Tommy och Wero

Jag fick brev idag. Det gjorde mig glad. Men jag vet inte vem det kom ifrån.
Men glad blev jag.

I brevet, som för övrigt var en sån där lite tjockare påse *inte komma på vad det heter* och i den låg det sånt där papper som man brukar slå in ömtåliga saker. Det satt en lapp på, skriven på dator, där det stod: "Från en anonym vän" (eventuellt något god jul och kram eller något sånt också..) Innuti papperet så låg en skyddsängel med en lapp (som den ska stå på för att laddas xD) där det stod vad den var bra för typ..
Det var jättegulligt och gjorde mig glad. Och det är ju liksom vad julen handlar om, att göra människor glad. Jag funderar bara på vad personen som skickade den får ut av det.. Jag skulle också kunna tänka mig att göra något sådant, men fortfarande, det måste ju vara ganska enerverande att liksom att hoppas att personen som man skickade till blev glad. Eller vem vet, egentligen kanske jag känner personen, fast den inte vill erkänna det. Den kanske läser bloggen, den kanske sitter och skrattar åt mig medan den läser det här...Okej, jag ska inte vara paranoid nu.. xD

Nu ska jag göra julgodis istället..

Jag började ju med klagdag för ett tag sen, men jag tycker inte att jag klagar så mycket i övrigt längre. Och jag hade själv glömt bort det, stina påminde mig förut.. Då sa jag (jätteglatt) "JAG HAR KLAGDAG IDAG :D" Sen skrattade de andra åt mig.. som vanligt.

Programmering nu. Som vanligt känner jag mig ganska mobbad, det känns lite som att alla andra är ett gäng, men jag är liksom inte en del av dem.. men ja.. det är okej, vi har 5 lektioner i veckan och de hälsar i alla fall på mig.. WOHO..

Nu börjar vi lektionen, så jag får nog snällt sluta skriva. Skriver lite längre sen. Idag blir det julgodis bakande med marielle xD Jag ska göra mini chokladbollar (och lite annat gärna.. xD)

Nu har jag städat mitt rum. Det blev fint.
Hittade massa saker som jag knappt visste att jag hade också. Det var en liten överraskning. En positiv sådan.

Jag har verkligen inget vettigt att säga.
Kan väl säga att det känns ganska bra att ni fick veta sanningen tillslut. Jag har tänkt på det där ganska länge.
Jag kan också erkänna att jag är sugen på jul nu. Jag vill ha julklappar. Och så vill jag ha mysig stämning. <3

Teknikutvecklingsprovet var typ lättast i universum. Seriöst. Jag var klar på typ 20 minuter och hade svarat på allt. Jag glömde dock bort ett av de tre k:na, kostnader ^^ Ibland känner jag mig korkad. Men jag svarade på ALLT annat, men misstänker att jag har ett par fel (rädd för det i alla fall). Så i slutändan så kommer det säkert fattas ett poäng för att få MVG.. Det suger.

I alla fall. Eftersom provet gick så snabbt så kunde jag och Milja ta bussen som gick 10:12 in till stan. Vilket innebar att jag var hemma lagom till 10:45. Det kändes ganska skönt. Sitter och tittar på värdelösa program på TV. Funderar på att gå och börja städa. Mikko borde ringa snart och berätta hur hans tenta gick.. Jag är nyfiken.

Min säng är så varm och mysig nu på vintern, speciellt på morgonen. Det gör mig glad. Men det gör mig inte glad att jag måste gå upp ur den. Dessutom har jag huvudvärk typ hela tiden, tror att jag gnisslar tänder på nätterna. Det är lite fail, men det tror jag.

I alla fall nu ska jag stoppa ner datorn, vi har prov snart. Det kommer gå fail. Massa.

Aja, hörs sen xD

Nu har jag, efter mycket funderande, kommit fram till vad jag gillar bäst med julen.
Jag gillar att man får vara så hemlig. Man får smyga runt och gömma saker. Fråga ledande frågor om vad folk vill ha, fråga ledande frågor om vad man själv kommer få och så.

Och nu, äntligen, börjar julstämningen infinna sig. Jag har faktiskt lust att shoppa julklappar, att umgås med familjen, läsa böcker och så. Dessutom är jag sjukt sugen på att leka med folk i mellandagarna. Sen är det nyår. Mina föräldrar kommer för övrigt vara hemma på nyår, så vi kan inte vara hemma hos mig.. 
Men det kommer gå bra och det kommer gå FORT! Och förhoppningsvis så får jag prata med Mikko under lovet också.. om han har tid.. men SEN,
Sen får jag träffa älsklingen igen <3

(Ja, det känns som att vi har varit ihop i två månader och jag är jättenykär. GAH, jag är nykär, i samma snubbe, eller nått? FÖRVIRRAD JAG!)

Vi sitter på musiken och tittar på en dokumentär om Cornelis  Vreeswijk. Så det så. Det är ganska bra. Eller ja, jag gillar hans musik. Hans röst är grymt skön och det är ganska trevligt att lyssna på. Bara så att ni vet. Egentligen så har jag nog inget vettigt att skriva.. tänkte bara hojta till lite. Tänkte slänga in en video på Cornelis.
Soliga går med trasiga skor. Den är bra :)

Jag fick resultatet på min webdesign. Det var ju lite fail kanske. Han hade inte hittat mina länkar, jag hade ingen titel på sidan. Han gillade inte min logga. Ja ni fattar.

Det är helt okej. Jag fick VG på den. Vilket är okej (jag satsar på ett VG på kursen i alla fall). Jag tycker bara att han är lite halv kass på att prata med elever. Det är mycket negativ kritik, för att inte säga bara negativ kritik, vilket gör mig lite trött ibland. För det är svårt som elev att fixa till något om man inte vet vad som är bra, utan bara vad som är dåligt typ. Det gör mig lite trött. Typ. Men det är okej. Jag klarar mig. Det känns bara som att allt var fel, som att ingenting dög, men men..

Nej, nu ska jag försöka göra en ny sida. En blogg. Min blogg.

Jag vaknade i morse med insikten att det blev fel. Vad som egentligen blev fel framgick aldrig. Det första jag tänkte var bara "Det är FEL!".

Vad är fel? Allt känns ganska rätt..

Det här inlägget är skrivet till de människor som finns i min närhet, som jag umgås med dagligen eller i alla fall varje månad, eller de människor jag pratar med ofta. Ni behöver sanningen nu.

Det har gått för långt nu. Jag orkar inte hålla tyst. Jag har hållit tyst alldeles för länge, och jag är alldeles för dålig på att ljuga för att kunna fortsätta så länge till. Jag har ljugit alldeles för länge, inte för att jag inte ville berätta, men för att jag har varit rädd för att folk som jag umgås med ska lämna mig och säga att de inte bryr sig längre. Tanken är troligtvis helt bortkastad och onödig, men jag har fortfarande varit rädd. Jag är fortfarande rädd. Men jag behöver stöd. Förlåt. Jag vill inte ha eran uppmärksamhet. Jag vill eventuellt ha en kram. Mer vill jag inte, jag vill mest slippa era kommentarer om varför jag gör si och så. Varför jag inte gör det och det. För jag orkar inte.. Så snälla. Bara läs det här och ta åt er, i alla fall lite. Jag orkar inte ta det många gånger, därav att det blev bloggen (så att ni inte blir sårade för det..)

Till saken. Det började väl egentligen när jag var fem. Pappa flyttade, han försvann i ett halvår jag visste inte vad som hände. Jag var hos farmor en månad, och under den tiden så hann mamma försöka ta livet av sig (fick jag reda på för tre veckor sen, men i alla fall). Senare, när jag bodde halva tiden hos pappa och halva hos mamma så brukade mamma ibland dricka vin direkt ur flaskan och prata om hur mycket blod det skulle spruta över hela vardagsrummet om hon skar av sig pulsådrorna. Jag förstod aldrig vad hon egentligen menade.

Sen blev jag äldre. Mamma flyttade ihop med Ola. Ett tag var allt ganska bra, mamma var glad och hon drack inte lika mycket vin som hon hade gjort tidigare..

Sen blev jag lite äldre till, typ 10 år kanske, och vi flyttade till Tibro. Mamma fick Alexander och sen började det igen. Jag kunde komma hem på eftermiddagarna och upptäcka att mamma luktade sprit. Det var fortfarande inte ett problem dock.
De riktiga problemen började när Linnéa föddes, för helt plötsligt blev jag tvungen att ta Alexanders parti när mamma var arg på honom för något L hade gjort. Vilket resulterade i att jag fick skit för det. Ibland skällde hon på mig, ibland gav hon mig en örfil, ibland låste hon in mig. Hon började också få ångest-attacker där hon blev rädd för att jag försvunnit (typ när jag var i kyrkan, på läget etc.) och ringde min mobil och frågade vart jag var. Vilket skrämde mig, för jag visste att hon hade druckit, jag visste att hon hade ångest, att hon skulle vara arg på mig när jag kom hem osv.

Nu det senaste året (ett och halvt år är det väl mer men okej..) har det blivit mycket värre. Hon har ringt oftare, hon har skällt på mig mer, hon har varit arg på mig mer och jag har inte kunnat göra något åt det. Jag har haft skuldkänslor och gråtit massor. Det var därför jag drog mig undan under frizon och hängde mer med Tomas än med folk från Unizon tillexempel, för av någon anledning kändes det lättare att berätta för någon jag inte kände än för er som jag skriver det här inlägget till, och eftersom han visste så blev det lättare att faktiskt ha någon som kunde krama mig när jag inte orkade svara när mamma ringde för 64242543 den dagen (hon ringde i snitt 20 gånger om dagen..).

Nu för en månad sen så sa jag som det var. Jag ville flytta. Jag trivs inte hos mamma, jag är helt övertygad om att familjen Johansson får det bättre utan mig, då kan de nämligen bli en familj på riktigt. Mamma blev arg, sa att jag övergav henne osv. What could I do? Jag sa till henne att om hon slutade dricka så kunde jag vara där. (kändes som en rimlig deal...) Jag var borta i två veckor hos pappa och kom dit för att upptäcka att ingenting hade förändrats, jag stod ut i en vecka och två dagar. På tisdagen andra veckan blev jag grymt trött på det. Jag packade väskan, ringde pappa och bad honom hämta mig och stack. Två dagar senare skulle jag ringa mamma, men fick veta att hon hade tagit massor av sömntabletter och låg på sjukhuset. Fatta skuldkänslorna.

Det var anledningen till att jag var borta i veckan. Jag orkade inte helt enkelt. När jag kom hem igår mådde jag faktiskt bra, jag var helt övertygad om att det inte var mitt fel och att jag inte kunde göra något åt det. Det hade varit helt okej nu också om inte Ola hade varit en idiot (som vanligt). När han lämnade mig hos pappa sa han ungefär "Tvinga inte din mor att hjälpa dig skolka. Du höll på att ta livet av henne för tre veckor sedan, räckte inte det?" Resten av konversationen bestod av att jag försökte förklara att det inte alls var sant, att fredrik sa att jag skulle göra så, att det blev bäst så osv.

Vad ville jag då säga? Jag tror att vad jag ville säga var förlåt. Förlåt för att jag har ljugit och varit rädd. Sen ville jag väl kanske få er att förstå varför jag inte vill ha med er hem till exempel, jag ville inte visa er min verklighet. Förlåt mig. Jag hoppas att ni förstår.. Tack

Okej. Jag vet. Jag är verkligen sämst på att skriva. Men jag har varit hos Mikko och vi försökte fokusera all möjlig tid på varandra (vi får inte träffas på tre veckor nu...). Det blir säkert jättebra, men jag är lite opepp, för liksom, tre veckor is kindra, en evighet? Jag vet inte. jag har bara ingen lust att vara ensam i en evighet.

Kort sammanfattning av veckan:
Plugg, mys, följa med mikko till skolan, asiatisk buffé, plugg, guitar hero, vindruvor, hemmagjord pizza (som vi bestämde att vi skulle göra första gången vi träffades ;) ), fotbollscup, mys, Love Hina, tentakelporr och Antti i duschen..

Okej, jag vet inte om ni vill ha en förklaring till vissa av sakerna, jag bara skrev alla ord jag kom på för att sammanfatta veckan. Jag kan dra veckan i korthet.

Fredag (förra veckan) - jag kommer dit. Vi åker hem och myser.
Lördag - Den bara försvann. Ingen av oss vet vad vi gjorde typ. Vi handlade, sen är det svart.
Söndag - Fotbollscup, det var kallt och lång väntan (= mysa med mikko) men det var okej. Sen handlade vi och spelade GH.
Måndag - Mikko var i skolan, jag skrev inlämning till teknikutvecklingen i tre timmar typ. Antti kom och skrämde livet ur mig när han kom hem från uppsala.
Tisdag - Mikko var hemma. Vi pluggade i typ.. en kvart kanske.. Spelade GH desto mer...
Onsdag - Följde med Mikko till skolan. Jag fattade uppenbarligen vissa saker som hans klasskompisar inte fattade. (Typ att om derivatan av en funktion är 0 så blir det en vändpunkt eller en terasspunkt, och i det här fallet så var det en andragradsfunktion, så antalet terasspunkter var inte jättemånga av naturliga anledningar, alltså fick man fram vändpunkten genom att ta reda på när derivatan var 0. Men det fattade inte han(klasskompisen)..) Sen blev det asiatisk buffé. Det var mysigt.
Torsdag - Mikko var i skolan, jag var hemma. Skrev klart teknikutvecklingsinlämningen och lämnade in den. Spelade GH (fick alla toner på all the young dudes på easy. (ja, jag spelar easy eller medium, jag har inte spelat så mycket.. ) Började dessutom titta på love Hina, som är en anime serie om en snubbe som för 15 år sedan lovade en flicka att de skulle gå på todai (universitetet i tokyo) tillsammans, men han vet inte vem hon var, men han är fortfarande fast besluten på att komma in på todai, även om han har sämst betyg i världen typ... Sen börjar han jobba som hyresvärd/fastighetsskötare/portvakt på ett flickboende där han blir jätte kär i en tjej och ja, ni fattar grejen. Vi handlade. Mikko övertalade mig till att köpa vindruvor istället för chips. Note to self: Vindruvor kommer ALDRIG att ersätta chips!!!
Fredag  - Vi var hemma, latade oss, spelade GH, tittade på Love Hina, gjorde hemmagjord pizza, precis som typ resten av världen. Mikko och Louise bråkar för tillfället om vem som kom på idén först, jag och Mikko låtsas därför att vi bestämde det första gången vi träffades att den 12:e december 2008 skulle vi göra hemmagjord pizza. (Vem som helst fattar väl att det var så?) Vi tittade på TV på kvällen.
Lördag - Mysa, jag blev sur över att jag skulle få vänta två timmar i mariestad, samt en halvtimme i skövde för att kunna komma hem till tibro. Tillslut kom vanja och ove och räddade mig hem till morfar som körde hem mig. <3 på honom, massa <3.

Det var väl typ hela veckan. Idag ska jag på julbord med pappa, marielle och farmor. Det blir nog trevligt. Sen ska jag nog plugga lite teknikutveckling, det är ju trots allt prov på tisdag.

Ni får ursäkta den dåliga uppdateringen. Jag har inte suttit så mycket vid datorn i helgen.
Åkte upp till Mikko i fredags.
Lördagen bara försvann. Jag vet inte riktigt vart den tog vägen.
Igår spelade Mikko fotbollscup. Det gick ganska kasst skulle jag vilja påstå. Men det var ganska roligt i alla fall..
Nu är han i skolan och jag är ensam hemma.

Godissugen är jag också. Men eftersom inträdet på cupen kostade 40kr så har jag typ inga pengar kvar. Det är lite opwn om ni frågar mig. Men det löser sig.

Nu snart, ska jag dra till skolan. Sen åker jag, äntligen, till Mikko. Jag känner mig hemsk för att jag kommer vara borta från skolan i en halv evighet, men det är okej. Jag behöver det här. Jag gör verkligen det. Önskar bara att folk kunde förstå det. Men det löser sig. Jag ska ta det lugnt, göra saker i min takt och vila upp mig. Visst, jag har en vecka kvar i skolan när jag kommer tillbaka. Men sen har jag ett jävla jullov framför mig. Och jag pallar inte. Jag gör verkligen inte det. Jullov = ingen Mikko, massa släkt, massa "måsten" och inget ta det lugnt och gör vad du vill. Okej, visst, det ingår gör-vad-du-vill tid i jul också, men inte på rätt sätt, då ska man sitta hemma och titta på sina julklappar och så. Men men. Jag behöver bara vara med mamma en typ halvdag eller något sånt. Det blir bra.

Nu ska jag gå till skolan. Hörs senare kanske.

Det blir en del små blogginlägg idag verkar det som.
Sitter på musiken nu. Vi tittar på en dokumentär om red hot chilipeppers. Det är inte ens lite spännande. Jag är sugen på att lyssna på lite lugn mysig musik. Men det är en brud på typ 40+ med dreads i dokumentären. (Okej, hon är säkert typ 25, men hon ser äldre ut..)

I alal fall. Jag sitter och spelar. Det är ovärt.  Jag har över 85 000 juveler på king <3 Snart 100 000. Snart Snart Snart.

Sitter och fixar med min nya sida på webdesign. Det ska bli en ny blogg. Såsmåningom (fram i vår någon gång) så hade jag tänkt göra en ny blogg dit jag tror att jag kommer flytta den här bloggen. Eller så tänker jag använda den som en liten del av mitt projektarbete i trean. Vi får se. Nu är det i alla fall dags att titta på lite fina bloggar som jag kan få idéer från.

Följande notis är citerad från Världens Historia nr17/2008 s. 5
""Något som inte har hänt sedan urminnes tider: En ung kvinna pruttade inte i sin makes knä." Så låter en sumerisk vits från 1900f.Kr. som just har utsetts till världens äldsta skämt av University of Wolverhampton.
     På andra plats kom en egyptisk historia från 1600 f.Kr: "Hur roar man en uttråkad farao? Jo, man seglar ut en båt med unga kvinnor i fiksnät nedför Nilen och föreslår farao att han ska ut och fiska."

Jag måste ju påstå att de hade ganska kass humor på den tiden.. men det är bara vad jag tycker..
Någon som håller med?

Idag var verkligen en sån där dag där jag, om Fredrik hade långtidssjukskrivit mig, hade stannat hemma. Jag var trött, hade lust att gråta och var allmänt grinig. Men jag gick i alla fall, även om det enda som fick mig att gå var tanken på morgondagens sovmorgon... men... jag dog inte. Var lite grinig på programmeringen bara. Och när Morgan sa att jag måste titta på programmeringen hemma nästa vecka för att hålla igång blev jag grinig. Men ingen dog. Sak se till att göra klart e-post programmet nu i nästa vecka och så ska jag titta på hang-man. Men jag måste nog ta med mig le book.

I alla fall. Det är klagdag idag. Men jag har inget att klaga på egentligen. Det är bra!

Jag blir trött på att inget funkar i det här huset. Jag menar, det är fel på allting. Hela tiden. Och jag hatar det.

I alla fall. Jag har läst saga för min bror nu. Det gick bra. Läsa kan jag i alla fall.

Jag har inget vettigt att skriva. Utom att jag köpte biljetter hem till Mikko idag, det blev billigare än jag hade räknat med. Så nu har jag typ 40kr mer än jag trodde kvar :P Det gör mig glad.

Men mamma får ringa och sjukanmäla mig de dagar jag blir borta. Fredrik sa typ att de helst inte vill långtidssjukskriva elever. Men att det är okej att jag är  hemma och så så länge jag sköter skolan. Och asså, det är klart jag gör det. Det är ju därför jag ska försvinna ett tag.

I alla fall.

Vi har historia. Trodde att vi skulle ha prov den veckan som jag kommer tillbaka. Men det har vi inte. Seriöst, I'm probably the happiest person on earth (okej, Milja är nog gladare, för hon skulle ha 4 prov den veckan egentligen..jag skulle bara ha tre)

I alla fall. Jag tänkte åka in till stan och köpa biljetter sen, så att jag har gjort det. För nu är det liksom bestämt att jag åker. Funderar på om det går att ordna så att jag är hemma på fredag också, för jag behöver verkligen till vårdcentralen snart. Jag har ont i mina öron, och jag har haft det sen i sommras typ. Och jag önskar att jag hade kunnat gå till vårdcentralen hos Mikko, men nu kan jag ju inte det. Och fredag är nog lämpligaste dagen egentligen. Eller det beror på om Daniel är tillbaka. Jag vet inte. Egentligen överlever jag väl tills efter nyår, men det känns så långt. Vi får se helt enkelt.

Nu ska jag i alla fall spela lite och fundera lite på svaren på frågorna vi fick. (instuderingsfrågor inför provet typ)

Jag har fått lära mig att man ska göra vad som känns bäst för en själv. Och ärligt talat. Just nu skulle det kännas bäst för mig om jag bara slapp skolan ett tag. För jag orkar verkligen inte. Visst, vi har lov snart, men jag orkar verkligen inte.

Jag har haft en grymt jobbig höst.
Min farfar dog. Min farfar liksom. So what tänker du nu, men han var min farfar. Jag bodde hos min farmor och farfar när pappa jobbade i Tyskland. Från pappa är det 300m hem till farmor. Jag har alltid umgåtts massor med dem. Men nu är han borta. Hela hösten har jag varit på bristningsgränsen. Jag har varit i skolan, klarat av mitt skolarbete och så har det varit bra med det. Jag har gått hem och gråtit. Jag har klagat på människor som inte alls förtjänar det och behandlat folk allmänt dåligt.

För att få ett slut på det nu så behöver jag ta det lugnt, komma ikapp, tänka över saker och ting. Därför ska jag prata med Fredrik om att långtidssjukskriva mig imorgon. Mamma har, tro det eller ej, till och med lagt fram förslaget. Jag antar att hon inser vad hon har gjort mot mig och att hon måste göra något åt det. Go mammas psykolog. Dessutom har jag ett prov och två inlämningar nästa vecka. Provet kan jag för hoppningsvis göra senare, det är matte, så det är ju inte direkt något jag har svårt för, och sen handlar det om en inlämning, teknikutveckling. Veckan efter det har jag å andra sidan två prov, historia och teknikutveckling. Men det är inte särskillt svårt något av det. Det löser sig. (Okej, jag vet inte ens vad historian handlar om..men det LÖSER sig).

Jag pallar inte skolan just nu. Jag kan plugga på distans. När jag kan gå upp vid tio, plugga till 16-17 om det behövs och sen göra vad jag vill. Jag klarar inte av att behöva följa ett schema just nu. Men det löser sig. Jag ska prata med Fredrik, och han är en förstående människa. Jag gillar honom.