Tillit.
Det där med tillit är en svår fråga. Självklart är det viktigt att lita på varandra i ett förhållande. Men hur mycket? Vart går gränsen? Är förhållandet dödsdömt om man inte litar på varandra?
Jag har haft problem med att lita på folk hela mitt liv. Att släppa iväg folk så att jag inte kan få tag på dem om något händer är en av mina största rädslor. Men jag har jobbat på det och vi går åt rätt håll. I helgen var Tommy i Danmark på Xstatic (hardstylefestival). Jag har kompisar som har åkt på sånt tidigare och kunde ha upplyst honom om att det skulle finnas halvnakna tjejer överallt på ett sånt ställe. Men jag trodde att han visste det, det gjorde han inte. Istället fick jag höra när han kom hem att "Hade jag varit du hade jag aldrig vågat släppa iväg mig till ett sånt ställe." Men samtidigt så tror jag att jag behövde det, att jag faktiskt mådde bra av att han åkte iväg och jag klarade av det utan några större problem. Vilket jag faktiskt gjorde, och för vissa kanske det inte betyder något alls, men för mig är det en stor grej, att våga släppa iväg honom till en plats med alkohol (och troligtvis droger...) och halvnakna tjejer enbart med sin kusin som sällskap.
Jag säger inte att alla måste släppa iväg sina pojkvänner/flickvänner till Danmark på rave (vilket var vad det var >.< hardstylefestival = rave år 2011). Men man kanske kan prova att göra något man inte är riktigt bekväm i? Det kanske handlar om att hon ska åka på en tjejkväll hemma hos någon av sina tjejkompisar? Eller att han åker på en ledarträff med fotbollsklubben över helgen?
Helt enkelt så tror jag att det viktigaste är att man litar på varandra tillräckligt mycket för att man ska våga vara ifrån varandra ibland. Det är en grej jag fortfarande känner att jag måste jobba på, men vi är utan tvekan på väg åt rätt håll!
Vad tror ni? Är det viktigt att kunna vara utan varandra ibland?
Jag har haft problem med att lita på folk hela mitt liv. Att släppa iväg folk så att jag inte kan få tag på dem om något händer är en av mina största rädslor. Men jag har jobbat på det och vi går åt rätt håll. I helgen var Tommy i Danmark på Xstatic (hardstylefestival). Jag har kompisar som har åkt på sånt tidigare och kunde ha upplyst honom om att det skulle finnas halvnakna tjejer överallt på ett sånt ställe. Men jag trodde att han visste det, det gjorde han inte. Istället fick jag höra när han kom hem att "Hade jag varit du hade jag aldrig vågat släppa iväg mig till ett sånt ställe." Men samtidigt så tror jag att jag behövde det, att jag faktiskt mådde bra av att han åkte iväg och jag klarade av det utan några större problem. Vilket jag faktiskt gjorde, och för vissa kanske det inte betyder något alls, men för mig är det en stor grej, att våga släppa iväg honom till en plats med alkohol (och troligtvis droger...) och halvnakna tjejer enbart med sin kusin som sällskap.
Jag säger inte att alla måste släppa iväg sina pojkvänner/flickvänner till Danmark på rave (vilket var vad det var >.< hardstylefestival = rave år 2011). Men man kanske kan prova att göra något man inte är riktigt bekväm i? Det kanske handlar om att hon ska åka på en tjejkväll hemma hos någon av sina tjejkompisar? Eller att han åker på en ledarträff med fotbollsklubben över helgen?
Helt enkelt så tror jag att det viktigaste är att man litar på varandra tillräckligt mycket för att man ska våga vara ifrån varandra ibland. Det är en grej jag fortfarande känner att jag måste jobba på, men vi är utan tvekan på väg åt rätt håll!
Vad tror ni? Är det viktigt att kunna vara utan varandra ibland?
Kommentarer
Postat av: Jennifer på Fashioncut
Mycket, vet att jag har problem med det. Dock så ses ni ju i princip varje dag i veckan eftersom ni bor med varandra och jag tror att det skulle göra skillnad för mig. Att jag faktiskt kan få träffa Andreas även om han åker bort över helgen (vilket vi i nuläget isf inte skulle göra)... Sen har jag ju varit borta på semester i en vecka i somras, bara det var ju jobbigt nog. Men det var inte mycket val i det hela och det tror jag också var bra, kunde ju inte direkt bara flyga hem från Kreta ;)
Trackback
