Tommy och Wero

Jag går hem efter näthandeln (efter den här lektionen). Jag mår illa, allt snurrar och jag känner mig svimfärdig. Hem och vila är vad som gäller för mig idag.

Egentligen borde jag stanna på webdesignen, men jag antar att vi inte ska gå igenom något, och designen ska jag jobba på på lovet hade jag tänkt. För just nu kan jag inte koncentrera mig i alla fall. Morgan pratar om dispositiva lagar, samtidigt som han går igenom kursplanen. Jag hänger inte med alls. Rektorn var här med två snubbar nyss, de tittade lite. Morgan skämtade och rektorn fattade inte. Skämtet innefattade mercedez märkena i taket, så skämtet är lite långsökt att dra upp här på bloggen.

Nu ska jag försöka koncentrera mig.

Jag har helt enkelt ingenting att skriva. Spenderar dagarna med att prata med Mikko, titta på tv, plugga och inte göra någonting. Ni förstår väl själva att jag inte har tid att blogga? ;)

Nej men seriöst, jag har inget vettigt att skriva och ja, då blir det ingenting.

Skulle plugga fysik förut men det gick inte alls. Tomas fick ett mejl om att "HJÄLP MIG!!!" typ.

Mikko kanske kommer imorgon kväll. Fatta min lycka <3

Tänkte att ni kan få en video att titta på. Veckans humorvideo. Mad TV - iRack

Shit vad jag är ambitiöst. Jag har suttit och skrivit klart min andakt tills på fredag istället för att programmera. Mestadels för att jag inte har någon lust att göra gamla övningsuppgifter som jag ändå känner att jag kommer klara av.. Dessutom var jag förberedd på att vi skulle ha genomgång, men det blev en c++ genomgång istället. Diss på oss.

Aja, i alla fall. Jag lägger upp min text till andakten på fredag. Så får ni läsa den då..

Funderar på att spela lite nu. Ambitiosast.se (ja, jag rättade till ambitiösast till ambitiosast. allt för att vara rolig >.< Erkänn, ni skrattade!)

Seriöst. Blogga ska jag inte göra i alla fall..

Jag har inte så mycket att skriva egentligen. Kan väl kanske skriva vad jag ska göra i veckan så har ni något att läsa.

Ikväll ska jag på cellgrupp, det blir nog trevligt, det brukar det bli.
Imorgon ska jag till skolan, har bara två lektioner (programmering B och Teknikutveckling och företagande) sen ska jag hem, slappa och vara nöjd med att jag slutar TIDIGT (13:20). Sen på kvällen är det Top Model och det ska jag titta på.
På torsdag ska jag till skolan, sen ska jag hem, prata med mikko en stund, sen ska han på fotbollsträning och då hade jag tänkt att jag skulle skriva klart det jag ska prata om på fredag på ungdomskvällen i kyrkan. Troligtvis kommer jag väl lägga upp det här också någon gång i helgen typ.
På fredag är det skola, sen kommer mikko, sen är det en lektion till (historia) sen när jag har slutat så ska vi in till stan och ta ut pengar åt mig, sen ska vi till apoteket, sen blir det Thai House för en lite halv romantisk middag (okej, det blir väl en romantisk middag, men jag hade kunnat anse mcDonalds som romantiskt också om jag hade varit på det humöret) sen ska vi till kyrkan och sen ska vi hem och mysa<3
Sen i helgen ska vi hjälpa till att riva lite i pappas och Marielles sovrum (vi renoverar lite halvt i typ hela huset just nu..)
Sen ska vi till mamma på söndag >.<

De där första genomgångarna på en kurs är alltid värdelösa. Morgan gör det ganska effektivt, men det är fortfarande tråkigt.

Lunch sen! Äntligen!

Okej, jag gråter rätt mycket, så att förklara vad man ska göra när man inte kan gråta kanske inte är riktigt  min grej.

Men..

Jag tror att det viktigaste är att man försöker, för om man försöker så kommer det tillslut. Även om det bara är tre tårar till en början så ska du se att det blir tillslut blir bättre. Nej, det kommer inte gå fort, det kommer inte vara lätt, men det blir bättre tillslut, även om det kanske till och med tar ett par år så blir det bättre tillslut.

Som svar på förra inlägget så skrev Anton att han hade druckit för att dämpa sin ångest. Ni anar inte hur arg det gör mig. Ärligt talat, det finns ett och endast ett sätt att kontrollera sin ångest, eller att bli av med den för det sättet. Det kallas att gråta. Ärligt talat. typ 99% av alla människor gråter när de har ångest (i alla fall när de låter sig ha ångest och inte håller den tillbaka, vilket bara gör saken värre i slutändan). Och ett sånt där citat som liksom har fastnat i min hjärna är en av Tomas gamla dagisfröknar (kan ha varit en lågstadiefröken också, det är irrelevant i alla fall..) kommer upp i huvudet varje gång jag tänker på sånt här. Kommer inte ihåg det exakt men det handlar i alla fall om att det inte är någon idé att inte gråta tills tårarna tar slut. Det ligger något i det, på riktigt.

Och ja, jag har testat. Jag har skurit mig för att dämpa min ångest, jag har försökt trycka undan den, jag har försökt röka bort den (det slutade med att jag inte vågade stoppa in ciggen i munnen..) osv. men det hjälper inte. Nu undrar ni varför jag skär mig nu, och jag vet faktiskt inte, för att straffa mig själv tror jag. Oftast (de få gånger det faktiskt händer nu för tiden) så har jag försökt skära mig för att straffa mig för något dumt jag gjort eller sagt.

Jag glider ifrån ämnet. Vad jag ville säga var att det inte kommer hjälpa att dricka, inte i längden. Jag har sett det. På riktigt. Ni anar inte hur det blir i slutändan. Ni vill inte hamna där.

Satt och läste igenom de bloggar jag följer och konsaterade att typ alla skulle dricka ikväll. Vad är egentligen grejen med att supa sig full på lördag kväll?
Här är ett par av folks anledningar till att de dricker:
"Det är en social grej" - Jaha, så man kan inte vara social utan att dricka? Innebär det att ni dricker innan ni går till skolan eller jobbet på morgonen?
"Om man inte dricker är man tråkig" - Jaha, då förstår jag, det innebär att man som nykter är tråkig, jag tycker snarare att det låter som att man vågar säga nej.
"Det är gott." - Okej. Det är en helt okej anledning, men om man gillar något så dricker/äter man det inte varje helg och man dricker/äter inte massor. Det gör i alla fall ingen jag känner.

Nej men seriöst, jag blir så trött på folk som hävdar att det är töntigt att låta bli, jag menar, vad är grejen, egentligen?

Ja, jag vill ha ett svar, så om någon av er som läser det här har ett vettigt svar, så snälla svara!

Jag har egentligen inget vettigt jag borde göra idag. Så jag tror inte att jag kommer göra något vettigt heller. Ska hänga lite tvätt sen. Men woho liksom. Sen blir jag nog sittandes vid datorn. Sitter vid köksbordet och pratar med marielle som står och lagar matlådor. Jag kanske borde hjälpa till? Nej då, det är onödigt.

Ska gå och kolla om tvätten är klar istället.

Jag fick i uppdrag att prata i typ tre minuter på nästa veckas andakt om varför jag är kristen, eller min relation till Jesus eller något i den stilen.

Jag funderar på vad jag vill prata om. Funderar på att prata om min höst.

Kom på en annan sak förresten, jag är en ganska duktig talare om jag vill, vilket gör mig ganska glad faktiskt. Så det så.

Kvällen var grym, skrivet ett inlägg sen om en sak jag tänkte på förut.. Tittar på dödligt vapen 3 med pappa nu xD

Seriöst, jag har inte haft såhär ont på typ länge. Men ja, jag ger upp snart. De hittar ingenting, de vet inte vad det är och de verkar inte bry sig. Men det gör ont och jag kan inte koncentrera mig ordentligt när det gör ont, och jag har inte tid att inte kunna koncentrera mig.

Sitter och tittar på 2½ men. Det är rätt roligt ibland. Fast jag har sett det här avsnittet förut. Men det slog mig precis att jag är precis som Alan. Hans gamla kompis är där och de (han och Charlie) vill ha henne båda två. Charlie sitter och berömmer Alan och Alan håller med, och hon vill fortfarande ha Charlie. Seriöst, jag är precis som Alan som just nu sitter och försöker göra som Charlie, fast för honom funkar det inte.

Ibland undrar jag om det inte går att fixa så att det inte är så. Men jag tror inte att det går egentligen, för jag menar, det var så Gud ville att jag skulle vara och det finns säkert en anledning. Det blir säkert bra. Tillslut. När jag förstår poängen.

Men oftast blir det bättre framåt slutet. Jag insåg det nu.

Allt känns åt helvete. Visst, jag ligger just nu typ 200 MVG poäng över vad jag hade förväntat mig, men det känns så jobbigt. Jag pallar inte att engagera  mig och jag känner mig så falsk, jag menar, jag gör inget för det. Men jag lyckas i alla fall.

Min musik-uppsats skrev jag på typ 3 timmar och den var tydligen "helt grym" (vad nu det innebär när man får höra det av en lärare..). Ibland känns det som att jag har blivit välsignad med något jag egentligen inte klarar av ordentligt. Vilket är ganska fail. Jag är ganska fail.

JAG HATAR ATT VARA DUKTIG!

Konstaterade precis att det finns gott om folk som påverkar mig. De flesta påverkar mig negativt.

Folk jag ser på TV, folk jag läser om. Igår läste jag om en snubbe som hade läst 1300 poäng språk på högskolan. Det motsvarar 21 års studier, fast han var bara typ 26 så han hade läst hyfsat mycket mer än det han läst i skolan. Och ärligt talat. Sånt gör mig knäckt. För jag har slutat bry mig om vad folk i min närhet tycker och tänker om mig (Okej,  jag försöker, men nu tänker jag på det och sen tänker jag "aja, men jag kan andra saker") men när jag ser sånna människor blir jag arg. Jag blir grinig på riktigt. För jag vill också vara där, för när människor långt bort läser om en så har man kommit någonstans. Man har gjort något av värde, det har inte jag.

Visst, jag lyckas med det mesta jag tar mig för, men inte det enda jag verkligen vill lyckas med. Jag vill hjälpa folk nå sina mål. Jag vill bara se folk bli lyckliga på grund av mig. I alla fall lite. Men jag vet inte hur jag ska göra. Jag känner mig så handikappad ibland.

Det hjälper inte direkt när folk ljuger för mig. Jävla hycklare.

Okej. Jag har massor att skriva. Men inget jag kan skriva här. Eller kan kan jag väl, men jag känner inte att jag vill att hela världen ska veta allt hela tiden.

Jag vet inte. Antar att jag skriver så fort jag har något att skriva.

Egentligen vill jag bara ha det som vanligt. Ni vet, jag vill kunna prata med Mikko som vanligt. Det gör mig trygg.
Jag vet att ni inte fattar det där, men han är det närmaste en familj jag någonsin har kommit..

Jag vet att jag får ringa. Men jag vågar inte. För att jag är rädd för att störa.
Jag tror att jag faktiskt borde gå och lägga mig.
Ångest.
Det är bara ångest som griper tag i mig.
Ångest som för mig neråt igen. Om det stör mig? Ja, för jag vill så gärna göra något åt det, men någonstans vet jag att det inte hjälper i slutändan. Det sårar bara folk.
Jag måste göra någonting.

Jag ska våga >.<

Fan.
Vart är folk nu?
Nu när man verkligen behöver dem.
Jag tror inte att jag har kännt mig så här ensam någonsin..

..så blir det inte av.
Jag säger ju att de inte vill ha med mig >.<

Ibland blir jag så trött. Nu när man kommer in i vardagen igen. Jag hatar det egentligen. Jag älskar när jag kommer härifrån, för helt plötsligt blir jag fri och kan göra vad jag vill. Precis vad jag vill. Jag kan gå ut om jag vill, stanna inne om jag vill, titta på tv om jag vill jag kan till och med ställa mig och spela luftgitarr om jag vill (det har i och för sig aldrig hänt men ja ^^) bara för att jag kan om inte annat.

Jag gillar att känna mig fri, för att det ger mig frihet. Jag är en sån människa som inte klarar av instängdhet. När jag var 14 sov jag med fönstret öppet mitt i vintern för att jag inte ville känna mig instängd. One of those I-don't-wanna-be-trapped-feelings..

Seriöst. Jag hatar det. Att dagarna bara går förbi, precis som vanligt utan att man märker det gör att det gör ont i mig, det är det som får mig att vilja fly. Känslan av att vara instängd..

Jag vill fly. Springa åt andra hållet.
Jag vill i alla fall gråta. Jag vill ha någon som håller om mig medan jag gråter, men det går inte. Jag vill ha någon som pratar med mig när jag gråter, men det går inte, för alla som skulle förstå är upptagna.
Fan. Jag hatar mitt liv ibland.

Jag gillar som sagt att ha mål i livet. Det ger mig något att kämpa för.

Just nu gäller det att jag inte ska vara så självkritisk. För som det är nu så jämför jag mig med andra och tycker "nej, de är mycket bättre än jag.." Jag har ingen lust att ha det så.

Därför ska jag istället försöka tänka "Aja, men jag är bra på det här" Eller i alla fall något i den stilen.

Insåg det nu när vi sitter och lyssnar på låtar på musiken (allas inlämningar spelas upp) och ja ^^ Min är ju inte bäst direkt.. Men jag satsade bara på ett VG i musik, så det är okej. Men ja, jag inbillar mig att folk skrattade åt min låt, men det gjorde de säkert inte.. Aja. Jag känner mig kass och vill inte göra det längre. Därför ska jag bli bättre på att inte vara dum mot mig själv. Så det så!

Jag vill ägna min kväll åt att prata i telefon. Mikko är upptagen, men det är nog ganska bra, för än så länge så har jag chansen att få prata en liten stund med Tomas om jag har tur (sen börjar terminen och han kommer vara upptagen igen..). Annars får det nog vara.

Ska ju på lions grej ikväll med roboten. Vi ska prata om Japan och vad vi gjorde där. Vi har inte ens pratat med varandra, så det kan ju gå som vanligt... (Vi pratar i en evighet om ingenting och ingen tycker att det var nödvändigt..)

Aja, i alla fall.

Sitter (ligger) och skriver musikinlämningen. Mikko är på fadderutbildning tills klockan typ 16 så jag är ensam hemma. Tack och lov att Antti är i Uppsala. Jag hade inte pallat att han var här (det blir så jobbigt då...). Haha. Fail på mig. Det är han som bor här. Inte jag. Fast ibland känns det som att jag visst bor här. Men ja, jag gör ju inte det.

Har jag skrivit vad vi gjorde i stockholm? Jag kommer inte ihåg. I och för sig så gjorde vi inget vettigt. Vi tittade på en halv miljard kjolar till mig. Jag köpte ingen. Vi var inne på SF-bokahandeln i en halv evighet. Mikko köpte en bok. Vi gick långt. Vi var inne i en serietidningsbutik. Det var rätt roligt. I alla fall. Vi käkade lunch. Diskuterade likheterna mellan Åhlens City i Stockholm och Macy's i New York. Träffade Tomas. Jag blev puttad på (fråga inte) och allt var bara trevligt. Seriöst. Jag gillar det faktum att jag kan säga vad som helst (okej nästan..) till båda två och det gör att i alla fall jag kan slappna av, vilket inte händer jätteofta...

I alla fall.. Jag frågade Tomas hur han sminkar sig.. konversationen såg ut som följer:
Jag: Hur sminkar du dig egentligen? Med bara kajal eller med ögonskugga också?
Tomas: Ja.
Jag: Eh...O___o'''''' (typ xD)

I alla fall. Jag vädjar nu till Tomas att säga sanningen. Och om du nu använder ögonskugga, vart i hela friden har du köpt den? Jag har aldrig fått det att bli så svart O__o'''