt in människor så långt i mig själv att jag har låtit dem få mig att tro att jag måste gömma mig själv för att bli omtyckt. För innerst inne så vet både du och jag att alla människor är awesome, alla människor har fina egenskaper som inte ska behöva gömmas - ingen människa kommer någonsin ha rätten att trycka ner dig som läser det här, eller någon annan för den delen. Du är för bra för det. Vi är för bra för det.

Om någon ur min klass i högstadiet och eller gymnasiet mot förmodan läser det här så kan jag bara säga att ja, jag ångrar att ni fick kliva på mig, jag ångrar att det är det som har gjort att jag inte har något självförtroende längre, jag ångrar att jag trodde att jag hade vänner i er. Därför tänker jag inte ge er någon andra chans, det är försent för det. Jag har börjat om - utan människor som bara drar ner en igen.

Kommentarer
Postat av: Robot

Av erfarenhet vet jag att det ENBART finns två effektiva metoder att hantera personer/situationer som dessa.



1. Låta cynisismen flöda.

2. Ta ett fast tag om personens hår och slå sedan dennes kranium upprepade gånger in i något hårt (exempelvis ett skåp).



Själv föredrar jag båda :)

2011-01-08 @ 02:40:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0