Tommy och Wero

Jo, jag antar att det handlar om det, i grund och botten i alla fall. Att vi måste se bortom det vi vet, bortom alla våra fördommar. Sure, jag är inte felfri, vem är egentligen det? (refererar till att den som är fri från synd må kasta den första stenen) Jag menar, jag har fått för mig att alla som är typ 25+ och kristna och inte jobbar inom kyrkan inte egentligen är troende kristna utan bara är i kyrkan för att de fick lära sig att det skulle vara så när de var små. Precis som jag har fått för mig att folk med kristna föräldrar har det lättare för att bli kristna än vi andra. Och att alla som är kristna utom jag typ har kristna föräldrar. Det finns hur många exempel som helst och jag tänker inte dra fler, men jag gör precis tvärtemot vad jag säger att man ska göra, jag tittar inte bortanför det vi ser, jag tittar rakt på det och ser allt som svart eller vitt, när det i själva verket finns så mycket mer, så mycket mer som jag inte ser. Så mycket som jag inte vill se. Jag förstår att ingen kommer vilja läsa det här, men vad spelar det för roll? Det är min f-ing blogg, låt den vara det då. Jag hatar att jag inte ser världen med Guds ögon. Jag tror det var Shane som sa att man måste lära sig att se saker på samma sätt som Jesus såg dem, eller i alla fall försöka.

"Jesus didn't see a prostitute, he saw a child that he was madly in love with"

Jag tror han har rätt, vi måste öppna våra ögon, se bortom alla fördommar och älska alla människor på samma sätt som Jesus älskade alla människor. Vem vill inte älska människor? Vem vill inte kalla sig professional lover? Vem vill inte arbeta med att ge människor kärlek, i Guds namn? Men för att kunna göra det måste vi bli av med alla våra fördommar om att vuxna människor inte kan vara bekännande kristna och be och så vidare om de inte jobbar i kyrkan. Men det kanske bara är för att jag inte har sett det? Bara för att mina föräldrar inte är kristna, bara för att de klagar på allt som har med kristendomen att göra. Bara för att de försöker få mig att läsa alla böcker som möjligtvis kan tänkas bryta ner min tro. Men jag går inte på det. Jag tänker inte låta dem förstöra mig. Men jag borde kanske försöka få någon att förstå. Men det finns ingen någon, ingen någon som heter Gud. Men om jag inte kan få Gud att förstå, hur ska då någon annan kunna förstå? Jag vill få dig att förstå. Men jag tror inte att det går. Jag vet inte om jag vågar, jag menar, tänk om du inte tycker om mig då?

Är jag feg om jag säger att jag inte vågar? Om jag säger att jag inte vågar låta dig veta sanningen.