What did I do to deserve this?

Jag har alltid tyckt att jag har haft något att klaga på, att något inte har varit bra nog, att jag inte har varit bra nog eller att någon annan inte har varit bra nog.

Men nu helt plötsligt när jag faktiskt har något att klaga på så är jag nöjd? Jag har INGENTING att klaga på. Jag är så grymt tacksam för att jag har allt jag faktiskt har att jag inte förstår vad jag har gjort för att förtjäna det...

Jag vaknar varje morgon och bortsett från tankarna om "varför i helvete ringer klockan så tidigt?" så är jag grymt tacksam för att bredvid mig så ligger den vackraste pojken jag någonsin har sett. Han kan förgylla min dag innan vi ens har gått upp ur sängen (and I mean that in a completely non sexual way) - jag älskar hur han får mig att le, hur han får mig att skratta, hur han får mig att känna mig älskad och jag älskar det faktum att vi fortfarande - efter nästan ett år tillsammans, och efter att ha bott ihop sen i augusti kan ligga och prata i sängen i flera timmar utan att egentligen säga något vettigt...

Dessutom måste jag säga att jag älskar när han gör som han precis gjorde. Han läste vad jag har skrivit, sen tittade han jättekärleksfullt på mig och gosade med min arm och sa "Du tänker precis som jag när du vaknar" - jag svarar "jasså?" han säger "Ja, jag undrar också varför i helvete klockan ringer så tidigt!". Jag skrattade seriöst i flera minuter, det var så jävla uppenbart att han skulle säga så - men jag gick på den i alla fall. SÅ naiv är jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0