Tommy och Wero

Idag är det fredag, vilket innebär att det är lördag, söndag och måndag kvar innan Mikko kommer. Jag jobbar dessutom på att få hit honom redan på måndag, men vi får se. För den som undrar så är argumentet för att han ska komma hit på måndag att vi måste åka härifrån redan på fredag (även om han bara har hört massa andra argument än så länge).

Inatt så drömde jag att en av mina lärare slog till en av killarna i min klass. Sen bröt han ihop och satt under sitt skrivbord och grät. Det var lite roligt.

Julen är en rätt jobbig tid, det finns så mycket man ska göra och jag kan göra så lite för tillfället. Det gör mig lite ledsen, jag vill göra så mycket jag med... Men det går inte.

Nu ska jag gå och äta frukost, sen blir det sista skoldagen innan lovet :D (slutar på tisdag dock - ledig på måndag och ett par timmars skolavslutning på tisdag xD)

Nej, ni har aldrig hört talas om problem. Ni kan kramas när fan ni vill. Hur svårt ska det vara att förstå att så länge man kan kramas så går alla problem att lösa om man bara vill...

Jag vill bara ha en kram. Av vem som helst. En kram.

Jag försöker få hemsidan att fungera som den ska, på nätet - men det går inte. Jag får det inte att fungera. Den kan inte ansluta till databasen...
Ska prata med Morgan om det imorgon. Antar att det löser sig... Han vet ju hur man gör liksom...

Snart är det jul, jag har shoppat julklappar ordnat med andra juliga saker och sådär. Det känns faktiskt som om det snart är jul, bortsett från en liten sak. Det är typ fem grader varmt och grönt gräs ute. Julkänslan känns rätt avlägsen då faktiskt. Hur som helst, nästa vecka så har jag mer eller mindre inget plugg alls att göra. Jag ska ev. hålla ett svenskatal (förutsatt att jag inte får hålla det imorgon) annars så ska allt in denna veckan. Jag skickade in SvC manuset för en liten stund sen, databashanteringen och näthandeln gissar jag på att jag skickar in imorgon, sen är allt utom talet i SvB. Det ska bli otroligt skönt med jullov.

Nu ska jag göra något jag lovade Gud att göra. Tacka honom för att jag fixade matteprovet.

Tack Herre Jesus. Tack för att du hör bön och för att du ibland ger bifall på alla konstiga saker som jag ber om. Som idag. Tack Herre för att du hörde min bön och för att du hjälpte mig att lösa uppgiften. Tack för att jag klarade av det. Tack för att jag fick lösa problemet med hemsidan till projektarbetet. Tack för att du är med oss i projektarbetet och låter oss göra det vi gör, i din ära. Tack Herre Jesus Kristus.

Ni vet, den där ångesten som smyger sig på fredag kväll när man sitter ensam och inte har någon att prata med, när man egentligen bara vill ha en kram. Men om senast 59 dagar så får vi lägenheten :D Imorgon ska jag till Göteborg med tjejmaffian, vilket naturligt vis kommer vara bra, bättre och bäst på en gång även om det innebär gå upp tidigt som bara den. Jag ska dessutom få träffa Rasmus. Rasmus, för den som undrar - är en kick-ass helgon människa som jag började prata med i ett forum på just helgon i våras någon gång, han är en väldigt trevlig människa och en av de få människor som jag känner att jag faktiskt kan lita på. Jag är lite nervös, men det kommer gå bra :D

Jag vet inte vad jag ska skriva, jag funderar på att skriva ett inlägg till om en liten stund om hur Gud faktiskt kom tillbaka till mig igår. Efter en lång frånvaro.

Vi fick lägenheten. Det kanske inte är världens största grej, visst, men fortfarande - det är en stor grej för mig som aldrig har bott utan mina föräldrar och ja, jag ville verkligen ha den där lägenheten - den var så fin :D Mikko skriver på kontraktet imorgon. 1:a februari får vi tillträde till den :D

Hur som helst, jag ska snart iväg på cellgrupp - det ska bli trevligt. Jag har inte varit med på evigheter och typ inte träffat någon alls av dem som är med i gruppen. Har jag tur så kommer någon mer idag (jag har varit med på cellgruppen en gång tidigare, då var det jag Elsa och Madeleine och dem känner jag sen tidigare ^^).

Jesus älskar er :D

Jag är bara sjukt oinspirerad och stressad för tillfället, jag har två nationella prov nästa vecka och två gigantiska inlämningar att göra - SEN efter det, då kanske jag kan roa mig med att blogga, om typ en vecka alltså. För tillfället så håller stressen på att äta upp mig och jag får mer eller mindre ingenting gjort på grund av det.

Ikväll ska jag i alla fall plugga matte, imorgon också. Lördag ska jag till Göteborg och shoppa julklappar samt träffa Rasmus (:D) med Milja och Stina. Söndag ska jag till kyrkan sen ska jag plugga mera matte och ev. träna ett par gånger på mitt Svenska B - nationella ^^ Måndag blir det matte för hela slanten. Tisdag är det nationellt i Matte D sen blir det till att träna på Svenskan hela kvällen. På onsdag är det en vanlig skoldag + att hålla nationella (om jag inte måste vänta en vecka till, men då blir jag ledsen ^^). Sen är det bara några dagar kvar på veckan och då ska jag försöka bli klar med båda hemsidorna jag håller på med - så att jag kan skicka in dem.

Nu ska jag till skolan för att ha tre lektioner med projektarbete :D

Jag sitter i skolan och skriver nu. Jag har haft Svenska C nu på morgonen, det gick bra. Jag ska ha Samhällskunskap om ett par timmar. Jag är nervös. Vi kanske får tillbaka proven idag och det gick så dåligt att jag inte vill ha tillbaka det. Men jag antar att det inte spelar så stor roll, det är ett prov på en hundrapoängskurs.

Hur som helst - För tillfället så hoppas jag på massor av saker. Den där lägenheten framförallt. Tänk vad roligt det skulle vara om ingen annan vill ha den och vi faktiskt får den. Det var ju ingen annan som hade hört av sig i alla fall. Men jag antar att det dröjer några dagar tills vi får veta det, sista dagen att tacka ja till lägenheten var idag. Hoppas hoppas hoppas. Samtidigt så vill jag inte hoppas för mycket, för det känns ändå som att vi inte kommer att få den..

Helgon verkar ligga nere. Det gör mig aningen ledsen faktiskt. Vad roar man sig då med på sin håltimma? Funderar på att jobba lite på näthandeln, men jag vet inte :/ Det är rätt så tråkigt liksom ^^ Men det är snart inlämning och det är snart jullov. Det är faktiskt så att det är 17 skoldagar kvar tills jullovet. Riktigt snart alltså. Jag ser fram emot jullovet, massor.

För övrigt sitter det en hög skrikiga ettor/tvåor bakom mig..

Det här är en lista över saker som jag ser fram emot, mål jag kämpar emot. Anledningen till att jag lägger den på bloggen är för att det innebär att fler människor läser den och då finns det mer anledning för mig att inte bara skita i det.

• Lägenhet - för tillfället hoppas jag VERKLIGEN på den där trean i Viptorp (svaret lär inte dröja många dagar heller ^^)
• Studenten - Förklaring onödig ^^
• Student BALEN - snygg klänning + tjejmaffian, need I say more?
• Skoldansen - jag hoppas fortfarande VERKLIGEN på maskerad-tema :D
• Högskolan - att plugga på "riktigt" något som är lite svårt och utmanande.
• Jul - vem ser inte fram emot jul om den firas med de människor man älskar mest i världen?
• Läger
• Äventyr med Mikko
• Göteborg med Milja och Stina
• Krogäventyr med Milja
• Krogäventyr med Milja och Stina

Jag ger upp för tillfället, men det här är ett inlägg som kommer att redigeras ett antal gånger ^^

Jag har verkligen ingen inspiration - jag vet inte vad jag ska blogga om, jag vet inte vad jag ska göra någon annan gång. Jag är tveksam på om jag får G på kemi-provet jag gjorde igår. Jag är tveksam till att jag får mer än G på SHK-provet vi gjorde förra veckan etc. etc. Det ska bli så skönt med lov, jag behöver verkligen det, jag behöver verkligen få avsluta lite kurser och fokusera på det jag tycker är roligt - vilket är vad jag ska göra i vår, jag ska läsa roliga kurser och jag ska göra coola saker. I vår. Jag försöker att inspirera mig själv med det - går det bra? Nej det gör det verkligen inte.

Men mitt i all avsaknad av inspiration så finns det ändå små ljus, tågresor som den jag är på nu till exempel, när man är pirrigt nervös på ett skönt sätt över vad som ska hända när man kommer fram. Man hoppas verkligen på det bästa och i det här fallet är det bästa en helg där jag får träffa nya människor, njuta av en FLL-tävling där jag inte behöver göra något alls och framförallt så får jag mysa med min underbara pojkvän. Andra saker som lyser upp min för tillfället rätt tråkiga vardag är Gud, kyrkan och mina vänner, för på ett sätt så har jag hittat en ny trygghet i det mesta och jag funderar faktiskt på att lämna de delar av mig som jag inte riktigt gillar bakom mig. "Klippa av mig armbanden", precis som jag skrev förra helgen. Seriöst - jag tror att jag klipper dem på nyår, lämnar allt det där jag inte gillar, människor jag inte gillar, minnen jag inte gillar allt sånt. Delar av mig som inte passar in i vad jag vill se som den nya förbättrade versionen av Wero. En Wero som jag vill i alla fall låtsas har fått en rejäl omghostning och ett nytt, frächt operativsystem. Visserligen så vet jag att så inte är fallet, men man får väl drömma i alla fall?

Nej, nu ska jag återgå till min vintermörka vardag. Men jag slänger nog upp en bön sen, jag känner att det behövs.

Jag har pluggat lite idag - Svenska och Kemi, Svenskan blev klar. Tack gode Gud för det, Kemin å andra sidan gick desto sämre. Jag behöver seriöst något att tugga på när jag pluggar, om det sen är chips, godis eller morötter, det skiter jag i - men jag behöver något.

Dessutom behöver jag struktur och en viss mysfaktor. Mysfaktorn idag bestod av tre tända ljuslyktor och en svag lampa i fönstret. Dessutom åt jag ett par kakor - men det är inget tuggvänligt som man kan sitta och knapra på i en halv evighet direkt. :/
Strukturen å andra sidan existerade inte, jag skrev klart Svenskan - det blev relativt kasst, men jag får bara VG i SvB i alla fall så ^^ Kemin då - jag tittade lite i boken, sen la jag ner pluggandet. Ska sätta mig en stund nu tänkte jag med det, det kanske går bättre att fokusera nu.. Jag har skrivit in plugg hela veckan i kalendern, vi får väl se hur det blir på den fronten. Jag måste skriva klart min Matte D inlämning också, och börja öva inför nationella, jag kan ju inte direkt påstå att jag kommer ihåg vad vi gjorde i början av terminen... Enhetscrikel och skit ^^

Massor att göra och så lite tid, mitt i det där ska man dessutom hitta tid till allt man vill göra. Kyrka, pojkvän, vänner. Vänner i det här fallet är liksom en kategori för sig. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mina vänner faktiskt, men det löser sig - på ett bra eller dåligt sätt, jag vet inte om jag orkar bry mig om vilket. Jag hoppas självklart att det ska bli bra, men samtidigt så flyttar jag snart och vad spelar det för roll då?

Gud - Jag förstår mig inte på Gud, Gud är det jag älskar mest här i världen. Jag vill inte leva utan honom, jag trodde väl att dopet skulle fixa allt det där, att han genom mitt dop skulle komma nära mig och så, men det blev inte så. Jag tror att det beror på min avundsjuka och så. Jag är väl sån antar jag. Kass och värdelös xD

Det blev ett långt inlägg, jag vet inte ens om någon faktiskt orkade läsa hela - det spelar inte så stor roll. Jag ska plugga kemi nu, klockan är 21:16.

Jag funderar på att klippa av mina frizonarmband, inte för att slänga dem eller så, men för att det känns som att de tillhör en del av mig som jag inte riktigt vill kännas vid längre, en del som får mig att känna mig obekväm och lite rastlös. Men samtidigt har jag så fina minnen från mina tre Frizon.

Frizon 07 - Jag och Stina drog på unizon och frizon själva, gratis kramar skyltar och Shane är typ vad jag kommer ihåg från frizon 07.

Frizon 08 - Milja vågade sig med på frizon, Julia och Sara också. Det REGNADE. Konstant. Jag träffade Tomas and it made me happy. Att bara för ett litet tag vara någon helt annan stans och slippa tänka på den där sommaren i övrigt var så fruktansvärt skönt.

Frizon 09 - Att jobba på frizon var en miss, det innebar way för lite sömn och dessutom blev jag sjuk. Men vi hade i alla fall tur med vädret! Solen sken som aldrig förr. Mikko kom ner och umgicks också - made everything so much better.

Som ni ser själva så har jag övervägande bra minnen från Frizon, jag har nästintill inga dåliga minnen. Men jag har en känsla som jag liksom måste bli av med. Det är som att banden håller mig fast i något jag inte vill vara fast i, jag vill växa upp, släppa allt gammalt, börja om på nytt. Men jag är inte redo än, det finns så många bra saker i mitt liv <3

Ja just det. Jag och Mikko såklart :) Vuxenpoäng till oss :D Dessvärre vart inte hans mamma så glad när han nämnde att han tänkte göra en intresseanmälan på en lägenhet (vi har hittat den perfekta lägenheten - men vi lär inte få den så xD).

Aja, jag vet inte vad jag ska skriva egentligen - jag är lycklig och det gör mig glad att veta att jag har en pojke som vill spendera resten av sitt liv med mig <3

Tack Gud för allt gott du gör här i världen. Tack för att du ger mig så mycket att bli glad över. Hjälp mig att göra andra glada.

Personligen så orkar jag inte bry mig, jag lider bara med dem som faktiskt påverkas direkt av det. Familj, kollegor etc. Jag skällde ut en snubbe på helgon förut för att han hängde ut honom som om han inte vore en människa längre. Jag har svårt att tro något ont om honom, men vad kan man göra när han dessutom har erkänt?

Vad som gjorde ondast var nog ändå förut, när jag hittade en kommentar på en blogg -
Det gjorde mig så ledsen - jag har två alternativ på vem det kan vara, båda gör mig lika ledsen. Jag känner mig nästintill säker på vem det borde vara, men jag vill inte - jag vill inte att mina två favoritlärare någonsin ska stå där och vara sårade över att deras kollega har svikit dem, jag vill inte att hans familj ska behöva ta det här. Jag önskar att jag kunde göra något. Hans dotter är ändå min äldsta vän, what so ever.

Makes me sick.

Det är Alphadag idag, det blir säkert rätt roligt - jag är bara aningen opepp för tillfället, men det löser sig ^^ Jag har ju med mig massa kakor så :D (vi kommer dessutom äta godis etc.)

Hur som helst - att gå upp 8 en lördag när man somnade typ 1:30 på natten och vaknade 5 av en jättehemsk mardröm är inte direkt idealt...

Mardrömmar - jag drömmer mardrömmar rätt ofta, det är ett rätt stort problem också faktiskt, förut ringde jag Mikko nästan varje natt och grät över dem, nu har jag gett upp det - varför förstöra, inte bara för mig själv utan också för honom? Men inatt ringde jag, no way att jag hade kunnat somna om annars. Vad jag egentligen drömde? Det var typ två veckor kvar till jul, allt var sådär mysigt och stressigt som saker bara är precis innan jul - och vad händer? Jo, Mikko ringer och ba "Tyvärr, men vi kan inte fira jul tillsammans i år heller - jag ska till Australien". Jag blev arg på honom (föga förvånande) och skällde på honom och krävde att få veta vad han skulle göra där. Han vägrade berätta. Jag frågade om inte jag också kunde få följa med - det fick jag inte. Men tillslut så berättade han vad han skulle göra, han skulle döpa sig! OCH VILLE INTE ATT NÅGON SKULLE VETA DET SÅ HAN DROG TILL AUSTRALIEN! Vad är det för resonemang egentligen? Gjorde mig jätteledsen, sen vaknade jag i alla fall och var osäker på om det var en dröm - så jag ringde och frågade...

I fail </3

Ibland fastnar jag i konstiga tankebanor - den här gången var det när jag skrev rubriken som jag började fundera på om inte alla störande saker är irritationsmoment. Jag tror att de är det, i alla fall egentligen även om man kanske inte använder dem som om de vore synonymer så tror jag inte att det finns några irritationsmoment som inte är störande och tvärt om.

Hur som helst, irritationsmoment var det - jag har massor av dem i mitt liv, att jag inte orkar koka kaffe på morgonen, att Roller Coaster Kingdom är dåligt programmerat, att folk inte gillar hur jag modererar forum på helgon etc. etc. Listan skulle kunna göras näst intill hur lång som helst, men jag ska undvika det för er skull (vem vill läsa en lista där jag nämner allt jag stör mig på liksom?).

Hur som helst - vad gör man egentligen åt irritationsmoment då? Vissa saker kan man ju göra något åt väldigt lätt, så som att sätta på kaffet på morgonen, inte jättesvårt direkt. Men i övrigt då? Hur löser man egentligen sådana saker som att någon gör något man stör sig på, eller att man irriterar sig på en person?

Jag har hittat två möjliga lösningar:
1. Man säger som det är och sårar personen, kan sluta med rejäla problem (förlorade vänner etc.), men kanske i slutändan är det bästa allternativet?
2. Man håller tyst och blir argare och argare tills man sårar personen i alla fall...

2:an kommer alltså oavsett hur man gör leda till 1:an, förutsatt att personen inte bättrar sig självmant (händer ju rätt sällan) - men man vill ju inte såra någon medvetet!

Förslag på vad man gör mottages gärna!

Har du någon gång haft känslan av frustration, fast det inte finns något att vara frustrerad över? Det har jag, alldeles för ofta och just nu känner jag så - men jag vet inte varför.

Jag antar att det är dags att släppa det och vara en bra flickvän istället...

Gud, hjälp mig? Jag orkar inte!

Om det finns någonting som jag har lärt mig i mitt liv så är det att man inte kan sätta ord på lycka och att när man försöker så blir det oftast väldigt fel. Men jag tänker försöka i alla fall (av okänd anledning).

Jag är lyckligare nu än jag har varit på evigheter. För jag vågar lita på min pojkvän, inte för att jag inte gjorde det förut, men någonting har liksom släppt nu - jag litar  mer på honom nu och jag har inte det kontrollbehov som jag hade förut, visst jag vill prata med honom i alla fall en lite sväng varje dag, men det beror snarare på att jag saknar honom än att jag behöver prata med honom. Känslan av att inte behöva prata är rätt udda - speciellt när det är första gången på typ två år som man känner den känslan. Till en början skrämde det mig lite, tankar i stil med innebär det här att jag inte är kär längre? flög igenom mitt huvud. Men det är BULLSHIT! Jag älskar min pojke, men jag behöver honom inte dygnet runt.

Tanken gör mig trygg och när jag är trygg så blir allting mycket bättre. Jag blir lycklig av att vara trygg - hur flummigt det än låter. Dessutom så går allting allmänt bra för tillfället!

Om det finns någonting som jag har lärt mig i mitt liv så är det att man inte kan sätta ord på lycka och att när man försöker så blir det oftast väldigt fel. Men jag tänker försöka i alla fall (av okänd anledning).

Jag är lyckligare nu än jag har varit på evigheter. För jag vågar lita på min pojkvän, inte för att jag inte gjorde det förut, men någonting har liksom släppt nu - jag litar  mer på honom nu och jag har inte det kontrollbehov som jag hade förut, visst jag vill prata med honom i alla fall en lite sväng varje dag, men det beror snarare på att jag saknar honom än att jag behöver prata med honom. Känslan av att inte behöva prata är rätt udda - speciellt när det är första gången på typ två år som man känner den känslan. Till en början skrämde det mig lite, tankar i stil med innebär det här att jag inte är kär längre? flög igenom mitt huvud. Men det är BULLSHIT! Jag älskar min pojke, men jag behöver honom inte dygnet runt.

Tanken gör mig trygg och när jag är trygg så blir allting mycket bättre. Jag blir lycklig av att vara trygg - hur flummigt det än låter. Dessutom så går allting allmänt bra för tillfället!

Finns det något som faschinerar mig så är det just det, övergivna platser, enskilda hus eller hela städer som människor bara har lämnat av en eller annan orsak.

http://www.jornmark.se/default.aspx har massor av bilder på sådana ställen, jag sitter som trollbunden och klickar runt mellan bilderna som dessutom har en berättelse till sig.