Tommy och Wero

Jag sitter i skolan och skriver nu. Jag har haft Svenska C nu på morgonen, det gick bra. Jag ska ha Samhällskunskap om ett par timmar. Jag är nervös. Vi kanske får tillbaka proven idag och det gick så dåligt att jag inte vill ha tillbaka det. Men jag antar att det inte spelar så stor roll, det är ett prov på en hundrapoängskurs.

Hur som helst - För tillfället så hoppas jag på massor av saker. Den där lägenheten framförallt. Tänk vad roligt det skulle vara om ingen annan vill ha den och vi faktiskt får den. Det var ju ingen annan som hade hört av sig i alla fall. Men jag antar att det dröjer några dagar tills vi får veta det, sista dagen att tacka ja till lägenheten var idag. Hoppas hoppas hoppas. Samtidigt så vill jag inte hoppas för mycket, för det känns ändå som att vi inte kommer att få den..

Helgon verkar ligga nere. Det gör mig aningen ledsen faktiskt. Vad roar man sig då med på sin håltimma? Funderar på att jobba lite på näthandeln, men jag vet inte :/ Det är rätt så tråkigt liksom ^^ Men det är snart inlämning och det är snart jullov. Det är faktiskt så att det är 17 skoldagar kvar tills jullovet. Riktigt snart alltså. Jag ser fram emot jullovet, massor.

För övrigt sitter det en hög skrikiga ettor/tvåor bakom mig..

Det här är en lista över saker som jag ser fram emot, mål jag kämpar emot. Anledningen till att jag lägger den på bloggen är för att det innebär att fler människor läser den och då finns det mer anledning för mig att inte bara skita i det.

• Lägenhet - för tillfället hoppas jag VERKLIGEN på den där trean i Viptorp (svaret lär inte dröja många dagar heller ^^)
• Studenten - Förklaring onödig ^^
• Student BALEN - snygg klänning + tjejmaffian, need I say more?
• Skoldansen - jag hoppas fortfarande VERKLIGEN på maskerad-tema :D
• Högskolan - att plugga på "riktigt" något som är lite svårt och utmanande.
• Jul - vem ser inte fram emot jul om den firas med de människor man älskar mest i världen?
• Läger
• Äventyr med Mikko
• Göteborg med Milja och Stina
• Krogäventyr med Milja
• Krogäventyr med Milja och Stina

Jag ger upp för tillfället, men det här är ett inlägg som kommer att redigeras ett antal gånger ^^

Jag vet inte om mitt förra inlägg publicerades, det mobila bredbandet och jag är inte riktigt överens.

Herre jag ber för alla de människor som någon gång har tänkt "varför gjorde jag det där?", jag ber för alla människor som aldrig tänkt så men som borde ha gjort det. Jag ber att de ska inse att människor gör misstag och att du förlåter dem för de misstag de gör. Jag ber att du ska se deras ångest och deras sorg och jag ber att du ska välsigna dem med den lycka man bara kan känna genom dig.

Jesus jag ber dig att du ska vara med dem som behöver dig, jag tänker specifikt på en person som jag vet behöver oändligt mycket stöd från dig. Ge henne det. Snälla?

Förlåt mig för alla de gånger jag har gjort fel herre, för alla de gånger jag har misstagit mig och trott att jag har gjort rätt medan jag egentligen inte alls har gjort det. Jag ber dig att du ska hjälpa mig att bryta med det som är fel, hjälp mig klippa av mina armband. Låt  mig flyga fritt isället. "We break free from our mortal bonds
With the wave of magic wands" - Låt mig bryta mig fri från mina "mortal bonds" jag behöver verkligen det.

Hjälp mig att slippa min avundsjuka och min prestationsångest - hjälp mig att nå mina mål, så att jag kan få göra något jag är bra på - så att jag kan visa människor att Wero kan, utan att jag behöver vara avundsjuk och krävande.

Hjälp mig att sluta döma.

Jag har verkligen ingen inspiration - jag vet inte vad jag ska blogga om, jag vet inte vad jag ska göra någon annan gång. Jag är tveksam på om jag får G på kemi-provet jag gjorde igår. Jag är tveksam till att jag får mer än G på SHK-provet vi gjorde förra veckan etc. etc. Det ska bli så skönt med lov, jag behöver verkligen det, jag behöver verkligen få avsluta lite kurser och fokusera på det jag tycker är roligt - vilket är vad jag ska göra i vår, jag ska läsa roliga kurser och jag ska göra coola saker. I vår. Jag försöker att inspirera mig själv med det - går det bra? Nej det gör det verkligen inte.

Men mitt i all avsaknad av inspiration så finns det ändå små ljus, tågresor som den jag är på nu till exempel, när man är pirrigt nervös på ett skönt sätt över vad som ska hända när man kommer fram. Man hoppas verkligen på det bästa och i det här fallet är det bästa en helg där jag får träffa nya människor, njuta av en FLL-tävling där jag inte behöver göra något alls och framförallt så får jag mysa med min underbara pojkvän. Andra saker som lyser upp min för tillfället rätt tråkiga vardag är Gud, kyrkan och mina vänner, för på ett sätt så har jag hittat en ny trygghet i det mesta och jag funderar faktiskt på att lämna de delar av mig som jag inte riktigt gillar bakom mig. "Klippa av mig armbanden", precis som jag skrev förra helgen. Seriöst - jag tror att jag klipper dem på nyår, lämnar allt det där jag inte gillar, människor jag inte gillar, minnen jag inte gillar allt sånt. Delar av mig som inte passar in i vad jag vill se som den nya förbättrade versionen av Wero. En Wero som jag vill i alla fall låtsas har fått en rejäl omghostning och ett nytt, frächt operativsystem. Visserligen så vet jag att så inte är fallet, men man får väl drömma i alla fall?

Nej, nu ska jag återgå till min vintermörka vardag. Men jag slänger nog upp en bön sen, jag känner att det behövs.

Jag har pluggat lite idag - Svenska och Kemi, Svenskan blev klar. Tack gode Gud för det, Kemin å andra sidan gick desto sämre. Jag behöver seriöst något att tugga på när jag pluggar, om det sen är chips, godis eller morötter, det skiter jag i - men jag behöver något.

Dessutom behöver jag struktur och en viss mysfaktor. Mysfaktorn idag bestod av tre tända ljuslyktor och en svag lampa i fönstret. Dessutom åt jag ett par kakor - men det är inget tuggvänligt som man kan sitta och knapra på i en halv evighet direkt. :/
Strukturen å andra sidan existerade inte, jag skrev klart Svenskan - det blev relativt kasst, men jag får bara VG i SvB i alla fall så ^^ Kemin då - jag tittade lite i boken, sen la jag ner pluggandet. Ska sätta mig en stund nu tänkte jag med det, det kanske går bättre att fokusera nu.. Jag har skrivit in plugg hela veckan i kalendern, vi får väl se hur det blir på den fronten. Jag måste skriva klart min Matte D inlämning också, och börja öva inför nationella, jag kan ju inte direkt påstå att jag kommer ihåg vad vi gjorde i början av terminen... Enhetscrikel och skit ^^

Massor att göra och så lite tid, mitt i det där ska man dessutom hitta tid till allt man vill göra. Kyrka, pojkvän, vänner. Vänner i det här fallet är liksom en kategori för sig. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mina vänner faktiskt, men det löser sig - på ett bra eller dåligt sätt, jag vet inte om jag orkar bry mig om vilket. Jag hoppas självklart att det ska bli bra, men samtidigt så flyttar jag snart och vad spelar det för roll då?

Gud - Jag förstår mig inte på Gud, Gud är det jag älskar mest här i världen. Jag vill inte leva utan honom, jag trodde väl att dopet skulle fixa allt det där, att han genom mitt dop skulle komma nära mig och så, men det blev inte så. Jag tror att det beror på min avundsjuka och så. Jag är väl sån antar jag. Kass och värdelös xD

Det blev ett långt inlägg, jag vet inte ens om någon faktiskt orkade läsa hela - det spelar inte så stor roll. Jag ska plugga kemi nu, klockan är 21:16.

Jag funderar på att klippa av mina frizonarmband, inte för att slänga dem eller så, men för att det känns som att de tillhör en del av mig som jag inte riktigt vill kännas vid längre, en del som får mig att känna mig obekväm och lite rastlös. Men samtidigt har jag så fina minnen från mina tre Frizon.

Frizon 07 - Jag och Stina drog på unizon och frizon själva, gratis kramar skyltar och Shane är typ vad jag kommer ihåg från frizon 07.

Frizon 08 - Milja vågade sig med på frizon, Julia och Sara också. Det REGNADE. Konstant. Jag träffade Tomas and it made me happy. Att bara för ett litet tag vara någon helt annan stans och slippa tänka på den där sommaren i övrigt var så fruktansvärt skönt.

Frizon 09 - Att jobba på frizon var en miss, det innebar way för lite sömn och dessutom blev jag sjuk. Men vi hade i alla fall tur med vädret! Solen sken som aldrig förr. Mikko kom ner och umgicks också - made everything so much better.

Som ni ser själva så har jag övervägande bra minnen från Frizon, jag har nästintill inga dåliga minnen. Men jag har en känsla som jag liksom måste bli av med. Det är som att banden håller mig fast i något jag inte vill vara fast i, jag vill växa upp, släppa allt gammalt, börja om på nytt. Men jag är inte redo än, det finns så många bra saker i mitt liv <3

Ja just det. Jag och Mikko såklart :) Vuxenpoäng till oss :D Dessvärre vart inte hans mamma så glad när han nämnde att han tänkte göra en intresseanmälan på en lägenhet (vi har hittat den perfekta lägenheten - men vi lär inte få den så xD).

Aja, jag vet inte vad jag ska skriva egentligen - jag är lycklig och det gör mig glad att veta att jag har en pojke som vill spendera resten av sitt liv med mig <3

Tack Gud för allt gott du gör här i världen. Tack för att du ger mig så mycket att bli glad över. Hjälp mig att göra andra glada.

Personligen så orkar jag inte bry mig, jag lider bara med dem som faktiskt påverkas direkt av det. Familj, kollegor etc. Jag skällde ut en snubbe på helgon förut för att han hängde ut honom som om han inte vore en människa längre. Jag har svårt att tro något ont om honom, men vad kan man göra när han dessutom har erkänt?

Vad som gjorde ondast var nog ändå förut, när jag hittade en kommentar på en blogg -
Det gjorde mig så ledsen - jag har två alternativ på vem det kan vara, båda gör mig lika ledsen. Jag känner mig nästintill säker på vem det borde vara, men jag vill inte - jag vill inte att mina två favoritlärare någonsin ska stå där och vara sårade över att deras kollega har svikit dem, jag vill inte att hans familj ska behöva ta det här. Jag önskar att jag kunde göra något. Hans dotter är ändå min äldsta vän, what so ever.

Makes me sick.

Det är Alphadag idag, det blir säkert rätt roligt - jag är bara aningen opepp för tillfället, men det löser sig ^^ Jag har ju med mig massa kakor så :D (vi kommer dessutom äta godis etc.)

Hur som helst - att gå upp 8 en lördag när man somnade typ 1:30 på natten och vaknade 5 av en jättehemsk mardröm är inte direkt idealt...

Mardrömmar - jag drömmer mardrömmar rätt ofta, det är ett rätt stort problem också faktiskt, förut ringde jag Mikko nästan varje natt och grät över dem, nu har jag gett upp det - varför förstöra, inte bara för mig själv utan också för honom? Men inatt ringde jag, no way att jag hade kunnat somna om annars. Vad jag egentligen drömde? Det var typ två veckor kvar till jul, allt var sådär mysigt och stressigt som saker bara är precis innan jul - och vad händer? Jo, Mikko ringer och ba "Tyvärr, men vi kan inte fira jul tillsammans i år heller - jag ska till Australien". Jag blev arg på honom (föga förvånande) och skällde på honom och krävde att få veta vad han skulle göra där. Han vägrade berätta. Jag frågade om inte jag också kunde få följa med - det fick jag inte. Men tillslut så berättade han vad han skulle göra, han skulle döpa sig! OCH VILLE INTE ATT NÅGON SKULLE VETA DET SÅ HAN DROG TILL AUSTRALIEN! Vad är det för resonemang egentligen? Gjorde mig jätteledsen, sen vaknade jag i alla fall och var osäker på om det var en dröm - så jag ringde och frågade...

I fail </3

Ibland fastnar jag i konstiga tankebanor - den här gången var det när jag skrev rubriken som jag började fundera på om inte alla störande saker är irritationsmoment. Jag tror att de är det, i alla fall egentligen även om man kanske inte använder dem som om de vore synonymer så tror jag inte att det finns några irritationsmoment som inte är störande och tvärt om.

Hur som helst, irritationsmoment var det - jag har massor av dem i mitt liv, att jag inte orkar koka kaffe på morgonen, att Roller Coaster Kingdom är dåligt programmerat, att folk inte gillar hur jag modererar forum på helgon etc. etc. Listan skulle kunna göras näst intill hur lång som helst, men jag ska undvika det för er skull (vem vill läsa en lista där jag nämner allt jag stör mig på liksom?).

Hur som helst - vad gör man egentligen åt irritationsmoment då? Vissa saker kan man ju göra något åt väldigt lätt, så som att sätta på kaffet på morgonen, inte jättesvårt direkt. Men i övrigt då? Hur löser man egentligen sådana saker som att någon gör något man stör sig på, eller att man irriterar sig på en person?

Jag har hittat två möjliga lösningar:
1. Man säger som det är och sårar personen, kan sluta med rejäla problem (förlorade vänner etc.), men kanske i slutändan är det bästa allternativet?
2. Man håller tyst och blir argare och argare tills man sårar personen i alla fall...

2:an kommer alltså oavsett hur man gör leda till 1:an, förutsatt att personen inte bättrar sig självmant (händer ju rätt sällan) - men man vill ju inte såra någon medvetet!

Förslag på vad man gör mottages gärna!

Har du någon gång haft känslan av frustration, fast det inte finns något att vara frustrerad över? Det har jag, alldeles för ofta och just nu känner jag så - men jag vet inte varför.

Jag antar att det är dags att släppa det och vara en bra flickvän istället...

Gud, hjälp mig? Jag orkar inte!

Jag tror på en förlåtande, nådig gud, en gud som när vi uppriktigt vänder oss till honom och säger "Gud, förlåt mig för det här" så gör han det. Jag tror på en gud som visar nåd mot människor. Han älskar oss människor och när vi gör fel så brister hans hjärta, precis som när vi sårar en människa så sårar vi Gud, men vi gör det så mycket mer eftersom Gud älskar oss så mycket mer.

Jag blir inte av med mina egna problem bara för att Gud förlåter mig - men det är, i alla fall för mig, mycket lättare att förlåta mig själv om jag vet att Gud har förlåtit mig. Jag har mycket lättare att förlåta mig själv när min övermakt och min frälsare redan har förlåtit mig. Men det är klart att det är svårt.

Vad det beträffar att göra något bra för att förlåta mig själv så tror jag inte att det fungerar. Det känns väldigt mycket medeltid att man får ett straff att avtjäna för sina synder - det är inte alls vad kristendomen egentligen förespråkar. I Bibeln står det att Gud förlåter oss när vi ber honom om förlåtelse, det är allt, det krävs inget mer, men vad kyrkan under medeltiden kallade för botgöring nämns inte i Bibeln. Det är ren och skär bullshit att vi skulle behöva straffas för ett brott som Jesus redan har tagit straffet för.

Hur känner du att du är förlåten av Gud? Det är inte som att man alltid känner sig förlåten av Gud, men om någon man känner, en vän, förlåter en för något dumt man har gjort så känner man sig inte alltid förlåten heller. Men man är förlåten ändå, det var ju därför Jesus dog på korset - för att vi skulle bli förlåtna. Han förlåter alltid, även om det är svårt att förstå.

Vad har det här med dopet att göra då? - Egentligen ingenting, eller allting. Ingenting alls eftersom det kanske inte spelar någon roll, Gud förlåter alla som uppriktigt ber om förlåtelse. Men varför döper vi oss i så fall? Om dopet inte spelar någon roll? Om Gud redan har förlåtit oss?

Det handlar inte om det - det handlar om att visa för omvärlden att "jag tänker följa Jesus resten av mitt liv" och att på sätt och vis skriva ett kontrakt med Gud för att visa att det är honom jag vill följa. Det handlar också om att vi på sätt och vis klär på oss Jesus kläder och får en del av honom i oss och genom det så får vi del av anden för att på så sätt kommer vi att kunna göra samma saker som Jesus gjorde och större saker ändå. Det är inga småsaker vi pratar om utan det är stora saker man får möjligheter att göra - genom att bara välja Guds väg.

Jag döpte mig idag, inte för att jag inte döptes när jag var liten - för det gjorde jag, utan snarare för att jag kände att jag hade så mycket saker som jag har gjort som har varit så fel som jag behövde bli av med. Jag har gjort massa dumma saker som jag har ångrat i flera år, men inte har kunnat förlåta mig själv för (även om jag vet att Gud har förlåtit mig) och jag tror att dopet var precis vad jag behövde för att släppa allt dumt jag har gjort och lämna det bakom mig och istället för att se det som ett problem ser jag det nu som erfarenheter.

Jag hade tänkt skriva ett långt inlägg om vad dopet betyder för mig men orden liksom bara försvann så Mikko föreslog att jag skulle skriva följande:

"Pål har köpt en badboll, en boll speciellt för bad, en badboll har Pål aldrig någonsin haft och därför är Pål så glad."

Seriously though, jag tror att mitt dop var ett viktigt steg i min tro för det händer så mycket i mitt liv för tillfället och jag tror att det här var en av de saker jag måste göra för att komma någon vart istället för att vara fast där jag har varit så fruktansvärt länge nu. Mitt på motorvägen med Gud på andra sidan Alperna.

Om det finns någonting som jag har lärt mig i mitt liv så är det att man inte kan sätta ord på lycka och att när man försöker så blir det oftast väldigt fel. Men jag tänker försöka i alla fall (av okänd anledning).

Jag är lyckligare nu än jag har varit på evigheter. För jag vågar lita på min pojkvän, inte för att jag inte gjorde det förut, men någonting har liksom släppt nu - jag litar  mer på honom nu och jag har inte det kontrollbehov som jag hade förut, visst jag vill prata med honom i alla fall en lite sväng varje dag, men det beror snarare på att jag saknar honom än att jag behöver prata med honom. Känslan av att inte behöva prata är rätt udda - speciellt när det är första gången på typ två år som man känner den känslan. Till en början skrämde det mig lite, tankar i stil med innebär det här att jag inte är kär längre? flög igenom mitt huvud. Men det är BULLSHIT! Jag älskar min pojke, men jag behöver honom inte dygnet runt.

Tanken gör mig trygg och när jag är trygg så blir allting mycket bättre. Jag blir lycklig av att vara trygg - hur flummigt det än låter. Dessutom så går allting allmänt bra för tillfället!

Om det finns någonting som jag har lärt mig i mitt liv så är det att man inte kan sätta ord på lycka och att när man försöker så blir det oftast väldigt fel. Men jag tänker försöka i alla fall (av okänd anledning).

Jag är lyckligare nu än jag har varit på evigheter. För jag vågar lita på min pojkvän, inte för att jag inte gjorde det förut, men någonting har liksom släppt nu - jag litar  mer på honom nu och jag har inte det kontrollbehov som jag hade förut, visst jag vill prata med honom i alla fall en lite sväng varje dag, men det beror snarare på att jag saknar honom än att jag behöver prata med honom. Känslan av att inte behöva prata är rätt udda - speciellt när det är första gången på typ två år som man känner den känslan. Till en början skrämde det mig lite, tankar i stil med innebär det här att jag inte är kär längre? flög igenom mitt huvud. Men det är BULLSHIT! Jag älskar min pojke, men jag behöver honom inte dygnet runt.

Tanken gör mig trygg och när jag är trygg så blir allting mycket bättre. Jag blir lycklig av att vara trygg - hur flummigt det än låter. Dessutom så går allting allmänt bra för tillfället!

Finns det något som faschinerar mig så är det just det, övergivna platser, enskilda hus eller hela städer som människor bara har lämnat av en eller annan orsak.

http://www.jornmark.se/default.aspx har massor av bilder på sådana ställen, jag sitter som trollbunden och klickar runt mellan bilderna som dessutom har en berättelse till sig.

Jag stannade hemma från skolan idag, jag hostar massor, är jättesnuvig och mår allmänt dåligt - jag hade inte gjort något vettigt i skolan utom att jag möjligtvis hade smittat ner resten av klassen med min killer förkylning...

Hur som helst - att vara sjuk för med sig vissa fördelar, så som att jag har sovit massor (vilket man ska göra när man är sjuk har jag hört),  vilket jag inte trodde att jag skulle få göra på evigheter (läs; tills nästa helg typ). Men nu är jag i alla fall ordentligt utvilad tills imorgon.

Imorgon ska jag förresten röntga mina revben och om jag har tur så hittar de något som är fel så att de kanske kan göra något åt det. Har jag otur så hittar de inga fel och så kommer ingenting att göras åt det. Troligtvis har jag otur, att jag skulle ha haft ett brutet revben i över ett och ett halvt år känns lite långsökt...

Nackdelarna med helgen - vad är de då? Det är filmfestival i Skövde i helgen - jag och Mikko tänkte gå och titta på Coraline eftersom vi båda vill se den, den verkar väldigt söt (och så är det ju Tim Burton himself som har gjort den). Så långt finns det inga problem i det hela, snarare tvärtom. MEN på lördag så är det också Kunskap och Framtid i Göteborg, en stor mässa med massor av olika skolor och arbetsgivare etc. Jag skulle jättegärna åka dit, man kan få massor av inspriation och massor av förslag på vad man kan göra efter gymnasiet om man åker dit, MEN det är öppet hus i skolan på lördag - så jag kan ju inte åka. Det stör mig massor, jag menar, jag hade verkligen velat veta lite mer om MDH och hur deras utbildningar ser ut, jag är fortfarande LITE osäker på om jag ska köra på datavetenskap och sedan lägga till embedded systems eller om jag ska bli civilingenjör i robotik :/ Men den infon får jag ju få någon annan gång - det är ju uppenbart.

Jag blir så glad för andra människor ibland, samtidigt som jag blir avundsjuk på dem - trots allt så vill jag ju också göra alla coola saker de gör och vara med om allt tufft som de får vara med om.

MEN - jag tröstar mig med att jag blev VD för helgons webbdesignsforum idag - kind of pwns! Dessutom hade jag en bra dag, jag fick umgås med trevliga människor och sådär - det gjorde mig glad. Höjdpunkten på dagen var nog det faktum att jag sprang på en hög nördar och fick vara lite social, jag gillar mina systrar och önskar att jag fick umgås mer med dem...

Äntligen är den färdig, jag är så lättad. Jag har arbetat massor med den känns det som och det har inte varit roligt, det har inte varit lätt och det har inte varit inspirerande.

Vad gör folk när de är oinspirerade egentligen? Jag brukar försöka tänka på mina mål. Jag ska bli civilingenjör och bygga robotar, jag vill utveckla saker, bygga saker, räkna på roliga saker etc. Jag vill inte räkna på vad som händer när Lisa hoppar på Kalle eller vad som händer när Frida hoppar bungyjump - det intresserar mig inte. Men jag måste göra det - precis som Kemi A, det måste göras, det är inte mer med det. En vacker dag kommer jag att få bygga robotar och göra roliga saker, det är det som driver mig för tillfället.

Igår när jag var på Alphan så sa han som var där och föreläste att "Gud ger oss förtroendet att välja och han välsignar det vi väljer om det inte är käpprätt åt helvete".

Det här handlar självklart inte om de större valen här i livet, eller visst - han låter oss välja, men i de fallen så finns det ett rätt och ett fel, mer om det senare. Men när det kommer till mindre saker så ger han oss ett fritt val - där vi själva får välja vad vi vill göra, om vi vill gå till ICA istället för Coop så är det okej men han hade tyckt att det var lika okej om vi gick till Coop i alla fall, det spelar liksom ingen roll.

Större val då, hur blir det med det fira valet där då? Jag tror att Gud har en plan, en utstakad väg som han vill att vi ska gå, längsmed den vägen så finns det olika avtagsvägar (val), vi får friheten att välja själva, men bara ett är helt rätt. Om vi nu skulle välja fel, vilket händer alldeles för ofta, så får Gud helt enkelt planera om och det finns alltid en väg tillbaka till den rätta vägen. Men det kommer att påverka oss negativt under tiden, eftersom det inte är det som var tänkt för oss.

Vart ville jag komma med det här? Troligtvis så ville jag komma till att kristendomen inte hindrar oss från fria val, man tror bara att det finns en "rätt" väg att gå i vissa fall - för att underlätta för oss som människor och låta oss slippa onödigt lidande.

Jag har varit lite off, det finns viktigare saker än bloggar här i livet. Men nu mår jag bättre, så jag tänkte inleda mitt bloggande med en bön - det behövs!

Gud, jag ber dig, se allt nytt som kommer att hända i mitt och människor omkring migs liv. vi behöver din hjälp - big time, vi behöver din hjälp alltid, hela tiden, ofta och mycket. Gode Gud, vi vet att du är inte bara störst utan även bäst och vackrast, vi vet att du äger och att du älskar oss ovillkorligt. Tack för din kärlek och din nåd - låt oss komma närmre dig, vi längtar efter dig, vi vill att du fyller våra hjärtan och gör oss hela.