dåligt.
jag fattar inte varför allt går så kasst hela tiden, jag menar matten. VARFÖR KAN JAG PÅ LEKTIONERNA MEN INTE PÅ PROVEN?!?! hjälp mig.. är det inte meningen att jag ska komma nån stans i livet? ska jag sluta som kassörska på ICA eller städerska på nån skola? är det sån jag ska bli, inget illa ment mot dem som är det, men jag är inte sån, det är inte min mening med livet. jag har alltid fått höra att jag har så mycket begåvning, jaha? har jag? vart är den nu då? korkade lögnare är vad ni är. döda mig
ensam igen.
sitter här i mitt rum hos pappa. allt har tagit slut nu. orkar inte göra något alls. sitter och tankar musik som terapi. vet inte vad det skulle hjälpa men, ja, det är i alla fall något. önskar att han ringde. så jag visste hur han mådde. så jag visste något. jag saknar honom. massor. massa mycket. önskar att jag kunde ligga i min säng och sova med hans armar runt mig inatt också, att vi skulle få vara tillsammans. jag vill inte sova själv inatt, jag vill inte ligga vaken och titta upp i taket utan någon att prata med. Önskar att jag hade någon att prata med nu, men jag vet inte vad jag ska säga. önskar bara att jag kunde få gråta, på riktigt. att jag hade klarat av att gråta igår, i din famn. på riktigt. saknar dig. älskar dig så otroligt mycket. <3
kärlek på människor.
Såg en predikan med Shane Claiborne nyss. Den mannen kommer alltid göra mig förvånad. Han fick mig mållös när han predikade på Frizon. Han fick mig mållös nu med. Kalla det hormonsvängningar eller vad du vill, men jag gråter som ett litet barn på grund av honom. "don't we long for christian extremists for love and for grace?" Jo, det gör vi. Jag vill också bli kristen extremist. Jag vill gå ut på stan och kunna gå fram till varenda människa jag ser och berätta för dom att jag älskar dem. Allt för att jag har Guds kärlek. För jag har Guds kärlek, det kan du också få. Jag vill också bli professional lover. Jag vill också se människor med Guds ögon. Jag vill kunna prata med en prostituerad kvinna och inte se en prostituerad kvinna utan ett barn som jag är djupt förälskad i. Jag vill älska världen. Jag vill också älska människor som säger att dom hatar mig. Jag tänker älska dom också, jag ska i alla fall försöka. Gud, hjälp mig älska människor, jag vet att det är svårt, men öppna mina ögon så att jag kan se det du ser. <3
klassen.
sitter i skolan igen, väntar på att min prog.hanterings lektion. jag blir arg. jag är arg, jag har varit arg hela dagen, men jag försöker att inte visa det. försöker le mot allt och alla. JAG HATAR ATT ALLA SKA BRY SIG SÅ JÄVLA MYCKET, LÅTSAS BRY SIG SÅ MYCKET. jag ska slå dom. jag ska slå alla. döda alla >.<
Die, die, die my darling
Don't utter a single word
Die, die, die my darling
Just shut your pretty mouth
Pingst.
Jag och Milja hamnade på nått sätt på ett ungdomsmöte i pingstkyrkan förut. Jag hade ingen lust att gå, men nu förstår jag varför jag hamnade där. Det är så fruktansvärt bra. Det är som om allt bara blev självklart helt plötsligt. Jag känner mig upplyst på något sätt. Jag känner mig älskad. Älskad av Gud. Dessutom tror jag att han hade rätt, vi måste ta det som är vårat. Vi måste ta tillbaka det vi fick. Jag vill också lägga mina händer på sjuka, se dem bli helade, jag vill också hjälpa människor. Jag vill frälsa, JAG VILL GÖRA NÅGOT! Jag vill göra det nu. Jag har haft ett leende på mina läppar konstant i snart tre timmar, det är inte klokt, vad händer med mig? Men jag fattar det inte. Det var verkligen som att han pratade till mig. Liksom om du har självmordstankar, om du inte orkar mer, om du har ett skadat knä. Jesus kan hjälpa dig. Kunde det vara till någon annan än mig? Var det här något annat än bönesvar? Nej, det kan det inte ha varit. Tack Gud för att du finns, Tack Gud för att du minns. <3Gudstjänst i morgon, jag är massa pepp nu :D Spela roll om jag måste gå upp klockan 8 i morgon bitti, det är okej, för jag får göra något. Jag vill gå ut och berätta för människor, jag vill göra det jag inte gjorde i Ukraina <33
Lord of Heaven and Earth
(Lord of all creation)
Lord of Heaven and Earth
Lord of all creation
Of the water, earth and sky
The Heavens are your Tabernacle
Glory To the Lord on high
God of wonders
Beyond our galaxy
You are holy, holy
The universe
Declares your majesty
You are holy, holy
Early in the morning
I will celebrate the light
And when I stumble into darkness
I will call your name by night
God of wonders
Beyond our galaxy
You are holy, holy
The universe
Declares your majesty
You are holy, holy
Hallelujah (to the lord of heaven and earth)
Hallelujah (to the lord of heaven and earth)
Hallelujah (to the lord of heaven and earth)
Holy, holy
Holy, holy
God of wonders
Beyond our galaxy
You are holy, holy
Precious Lord,
Reveal your heart to me
Father hold me, hold me
The Universe
Declares your majesty
You are Holy, Holy
Holy, Holy
Hallelujah (to the lord of heaven and earth)
Hallelujah (to the lord of heaven and earth)
Hallelujah (to the lord of heaven and earth)
Hallelujah (to the lord of heaven and earth)
Hallelujah (to the lord of heaven and earth)
Hallelujah (to the lord of heaven and earth)
folk.
ibland undrar jag hur folk tänker. Dom opererade om morfar idag (igen) att läkare aldrig kan göra sitt jobb. Jag fattar inte. Jag fattar verkligen inte varför. Det är 4:e operationen nu. men för att citera läkaren "tarmarna blir skörare ju mer vi rör på dom" JA MEN SLUTA PILLA PÅ DOM DÅ! SLUTA FÖRSTÖRA MIN MORFAR! mamma ringde och sa att dom åkte in till sjukhuset för att dom skulle kunna vara där under operationen. Vad fan gör man då? 20 minuter kvar till nästa lektion. Jag går en promenad tänkte jag. SJÄLV! men så blev det inte. jag fick med mig Timmy. Timmy är för övrigt en väldigt sympatisk människa. Jag är ytterst tacksam för att jag har fått lära känna honom. Jag vet inte om jag lyckades förklara så att han förstod, men jag tror han fattade poängen i alla fall. Frågan är om jag sa för mycket :/ och vad är för mycket i så fall? Aja, hur som helst fick jag massa kramar. För er som inte vet:
Kramar=glädje=man mår bättre
Det gjorde Wero glad. Tillräckligt glad för att hon inte skulle få några ångestattacker i korridoren på lektionen. Tillräckligt glad för att hon inte skulle bryta ihop helt.
Efter skolan var det kristen skolgrupp. Några folk från ny generation var där, jag har blivit medlem där nu, det är bra. Då kanske Anna blir glad på mig. Vissa dagar känns det bra att vara kristen, det är de dagarna som jag är duktig, de dagarna jag tackar Gud för allt jag ser som jag kan tacka för. Det är de dagarna jag kan spendera timmar i bön på kvällen. Idag var inte riktigt en sån kväll, men det känns som att jag borde be i typ 17 timmar nu för att jag överhuvud taget ska få ha en morfar. För övrigt så ja ^^ det har inte hänt så mycket. Jag ska komma fram till en sak tänkte jag.
Jag förstår mig inte på folk
Jag älskar min morfar
söta barn.
Ibland är folk så söta. Ibland önskar man att man bara kunde krama dom och förklara hur söta dom är i en evighet, men det går inte. Inte nu. Jag ska göra ett försök att förklara här och nu.
Jesper - det var verkligen inte negativt att du skällde på mig den där natten, det var precis vad jag behövde. tack
<3 hoppas du förstår vad du betyder för mig..
David - du är bara så söt hela tiden, även om jag kanske inte tänker skriva allt du har gjort för mig här, det blir så
konstigt då.. så för en gångs skull ska jag hålla något i huvudet ;)
<3Mikko - Jadu. Det finns nog ingen som har fått mig att känna mig så värdelös som du, mina ord räcker inte till
längre, jag önskar verkligen att jag skulle kunna förklara för dig, det finns så mycket som du borde veta, så
mycket som är så viktigt för mig, i mina tankar, som du verkligen borde veta. Men jag har vänt hjärnan
ut och in flera gånger och det går inte. Orden räcker inte till
<3 Peter - Du är så Peter. Hela tiden, jag vill så gärna låta bli, men du gör det omöjligt för mig. Förstår du det?
Du gör det omöjligt för mig att inte älska dig.
<3Ni andra - det är era namn jag inte vill nämna här, för att jag inte vet hur ni skulle reagera, vad ni skulle säga.
Förlåt. skäll på mig. Gör det, men det kommer en dag. En dag när jag säger hela sanningen till världen
om er också. beware for that day
<3Det finns så många saker som jag skulle vilja få ur mig, som jag skulle vilja säga till folk, varför gör man inte det? Varför sa jag aldrig hej till Samuel på Frizon? På riktigt? Okej, det löste sig, nu.. men i alla fall. Jag fattar inte. Jag fattar inte varför man inte vågar säga något när man är där. Varför är jag en person IRL och en när jag har två dataskärmar och en massa ledningar emellan mig och personen jag pratar med? Vilken rädsla är det som försvinner med hjälp av det? Eller det kanske bara är min patetiska sida?
nätter.
Nu sitter jag här igen. Och undrar vad som egentligen hände. Var det fel av mig? Att faktiskt lyssna på dig, göra som du sa. Var det fel att jag ringde dig inatt? Jag vet att du låg och sov, att jag väckte dig. Jag hatar mig själv för det. Jag gör verkligen det. Men jag kunde inte sova, jag kunde inte tänka. Det var så mycket som hände. Det är så mycket som händer. Hela tiden. Och jag orkade inte längre, jag gjorde verkligen inte det. Förlåt. Förlåt. Förlåt, om jag har sårat dig. Förlåt, det var verkligen inte meningen. Du sa att jag kunde ringa, du sa att du skulle ha tid att prata, jag litade på dig, jag trodde dig.
Jag vill försöka förklara hur mycket jag vill att du kommer hit, att du är här och håller om mig. Att jag fick berätta för dig hur mycket jag älskar dig. Att jag fick berätta för dig att jag inte vill vara utan dig. Att du tillslut skulle förstå vad jag egentligen försöker säga till dig. GAH, jag vet inte hur jag ska säga det här. Kom hit. Det här börjar kännas som en dålig amerikansk B-film, det kommer sluta med att jag springer efter dig i en mörk gränd i ösregn för att ta tag i din axel, vända dig om och säga att jag älskar dig för att sen kyssa dig medan det regnar massor på oss. Jag vet, jag har en romantiserad bild av kärlek, förlåt för det. Men jag vill nästan att det ska bli så, jag vill höra dig säga att du älskar mig. Men det finns många saker som jag vill. Aja, jag älskar dig. Det är det som är huvudsaken.
anteckningar.
Jag hittade min anteckningsbok som jag hade i Ukraina, tänkte att jag måste ju få ur mig det här någonstans. Det är anteckningar inför gudstjänsten då vi spelade mitt drama. Det var meningen att jag skulle berättat det här för människor, men det blev inte så, jag stod inne på utedasset och spydde istället.. (obs. det är bara anteckningar, men fråga om ni inte fattar, jag kan försöka förklara)
Det spelar ingen roll vad vi gör, oavsett hur mycket vi försöker. Det finns alltid hinder som frestar oss bort från Gud. Man kna tänka det som ett vägskäl. Vi kan antingen välja att gå på Guds väg, eller gå åt det andra hållet. Jag tror att alla någon gång har försökt gå båda vägarna, sammtidigt. Men till slut så går det inte längre, vi måste välja. Det handlar inte om hur "bra" tro man har. Det handlar inte om hur "svag" din tro är heller. Det handlar om att satan inte har gett upp kampen om makten över människorna. Det är inte mycket i den här världen jag säger att jag vet, det är ganska få saker som jag vet faktiskt, men en sak vet jag. Vi kan vinna det här kriget. Och nu pratar inte jag om ett fysisikt krig, det här är ett krig i oss själva mot våran vilja. Vi måste välja vilken väg vi ska ta. Jag pratade med våran pastor om det här. Han sa ungefär "Jag brukar inse att jag är påväg åt fel håll typ en gång i månaden." Men han sa en sak till. Det enda som behövs för att komma tillbaka på "rätt" väg är en kort bön. "Jesus, jag ber dig att du ska förlåta mig för att jag valt fel väg i mitt liv, låt mig vandra din väg istället." det är allt som krävs. Det står i Joh 3:16 att Gud älskade världen så mycket att han offrade sin son för oss. Jesus dog för våran skull, då måste ju Gud förlåta våra snedsteg också, annars hade Jesus död varit helt onödig. Jesus dog på korset för våra synder. Bara vi ber Gud om förlåtelse så kommer vi få det. Vår Gud är den gode guden, den enda guden. Han är kärlek.
Jag vet, det är jätterörigt. Ni har inte sett dramat heller. Men det spelar ingen roll, om det säger någon någonting så grattis. Bra för er, jag ville mest få ut det.
Glöm inte att Jesus älskar dig. <3
feber.
Det var som om febern tog bort allting. Jag har ingen ork, inga ord. Ingenting. Blir nog ingen skola för Wero i morron. Ingen teater heller. Och ingen cafébuss. Jag som ville vara med på cafébussen. Jag som hoppades att han skulle komma dit, att han skulle säga att allt är bra med honom. Att jag skulle få en andledning. Men det blir nog inte så. Hoppas du har det bra, eller, jag vet inte. Det finns så mycket jag vill säga. Var det mitt fel att du försvann? Skulle jag ha sagt någonting? Jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Jag saknar dig, jag gör verkligen det. Önskar att du hade varit där hela tiden.
Febern tog mina ord. Det här blev inte alls som jag hade tänkt mig. Jag hoppas att någon förstår och även om du aldrig kommer se det här, så hoppas jag att du fattar. Jag saknar dig, ta hand om dig. Gör inget dumt.
Jag saknar dig. Tror Milja gör det också <3
skola igen.
Sitter och har TMS (igen) jag förstår inte varför vi gör det här, jag önskar att vi slapp. TRÅÅÅÅÅÅK >.<
Tänk om morfar dör. Tänk om han faktiskt gör det. Tänk om det bara tar slut. Jag är rädd, jag är livrädd. Det är inte bara vem som helst vi pratar om, det är min morfar, jag älskar honom så fruktansvärt mycket. Men det spelar ingen roll, för det går inte att prata med honom, han är inte kontaktbar. Det är värdelöst, jag kan inte ens prata med honom. Tänk om det är sista gången jag ser honom, och jag kan inte ens säga hej då? Tänk om det tar slut nu. Jag vill inte. Jag vill verkligen inte. Jag vill inte att alla bara ska försvinna. Jag vill inte vara ensam kvar.
Döda mig medan det fortfarande går?
skola.
sitter och har TMS lektion, det är tråååk. TMS är för övrigt TeknikMännsikaSamhälle och är den tristaste kursen ever. Vi pratar om datorernas historia och jag kommer typ somna snart. Hade Grafkom förut och det bar boooring. Jag hatar det, vi ska göra en inlämning i photoshop och jag KAN INTE. Jag hatar att jag blir så frustrerad av det. Jag hatar att jag har en liten röst inne i mig som viskar till mig att jag inte kan, en röst som tycker att jag bara borde ge upp och kasta datorhelvetet i väggen, men det kan jag ju inte göra, det blir så dyrt då.. GAH döda mig. DÖDA Anders (min TMS lärare) och Jocke (min Grafkom lärare)
Anders "var är en transistor? vet ni det?"
man ba "eh, ja? vi hade fysik i grundskolan?"
fattar inte hur det här ska kunna utveckla min förståelse för tekniken >.<
ilska agression och frustration
kärlek på världen i övrigt
PS. Timmy har dålig humor xD
sär skrivning.
Just nu är jag bara arg. Arg på allt. Arg på mig själv för att jag skriver två blogginlägg idag, arg på alla andra för att dom inte kan få fram det dom vill få fram, men det kan å andra sidan inte jag heller. Arg på mig själv igen. Jag vet inte om det är jag som har aggressionsproblem eller vad det är, jag bara blir så arg. Dessutom saknar jag. Jag saknar massor, vill ringa någon och bara gråta i telefon och be någon säga att den älskar mig. Jag saknar honom så f-ing mycket. Och jag har ett åt helvete för litet ordförråd och jag kan inte ens uttrycka hur arg jag är. Jag hatar mig själv för det. Vad gör man när orden inte räcker till?
håller käften. Nej, det gör man inte. Man skriker. Det är vad jag gör nu, jag skriker och gråter. Önskar att någon förstod. Jag fattar inte. Det är bara två dagar kvar nu, sen vet vi. Hoppas jag. Jag hatar att ha det såhär. Jag hatar att det är två dagar kvar i ovisshet. De två värsta dagarna i mitt liv. Jag kommer inte klara torsdagen, jag kommer bryta ihop totalt. Vad gör ni då? Skrattar åt mig? Fan.
Jag vill inte. Jag vill inte vara med längre.
Stoppa världen
-
Jag vill kliva av.
friluftsdag.
Det var friluftsdag idag. Det var väl skoj, om man bortser från allt som inte var skoj. *wero gör en lista*
Jag som är dum nog till att gå av på fel busshållsplats och typ vara jätte elak mot milja.
Regn, regn och åter regn. Jag hatar att vara genomblöt.
Det är höst = det är kallt. Jag frös.
Folk som vill att man engagerar sig och spelar fotboll och brännboll eller amerikansk fotboll eller springer osv.
Kall äcklig mat när det enda man egentligen vill ha är en STOR kopp kaffe.
Det suger med friluftsdagar, dom får mig att längta efter typ lektioner och läxor och sånt. Jag hatar friluftsdagar. och just nu hatar jag min kamera för att den inte kan ljuga så att jag kan se åtmindstone lite snygg ut >.<
huvudvärk av för många tankar.
jag tror faktiskt att det är det som är felet, det är nog inte det att jag håller på att bli sjuk igen, jag tror inte att det är det som är felet. Jag tror inte att det spelar någon roll att jag har varit arg hela morgonen. Problemet är att allting bara studsar runt som i ett flipperspel i mitt huvud (sry david, för att jag snodde din liknelse) det är faktiskt så, det känns som om allt jag tänker fastnar i hjärnan för att sen studsa runt där i timmar, ibland kommer det till en av dom där flipper grejerna och det är då jag tänker på det, annars stutsar det mest runt där, problemet just nu är inte att jag tänker, problemet är att flippermaskinen har gått sönder och bara skjuter upp nya bollar hela tiden, nya tankar. Konstant kommer det nya tankar, de får snart inte plats, jag vet inte vart jag ska göra av dem, jag kanske skulle sätta några mellan tårna eller nånting.
Det är inga dåliga tankar, det är det verkligen inte, det är bara många tankar, tankar på vad jag tror att Gud försökte säga till mig igår. Undrar om det bara var en slump, eller om det var meningen att det skulle bli sagt på det sättet, lite coolt var det i alla fall. Det är glada tankar, på att allt skulle bli bra, att alla skulle må bra och leva lyckliga i alla sina dagar. Det är den inverkan klyshiga filmer i kombination med miljas predikan har uppenbarligen den effekten på mig. Sammtidigt som jag har alla dom här glada tankarna så har jag en jagad känsla, en känsla av att jag inte får säga att jag mår bra, en känsla av att jag helt enkelt är så egoistisk att jag bara skiter i att andra mår dåligt.
Gode Gud, ta bort alla mina dåliga tankar, ta bort skuldkänslorna.
<3
asså.
jag bara blev så arg förut. Jag blev riktigt arg. Man beter sig inte på vissa sätt. man skämtar inte om vad som helst. Man skämtar inte om hur människor blev mördade av en jävla sadist till diktator. Man skämtar definitivt inte om BARN som blev mördade av den sadistiska jävla diktatorn. Man skämtar inte om barn som dör överhuvud taget. Jag hatar det, jag hatar dom fucking människorna som skrattade åt det, jag hatar han som berättade skämtet från första början, det finns bara en sak som kan få någon att berätta en sån sak - att man är ett stort jävla borgarsvin. Förlåt, man säger inte så, bland folk, men det här är inte bland folk, det är MIN blogg. Jag kan skriva vad fan jag vill i den, och det gör jag också. Jag skriver att jag hatar honom - jag hatar alla borgarsvinen i min klass. Jag hatar att dom skrattar åt det. Dessutom hatar jag henne, hon som tror att hon är så jävla smart hela tiden, hon som tror att hon har rätt hela tiden. Man kan inte dra sig ur ett projekt när man inser att man måste betala pengarna som alla andra också betalar. Världen funkar inte så. Det känns inte som om det finns något att egentligen hoppas på just nu, möjligtvis det faktum att det bara är tre år jag ska gå i den här klassen. Tre år.
krupp.
Det är verkligen som att få krupp. Okej, jag ska inte ljuga och låtsas som att jag kommer ihåg hur det var att vara tre månader gammal och inte kunna andas, men jag tror att det kändes såhär. Jag har så mycket i mig som jag bara måste få ut. Så mycket tankar och känslor. Fattar du hur jobbigt det är att försöka förklara för dig hur jag känner när du redan har sagt att jag ska glömma allt som har med killar att göra, vad vill du egentligen? Att jag ska bli lesbisk? Jag förstår inte. jag förstår verkligen inte. En vacker dag kanske jag förstår, men det kommer ta lång tid och när jag förstår har du redan sprungit och gift dig med någon tjej som bara vill ha dig för att du är snygg, för det är du. Så in i helvet. Men det har inte riktigt med saken att göra, saken är den att jag hade tyckt precis lika fruktansvärt mycket om dig i alla fall, även om du hade varit ett träsktroll eller en ko eller vad som helst. Det är inte din kropp jag är kär i, det är dig. Visst, det är kanske lite som alla säger, du kan få vem som helst att bli kär. Men jag vill tro att det är annorlunda, och även om jag vet att jag kommer se tillbaka på det här om ett år och säga "Guuuuud vad fånig jag var" jag vet ju det. jag vet att jag kommer gråta för att du inte vill ha mig också. Men mest kommer jag gråta för att jag inte kan säga till dig att det faktiskt är dig jag är kär i.
<3
asså.
varför ska man skriva blogg? varför ska man skriva över huvud taget? VARFÖR VARFÖR VARFÖR? andledningen till att jag skriver blogg är nog att jag hatar när jag inte kan få ur mig mina känslor, men det kan jag ju fan inte här heller, jag vill formulera mig i långa fina meningar med fina långa ord. Men jag kan inte, det enda jag kan är att jag kan skrika. Jag vill skrika. Jag vill skrika hur jävla mycket jag hatar människor som ljuger, människor som bara tror att de vet saker fast de egentligen inte har en jävla aning om vad de snackar om, vi har flera sånna i klassen och det är säkert det roligaste man kan komma på att skämta om hur Hitler dödade okända barn och hur emo man är. (Okej, jag ska inte säga något om att vara emo, jag skämtar också om det.) Ni fattar säkert vem jag menar om ni har varit där.. det är fan inte klokt. Jag vill kunna skriva ett långt, aggressivt inlägg som förklarar hur fan jag känner, men det är. Fan jag får krupp på att inte veta vad jag håller på med. jag får krupp på alla förbannade killar på den här skolan som inte fattar att man inte är glad och trevlig hela jävla tiden. jag är trött på folk som kladdar på mina sudd och lägger sina saker i mitt skåp, jag fattar inte hur milja stod ut med marias saker i typ en termin. JAG FATTAR FAN INTE HUR JAG STOD UT IDAG!! kan inte människorna i min klass få lite vettiga åsikter och typ, bara förstå varandra? kan vi inte bara lära oss att vi inte ska springa runt och slå på varandra och skrika "ööööh döö, fan du slog mig" "pucko" "brat" "jävla sosse" just det där sista gör mig så jävla less, just att man inte kan acceptera varandras åsikter? vad hade de sagt om jag hade kallat dem "jävla moderater?" inte fan hade de skrattat så mycket då.. idioter
bild

lägger inte upp den här för att vara ego utan mest för att folk ska få se mitt hår >.<
det tar tid att glömma.
Vissa saker glömmer man inte. Jag kommer aldrig glömma den där bilresan. De två timmarna som förändrade mitt liv. Timmarna i bilen till sundsvik, när jag hade bestämt mig för att jag inte skulle prata med en enda människa. Att jag skulle sitta tyst i ett hörn hela veckan, umgås med Stina. Ni förstörde precis allt, raserade mina planer. På bara några sekunder. Nu på efterhand klagar jag inte, det var nog det som räddade mig från många kommande problem. Problem som jag tack vare er aldrig har behövt se. Det är så svårt att tacka någon man egentligen inte vill ha något att tacka för men tack. tack. tack för att ni räddade mig. tack för att ni fick mig att tänka, se verkligheten. Det enda som fattas nu är den där mejladressen.