Lägg av, det är inte roligt.

Gud. Ibland gör du mig så förbannat arg. Jag fattar inte. Ena stunden mår han helt okej och nästa stund vet läkarna inte hur fort det kommer gå. JAG HATAR DIG IBLAND. Jag hatar att jag litar på att du ska fixa allt, och sen gör du inte det i alla fall. Jag hatar att jag inte kan lita på att du löser allt, att jag inte kan lita på att du lyssnar.

Jag vet, du behöver inte berätta för mig att jag kräver för mycket. Att det finns en mening med det och allt sånt, för jag vet det. Det handlar inte om det. Jag ser ingen mening. Jag ser ingenting. Jag känner mig blind. Och döv. Och apatisk.

Förlåt mig för min ilska.

Amen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0