Medan jag var borta.

Jag var borta i helgen. Inte borta borta. Men jag var inte vid datorn. Mikko var här. Vi umgicks, vi fick faktiskt ut något av det. Mer än vi brukar. Men jag skriver ett inlägg om det sen..
Fredagkväll - vi åkte och köpte chips och tittade på film.
Lördag - vi bakade pepparkakor hos farmor. Lars (farmors svåger var där) och vi gick till kyrkogården (farfar skulle ha fyllt år imorgon). Sen var vi hemma och tittade på film.
Söndag - Vi drog till biltema och media markt och shoppade lite med pappa och marielle. Sen åkte vi och käkade kinamat (jag hittade 500kr i mitt rum som jag la undan när jag fyllde år) Sen åkte vi hem och slappade lite innan vi packade mina grejer och åkte till mamma. Där låg vi i min säng och pratade hela kvällen.
Han åkte i morse.

Det är meningen att jag ska åka dit på fredag och vara där en vecka. Men rektorn tycker att det är onödigt. Annars tänker jag tvinga mamma att sjukanmäla mig. För jag orkar inte. Jag är trött och less och har ångest hela tiden. Jag orkar verkligen inte egentligen, men det får gå i alla fall. Allt hade varit bättre om jag fick vara hos pappa, men det får jag ju tydligen inte.. Det är kasst. Jag hatar det. Jag vill bara ha någon som tar hand om mig.

Värda dagar.

Igår var en ovärd dag. Idag blir en ovärd dag.
Igår hade vi prov, håltimma, slapp idrott och sen slapp programmering.. 
Idag hade vi historia (som iofs var allt annat än slapp, men den började 9:40..), nu har vi idrott, vi sitter och spelar och väntar på att få prata med Stefan om vårt nya projekt och ev. vårt gamla (om han har rättat det, han har rättat hälften), sen har vi idrott, när jag inte kommer få något vettigt gjort, sen har vi engelska. Och jag pallar inte. Inte egentligen, men men. Vi ska hålla tal på måndag, och det kommer bli faaaaail.. Vi får två lektioner att förbereda oss, idag och imorgon.. FAIL på mig. Jag har två tal tills på måndag. Men i alla fall.
Jag kommer inte göra något vettigt i alla fall.
Sen ska jag till farmor, hon utlovade makaronipudding idag. Sen på lördag ska jag och Mikko dit och baka pepparkakor. Men vi kommer få göra det själva eftersom Lars är där, Lars är farmors svåger, så hon ska umgås med honom. Diss liksom xD

Aja, nu ska jag skriva lite historia eftersom vi har inlämning nästa vecka..

visst är det konstigt att...

...ena dagen är man jättesur på allting hela tiden, nästa dag är man bara glad.

Jag har ju som sagt klagdag idag, det är ju onsdag.
Onsdagar borde vara den perfekta dagen att klaga, fysik, matte, idrott och programmering. Men jag har inget att klaga på. Inte ens idrotten. Matten hade vi inte, fysikprovet gick iofs lite halvkasst, men det funkar, ingen dog, idrotten bestod av ett biptest, som jag blev ganska nöjd med, jeanette var nöjd i alla fall. Jag gjorde henne jättestolt. Programmeringen gick också bra, trots att jag blev kallad pascalprogrammerare två gånger.. det var lite fail, men ingen dog.

Seriöst, jag har inte varit såhär glad på typ ages.. Nya piller och ny inställning ftw<3

Håltimma.

Ibland funderar jag på hur många blogginlägg jag har med samma titel. Som idag. Håltimma. Jag måste ju har typ 2624534 inlägg som heter så. Eller?

I alla fall. När jag vaknade i morse var jag trött, men det var okej, för för första gången på typ evigheter så hade jag inte vaknat någon gång under natten. Jag hade inte vaknat, varit rädd och trott att någon  hade dött. Vilket jag har gjort ganska många nätter nu den senaste tiden.

Marielle sms:ade nu, hon vill ha min inloggning till elevpresens. Det kommer ju bli fail. Eftersom jag har typ massa frånvaro som hon och pappa inte vet om. Det är faaaaaaaail. Frågan är om jag kommer kunna ta ledigt den där veckan då.. vi får se..

Nej, det går inte så bra.

Det här med att inte vara så sur hela tiden. Men det verkar inte gå så bra, jag önskar att något gick som jag vill. I alla fall något..

Men men, jag ska inte klaga som sagt. Men jag känner mig ensam, och jag har inget att göra, jag borde plugga men jag ORKAR inte. Men jag ska, sen när Mikko är och tränar..

I miss him.. <//3

På svenskan.

Jag har svenska, men jag har seriöst ingen ork eller energi att göra klart. Egentligen är jag klar, vi ska bara träna lite på det typ. Men det är ingen som vill träna, så what's the point? Aja, i alla fall. Det slog mig för en stund sen att jag saknar väldigt mycket saker. Framförallt så saknar jag att ha en kamera som jag kan fota med på dagarna, ni som kollar min bilddagbok med jämna mellanrum förstår vad jag menar, jag lägger upp samma bilder hela tiden, för att jag inte kan ta nya. Men nu har jag i alla fall önskat mig en i julklapp. Tänkte önska mig lite körlektioner och grejer också. Jag SKA ha körkort innan nästa jul. Och när jag bestämmer mig för något så gör jag det. Det är inte mer med det.

Aja, nog om mina önskningar. Jag beklagar den dåliga uppdateringen men helgen spenderades i kyrkan på filmnatt, sedan i min säng med ångest i omgångar och den övriga tiden sov jag. Jag har haft ganska mycket ångest den senaste tiden. Jag har igen aning om varför egentligen, men det spelar ingen roll. När jag låg och skulle sova igår så blev jag sjukt pigg, något som jag liksom var tvungen att göra något åt. Så jag tänkte, länge låg jag och tänkte. Jag konstaterade att jag faktiskt tänker lägga ner hela grejen med att jag klagar hela tiden. Visst, det kommer inte gå på en dag, inte på två heller, men jag tänker i alla fall försöka. För jag pallar inte att jag hela tiden klagar och inte gör något åt det. Och jag vet att inte alla andra pallar heller, varför skulle ni liksom?
Så från och med nu ska jag sluta. En kompis till mig började ha bitter-fria veckor där hon bara fick vara bitter en dag i veckan, vilket funkade för henne, tänkte att jag kan försöka mig på det också. Så. Från och med nu så är onsdagar min suris-dag. Mest för att jag har programmering på onsdagar och måste få vara sur då.

Så. Suris-dag på onsdag. Tills dess, en positiv Wero. Tror ni mig?

När det enda man egentligen kan säga är förlåt.

Jag ägnar det här till en viss person, och hoppas att den förstår vad jag menar.

Det var inte meningen att det skulle bli som det blev. Det gör ont i mig varje gång jag blir arg på dig. Det är inte mitt fel, jag vet inte hur jag ska kunna förklara det för dig, om det  nu ens går. Jag vet inte hur jag ska kunna säga att jag älskar dig och att jag samtidigt måste få det jag behöver. Förlåt. Jag gör allt jag kan för dig. Jag älskar dig med hela mitt hjärta och lite till. Men du verkar så mycket gladare när du slipper mig. Visst, jag förstår att det är jobbigt när jag skäller på dig, men jag är i desperat behov av att du, någon, visar mig lite tacksamhet. Det får mig att vilja gråta varje gång jag plockar undan disken och inte ens får ett tack.  Det krossar mitt hjärta att tro att jag har gjort fel, att inte veta vad du tycker. Jag har ingen som helst aning om hur jag ska säga sånt här till dig. Jag är livrädd för att förlora dig, men jag vet att jag kommer göra det om jag fortsätter såhär. Jag vet att du säger att jag ska sluta nu, när du läser det här. Men jag vill inte sluta, det kommer få andra konsekvenser, som vi inte heller klarar av. Du var inte där, det är inte ditt problem. Ibland känns det som att jag gick igenom alltihop själv. Ibland känns det som att du var där. Men oftast så känns det som att du tittade på och slapp bry dig. Och det är det som gör ondast, att det känns som att jag fick ta hela smällen utan att du ens behövde bry dig. Förlåt, jag vet att det inte var så. Förlåt mig, jag ska försöka sluta vara så dum...

Saknad.

Jag saknar älskling. Men han kommer snart hem hoppas jag. Han trodde på efter fem någon gång, klockan är 17:41 nu, så snart kanske. Jag hoppas. Han går inte att få tag på heller för den delen, hans mobil är nämligen död. "Yay"

Aja, när han kommer hem får jag prata, och det vill jag. Nu gärna. Jag känner mig ensam, och de uppdaterar king... That kinda sucks...

Jag ringde.

Det gick bra. Hon har pratat med sin psykolog. Men det blev fortfarande awkward.. Hon berättade hur duktig hennes psykolog tyckte att jag var eftersom jag hade bott hos båda såhär länge, de flesta gör tydligen inte det. So what? Ska du sitta och berömma mig får du väl göra det på riktigt? Aja, jag vet inte. Jag ska dit igen nästa söndag. Sen stannar jag en eller två veckor, beroende på hur det blir med Mikko.

Aja, det gick bra. Hon verkade må bättre. Bara det fortsätter så. Snälla Gud.

Försöker tänka positivt.

Jag borde ringa mamma. Men det kommer bli så awkward, jag kommer inte veta vad jag ska säga, hon kommer klaga, jag kommer lyssna, inte våga protestera, hon kommer hålla tyst och vänta på att jag ska säga förlåt, jag kommer vara tyst och försöka komma på något att säga. Sen kommer vi båda ge upp och lägga på.

Nej. Nu ringer jag!

Filmnatt imorgon.

På sätt och vis så har den här veckan varit sjukt jobbig. Jag har en väldigt awkward stämning hemma, jag vill ringa mamma, men what to say liksom? Jag tänker inte be om förlåtelse, jag tänker inte det. Jag är fullt medveten om att hon blev sårad, men hey, jag har blivit sårad i 12 år. Nu är jag trött på det. Jag har ingen lust att åka dit nästa söndag, men jag har väl inget val...

Dessutom så har jag och Mikko varit upptagna om vartannat, vilket har gjort att vi inte har fått prata som vanligt. Eller egentligen så har vi typ pratat som vanligt, bara att det inte känns så för att vi har gjort massa andra saker. Hade jag mått bra i övrigt hade det inte varit något problem.

Men å andra sidan så har den här veckan varit väldigt bra också. Igår kväll var helt underbart. Det är filmnatt imorgon, det kan inte bli misslyckat. (Jo, jag kan vara jätte trött och inte alls vilja titta på film, men jag har taggat i en vecka nästan, så ofta det blir misslyckat.

Snart (om ca 30 minuter) sker dagens höjdpunkt. Mikko kommer hem och ringer mig. Sen kan vi prata i ett par timmar innan vi måste sova. Att prata på kvällen är bland det bästa jag vet. Speciellt med Mikko. Speciellt när vi är i samma rum och jag kan ligga i hans famn och bara prata. Gah. Jag är en sucker för hudkontakt okej?

when you realize what you've missed.

Jag blir så glad när jag inser att allt inte är förstört. Vissa dagar känns det som att alla är 1234567 mil bort. Men det är ni inte. Tack. Tack för en underbar kväll, för att ni gör mig lycklig och för att ni får mig att inse att även om allt känns avlägset och jag helst vill gömma mig i ett hörn och aldrig komma fram så finns ni där, och ni gör mig lycklig.

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag har inte varit såhär glad på evigheter tänkte jag säga, men snarare att jag inte har varit såhär glad sen typ i fredags när Mikko kom. Men seriöst, tack. Tack tack tack.

(Jag vet att 4/5 personer som det här riktar sig till inte kommer läsa det, men det spelar ingen roll. Jag ville bara informera om hur glad ni gör mig)


Tire Swing

Tire Swing - Kimya Dawson

I took the Polaroid down in my room
I'm pretty sure you have a new girlfriend
It's not as if I don't like you
It just makes me sad whenever I see it
'cause I like to be gone most of the time
And you like to be home most of the time
If I stay in one place I lose my mind
I'm a pretty impossible lady to be with

Joey never met a bike that he didn't wanna ride
And I never met a Toby that I didn't like
Scotty liked all of the books that I recommended
Even if he didn't I wouldn't be offended

I had a dream that I had to drive to Madison
To deliver a painting for some silly reason
I took a wrong turn and ended up in Michigan
Paul Baribeau took me to the giant tire swing
Gave me a push and he started singing
I sang along while I was swinging
The sound of our voices made us forget everything
That had ever hurt our feelings

Joey never met a bike that he didn't wanna ride
And I never met a Toby that I didn't like
Scotty liked all of the books that I recommended
Even if he didn't I wouldn't be offended
'€¦wouldn't be offended


Now I'm home for less than twenty-four hours
That's hardly time to take a shower
Hug my family and take your picture off the wall
Check my email write a song and make a few phone calls
Before it's time to leave again
I've got one hand on the steering wheel
One waving out the window
If I'm a spinster for the rest of my life
My arms will keep me warm on cold and lonely nights

Joey never met a bike that he didn't wanna ride
And I never met a Toby that I didn't like
Scotty liked all of the books that I recommended
Even if he didn't I wouldn't be offended.

Jag tyckte bara att den verkligen sa mig något just nu. Förlåt.

Kyrka och grejer.

Var på cellgrupp igår. Det var okej. Jag fick massa skit. Igen. Visst, jag kan förstå att han är besviken över att jag aldrig är där, jag vet att Gud är besviken. Men i alla fall. Jag menar, någon gräns får det väl finnas? Varför klagar ingen på någon annan när de inte är där? Varför är det alltid jag?

Skit samma egentligen, det spelar verkligen ingen roll, jag blir bara trött på det.

Jag har programmering nu, men det funkar inte och le Morgan är inte här. Bajs. Men men.

Sen ska jag hem, sen ska jag vara hemma lite, sen ska jag tillbaka till stan och käka middag med dommarna, pwn liksom. Mongolisk buffé it is!

Aja, vi kanske hörs sen..

Håltimma och inget att göra.

Egentligen borde jag gå och fråga morgan om programmeringen, men jag tänkte att jag gör det sen, vi har håltimma till 13, vi ska iofs äta också, men jag känner mig inte direkt stressad.

Aja.. Nu ska jag spela lite horsey race :P Det är ROLIGT!

Hare så länge..

Trött och ensam.

Jag ska sova snart. Men jag vill inte. Jag är ensam och vill verkligen inte ligga där i min kalla säng utan en varm famn att krypa ner i. Jag hatar de första nätterna ensam. Jag hatar att inte få sova tillsammans med Mikko. (Det är nu alla ska påpeka hur hemsk jag är eftersom jag och Mikko sover i samma säng, trots att vi inte är gifta... fyyyy oss)

I alla fall. Jag saknar honom. Massor.

Jag önskar att jag kunde prata med någon.
Fail

Halal-tv.

Sitter och tittar på halal-tv i brist på annat. Det är ganska intressant egentligen. Men jag förstår inte riktigt. Jag menar. När tre muslimska tjejer står och säger till Bingo (ni vet, Bingo dah photographer) att han borde ändra på sina ideal är coola. Det bara är så. Men sen tycker jag personligen att de kanske borde fokusera på lite andra saker,  men en muslimsk bild av världen tycker jag personligen är intressant i alla fall.

Jag vet inte riktigt vad jag ska anse. Men jag tycker om att de har en positiv syn och att de inte klagar så mycket, utan faktiskt försöker göra något åt det. Även om jag inte har samma åsikter som dem så håller jag med till viss del. Programmet är slut nu, och en av tjejerna sa något i slutet om att Sverige påstås vara ett fritt land där man får se ut som man vill, men att man inte får det på grund av alla ideal. Och ja. Nu håller jag med. På riktigt. Precis det brukar jag känna, alldeles för ofta. Jag är liksom rädd för att göra vissa saker, för att jag inte vet hur omgivningen ska reagera. Och det är kallar inte jag frihet, även om jag får så kan jag inte. Och det är precis lika illa.

Jag tror jag vet vad jag ska göra som projektarbete nu. (Det är typ samma idé som den förra, men med en annan "grej".. this is gonna be fuuuuuuuun :D)

Ibland är jag rädd..

Jag är rädd för mycket här i världen. Jag är rädd för att förlora människor jag älskar, att folk ska försvinna utan att jag vet varför, att jag ska förlora dem helt enkelt, dessutom är jag rädd för att folk ska bli arga på mig, och besvikna, framförallt besvikna. Jag är rädd för att folk ska bli besvikna på mig och liksom inte säga något. Jag vet att Petrus är besviken på mig. Men vad spelar det för roll, vad gör det honom liksom?

Egentligen så vill jag bara ta tag i det. Ta tag i kyrkan och bara skaka om den och se vad som kommer fram, se vart vi hamnar, men jag är för feg. Egentligen vill jag inte se vart vi hamnar heller, jag vill se vart jag hamnar. Jag menar, vad skulle hända om jag kom varje vecka, om jag kom på gudstjänsterna, om jag hoppade i dopgraven på söndag? Seriöst. Vad skulle hända? Jag är sjukt sugen på att bara testa. Men jag tror inte att jag vågar. Och jag kan inte komma varje fredag, inte varje söndag heller. (Okej, jag kan, men jag prioriterar Mikko framför det.. förlåt..)

Vad säger ni, ska jag testa? Någon som vill döpa sig med mig? (För DET är jag sugen på. På riktigt)

Svenska. Bajs. Jag hatar det.

På riktigt. Det är skitbajs tråkigt. Jag hatar det. Vi ska göra tal och grejer, men vi har inte ens läst talen för varandra.

Jag vill ha filmnatt i helgen. Seriöst, no matter what liksom så SKA jag ha filmnatt. Det är inte mer med det. Seriöst. Aja, svenska var det.

Vi skriver tal, jag pratar om kristen påverkan på litteraturen under medeltiden. Woho.
Men men. Det blir säkert bra. Redovisning nästa vecka. Woho.

Nu har han åkt.

Asså. Varje gång han åker så blir det ett stort tomrum i mig, det är som att halva jag försvinner. Det gör så fruktansvärt ont. Jag hatar det. Det gör ont i mig att tänka på att han sitter i bilen hem och inte kan stanna här längre. Jag har ärligt talat ingen som helst lust att låta honom åka hem. Men jag har inget val. Det måste vara såhär ett tag till. Och snart är det sommar. :D

I alla fall. Jag har fortfarande inte fått ordning på programmeringen. Jag funderar allvarligt på att ge upp. Det funkar bara inte. Jag vet ju vad jag ska göra, men det blir inte som jag vill. Det blir verkligen inte som jag vill. Och det stör mig nått så fruktansvärt. Jag vill inte be Morgan om mer hjälp. Han tror väl att jag inte kan någonting alls antar jag. Men det känns inte som att jag kan det heller. Fan. Jag vill inte.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0