Tommy och Wero

Jag skrev ett långt inlägg om mitt liv och att jag inte har något att skriva om längre, och det är sanningen. Jag har inget att skriva om längre. De gånger det har hänt tidigare har jag antingen mått väldigt dåligt eller väldigt bra. Den här gången är det det senare av dem. Vilket känns fantastiskt.

Jag älskar mitt liv, jag älskar hur vårat liv har utvecklat sig - hur det har blivit. Jag älskar att jag trots knäskador, kommande operationer och annat tjafs kan gå och lägga mig på kvällen med ett leende på läpparna och tänka "shit vad bra mitt liv är!" - och jag har helt enkelt ingen anledning att skriva av mig längre, jag har inget att skriva om. Så vi får se, eventuellt gör jag en renodlad matblogg av den här bloggen. Men då måste jag börja gilla att ta bilder och skit, vilket nog är bland det tråkigaste jag vet. Jag förstår verkligen inte hur allt och alla kan älska att ta kort på saker, förut brukade jag försöka låtsas att jag gillade sånt, för att jag trodde att folk inte skulle gilla mig annars. Men så kan man inte leva... Men å andra sidan, om jag börjar göra det för att blogga om mat så kanske det blir värt det? Vi får se... Jag ska fundera på det ett tag till...

Ha det bra tills dess :) Det tänker jag ha!