Tack till Dig rättfärdighetens Gud.

Herre, det finns inte ord att beskriva hur mycket jag älskar dig. Det finns inte heller ord nog att beskriva hur tacksam jag är för den nåd du ger mig.
Jag vet att jag misslyckas med det du vill tvinga mig att göra, jag vet att jag är rädd för att släppa taget och därför håller i mig alldeles för hårt, men herre hjälp mig att släppa taget, hjälp mig att våga. Ge mig mod. Och varför försöker du säga till mig att "If someone prays for patience, you think God gives them patience? Or does he give them the opportunity to be patient? If he prayed for courage, does God give him courage, or does he give him opportunities to be courageous? If someone prayed for the family to be closer, do you think God zaps them with warm fuzzy feelings, or does he give them opportunities to love each other?" Menar du att jag inte anstränger mig tillräckligt? Men jag känner mig som att jag inte alls fixar att göra det, jag fixar det inte, på riktigt, jag behöver din ledning, berätta för mig vad jag ska göra så ger jag mig, men som det är nu så ger du mig inga råd. Hjälp mig herre, jag klarar mig inte själv. 
Herre jag ber dig, du som är så fruktansvärt mycket större än mig, att du ska ta hand om mig och skydda mig och dem jag älskar från allt ont. Att du ska se till så att allt bara blir bra, för jag orkar inte bråka mera, med någon och även om det känns som att det håller på att bli bättre så känns det inte helt bra, ge oss styrka att klara av det att lita mer på varandra och att inte tvivla på varandra. Låt kärleken styra istället för att vi ska styra. Bara ta över oss och gör det du tycker är bäst, för jag är säker på att det är kärleken som är det bästa egentligen.

(Once again, I won't end this with Amen 'cause I don't want to end my prayer ;) )

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0