Tommy och Wero

Jag och Tommy fick precis för oss att vi skulle gå och duscha. Och I tell you - that boy is slow. Jag kom in i duschen efter honom, blötte ner mig ordentligt och sådär, schamponerade håret, sköljde ur, balsamerade håret, rakade armhålorna och benen, sköljde ur balsam och tvålade in mig och sköljde av - när jag gick ur duschen så hade Tommy fortfarande inte kommit sig för att ta duschcreme - och det var ju inte som att han fick chansen, vi turas ju om med duschen liksom..

I alla fall, det här fick mig att tänka på vad gamla jag hade gjort när jag nu sitter här och skriver inlägget. Jag hade fått total panik på att jag var klar före honom, att jag var en misslyckad flickvän som duschade för snabbt och inte var sexig nog i duschen - för troligtvis så hade någon av mina åh-så-awesome gamla vänner sagt till mig att "men vaddå? Är du klar i duschen före honom?" Och lagom tills dess så hade jag redan haft panik över att jag var en misslyckad flickvän som inte duschade länge nog.

Wait whaaat? - Det "nya" jag, det jag som sitter här och skriver det här blogginlägget that is, inser att oavsett vad mina vänner gör med sina pojkvänner etc. så spelar det ingen roll, för de har inte Tommy som pojkvän - de vet inte hur vårt förhållande funkar och sådär.

Och guess what? Nya jag är ett betydligt mycket lyckligare jag än gamla jag - något jag är fruktansvärt tacksam över. Varje dag.

Påtal om nya och gamla jag så hoppade jag av en kurs idag, Introduktionskurs i Robotik - en kurs som ligger utöver de 300 hp som programmet är på, en kurs som inte leder vidare till några andra kurser heller, utan bara en jobbig kurs som tar en massa energi från mig som jag bara blir stressad av. Det var en enorm lättnad att få hoppa av den faktiskt. Även om det nog var första gången jag har den känslan...Att bli lycklig av att misslyckas är inte riktigt min grej..