Tommy och Wero

Vi fick lägenheten igår och herrejösses vad stor den är. En skåpslucka är trasig, men vi ska ringa och be dem fixa det imorgon. Vi har en viss lampbrist (två av våra lampor kräver att vi borrar i taket för att vi ska kunna sätta upp dem. Men i övrigt så är allt bara allmänt bra. Vi har internet fast det inte borde komma förrän på måndag, vi har mat i kylskåpet och vi har en ny underbart skön säng att sova i. Jag har nog aldrig sovit i en bekvämare säng, det är så att man blir alldeles till sig. Mikko är på fotbollsträning nu, jag spelade lite Katamari Forever förut, men jag hade ingen lust att göra det mer nu, så jag satte mig här istället - blogga lite har väl aldrig skadat någon...

Han kommer hem om en och en halv timme ungefär, då åker vi och köper GODIS :D Ekängen har extrapris - 4.90kr/hg och Mikko har varit sugen på godis i evigheter, vi har visserligen ett halvt kilo chips i skafferiet, men inte idag, idag ska jag ha godis :D Surt godis, för det är godast. Och nej, jag har verkligen inget vettigt att skriva - jag ville mest skriva att jag lever och att jag har internet trots allt. Det gjorde mig liksom glad så jag ville sprida vidare den där glädjen :P

Tåget var ca 15 minuter sent igår, vilket resulterade i att jag (enligt SJ) missade min anslutning, medan sanningen var att det inte fanns någon anslutning. När Mikko var halvvägs till Arboga kom nämligen ersättningsbussarna för det inställda tåget som jag enligt SJ hade missat. Varför kan man inte bara säga sanningen?

Hur som helst, jag känner mig lite ensam för tillfället, Mikko och hans pappa borde komma hem när som helst.. De har varit på rinkbandy, Mikko har dömt och hans pappa har spelat. Vi ska basta och sådär en sväng sen och sen åker vi till Västerås och köper en ny säng, ett köksbord, stolar och ett skrivbord. YAY! Kanske blir en snabbis till Röda korsets second hand och Pingstkyrkans second hand också, vi får se...

På nyårsafton så klippte jag av mig mina armband - det fick helt enkelt vara nog. Jag mår faktiskt, tro det eller ej, mycket bättre utan de där armbanden och den konstanta påminnelsen om frizon. Inte för att frizon i sig har fört med sig något dåligt utan mer andra saker, jag som sitter på lekplatsen borta vid Univillage och skär mig, paniken under vissa möten etc. det var inte alla de glada stunderna jag ville slippa, de kommer jag att bära med mig alltid i alla fall.

Jag hade tänkt skriva ett långt djupt inlägg om det här, men jag har ont i huvudet och jag är trött, ska gå och ta ett glas saft och se om det blir bättre sen - om det blir det så kanske det blir ett inlägg om dagens bibelord sen eftersom det var ett ytterst vettigt bibelord idag. YAY! :D

Ibland måste man prioritera det ena över det andra och tvärtom. För tillfället prioriterar jag Mikko framför vänner och vänner framför skolan, vilket gör att skolan för första gången på väldigt länge hamnar mer eller mindre sist.

Jag vet att det stör vissa människor och jag vet att vissa människor känner att jag prioriterar fel (jag tänker nu å det närmaste på mina föräldrar och mina lärare) men jag vet vad jag håller på med, det är inte som att jag skiter i skolan totalt och någon gång så måste jag få göra något jag faktiskt vill göra. Även om det skulle visa sig vara korkat för mina betyg eller så så skiter jag i det, på riktigt. Jag tänker göra vad jag vill med min sista termin på gymnasiet - vilket för tillfället är att ha roligt. Låter det som världens mest korkade grej? Jag menar - vad jag än gör nu så kommer jag in på högskolan ^^

Om den förra sidan hade en snygg design så har den här sidan ALLT annat. Jag är kär. Det här är min nya startsida (tidigare har jag haft google som startsida av prakitiska skäl - men nu ska jag göra mig själv glad!).

Den här sidan som jag tänker tipsa om nu heter GivesMeHope och går helt enkelt ut på att människor som du och jag får posta glada historier för att göra andra människor glada. För det första så tycker jag att själva idén är klockren - den gör människor glada och den ger människor möjlighet att sprida glädje genom att berätta vad som har gjort dem glada för andra.

Ett exempel på en historia som någon postat på GMH:
"In second grade, I had a friend who was struggling with leukemia, and kids often teased her because she was losing her hair.

A girl asked her why her hair was so thin, and her older brother came over and made up a story about how she got gum stuck in her hair. People laughed at him, but he just kissed her head and sat back down.

Adam's love GMH."

Jag menar, hur kan det där inte göra en alldeles varm inombords?

Jag satt och surfade lite nu på morgonen, rätt planlöst egentligen.
Helt plötsligt ramlade jag över en portfolio som gjorde mig så glad - hon som har sidan har skippat allt vad en "vanlig" portfolio heter och hon fick mig också att bestämma mig för vad jag tycker angående ett ämne som jag och Johanna diskuterade härromveckan - storleken på bilderna i en portfolio och storlekens relevans. Jag hade inte riktigt bestämt mig för vad jag tyckte eftersom portfolios knappast är något jag surfar på speciellt ofta men nu har jag bestämt mig.

Så länge det är en tydlig bild så behöver den inte vara så stor. Länk till sidan? http://www.magdalenapiechal.com/#90021/Portfolio-of-Magdalena-Piechal

Varför jag gillade den? För att den är ljus och tydlig men samtidigt så ändras layouten när man klickar på någonting - vilket resulterar i att man som användare måste läsa ordentligt på sidan och det är något som, så länge det inte går till överdrift, gör användaren mer intresserad tror jag. Vad tycker ni? Håller ni med mig om att det där är en sida som gör en intresserad?

För övrigt så tycker jag att hennes presentation av sig själv är GRYM!

Alla har nog haft dem, vännerna man utan att märka det glider ifrån. Jag har flera av dem, i några fall skrämmer det mig...

Att glida ifrån någon är inte så svårt, det är mer eller mindre bara att inte prata med varandra på ett tag - sen är det liksom gjort. Att ofrivilligt glida ifrån varandra är svårare, i alla fall för den ena parten. Då innebär det nämligen att man hör av sig och den andra svarar aldrig. Kanske för att h*n inte vill umgås med en, kanske för att det helt enkelt inte blir så. Oavsett så gör det ont och det är precis det där jag är rädd ska hända i vissa fall. Eller att det redan har hänt.

Men, det här känns ju rätt deprimerande - vad vill jag egentligen få sagt? Jo, ibland är det bra att glida ifrån varandra för att man helt enkelt är så pass olika att man ändå inte hade klarat av att vara vänner. Ibland å andra sidan så inbillar man sig bara för helt plötsligt så frågar den andra personen "Hur är det med dig nu för tiden egentligen? Jag hör aldrig av dig" och allt blir bra igen. Slutet gott, allting gott. Jag är på rätt bra humör trots allt.

Jag ska tatuera in ett bibelord på min handled - fram tills typ jul så var jag helt säker, jag hade varit säker i flera år. Ps 103:12 skulle det stå, varken mer eller mindre. Nu är jag inte så säker längre - för meningen som jag ber varje gång Gud känns avlägsen kommer upp i huvudet, Eli, Eli, lema sabachtani. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Men kan jag verkligen tatuera in det? Visst - det får mig att tänka på hur Gud aldrig övergav Jesus, inte ens när han hängde på korset - men att vi ibland tror att Gud har övergivit oss, fast han egentligen inte alls har det. Men kan jag verkligen skriva "Gud, varför har du övergivit mig?" på min arm? För alltid? Alternativet är Ps 22:2 (psalmen från vilken Jesus ord kommer), men det är inte lika fint.

Ps 103:12 - Så långt som öster är från väster, så långt förvisar han vår synd. Eller på engelska (vilket jag personligen föredrar i det här fallet, av en okänd anledning, oftast gillar jag inte engelska bibelverser) "as far as the east is from the west, so far has he removed our transgressions from us." Jag tror att det är ordet transgressions jag faller för. Men blir det det här bibelordet (vilket jag är mer eller mindre säker på att det blir) så blir det bar Ps 103:12 - mer behövs inte. En andledning till varför jag väljer det här bibelordet? För att det är ett av de få bibelord som jag slagit upp bara genom att öppna Bibeln när jag verkligen har behövt det - det är något jag konstant behöver påminnelse om och det är något jag tror på och alltid kommer att tro på.

Vad tycker ni?

Det här är mitt 800:e inlägg - det ni, såg det av en slump. Egentligen så är jag lite förvånad över att det har tagit mig sån tid att skriva de här inläggen, men jag ska bättra mig ;) 1000 inlägg innan studenten? Det innebär nästan två inlägg om dagen, det blir något att bita i för stackars mig som har nada inspiration. xD

Idag har jag inte gjort någonting än så länge, ska sätta mig med fysiken om en stund (Mikko ska på sittning - jag väntar på att han ska ha åkt). Efter det så tänkte jag slänga ut en lite diskussion till er angående min blivande tatuering. Jag fick nämligen en briljant idé igårkväll när jag satt och pratade med Rasmus och tänkte "varför inte?". Men jag återkommer med det senare ;)

Det finns nog ingenting som jag hatar mer än människor som förändras beroende på vem de umgås med - visst alla gör det, och till en viss del så är det okej, men vissa personer är extrema och det får mig att må illa.

Till exempel så kan en person vara jättetrevligt att umgås med själv, sen träffar man någon annan och helt plötsligt så blir personen högljudd, envis och den ljuger massor (nu känner jag ingen som jag vet blir alla tre av de där, men jag känner flera som blir en eller två av dem tillsammans med vissa personer). Jag hatar det, på riktigt - för det är lite som jag skrev om i det förra inlägget att de där människorna kan omöjligt vara ens vänner, för med vänner behöver man inte ljuga för och man behöver inte ändra personlighet för deras skull heller.

Jag gör säkert också sånt här - men jag ljuger i alla fall inte för folk jag känner! Jag har liksom lite hyfs.

Jag har kanske inte jätte många vänner, men jag har i alla fall inga "vänner". Jag har en hög bekanta som jag ändå aldrig umgås med och så har jag mina vänner. De där människorna som vissa har som man umgås med med jämna mellanrum men som man ändå inte litar på - de "vännerna" har jag inte. Tack och lov för det.

Jag gör stor skillnad på vänner och "vänner" och ser hellre att jag inte har något liv utan att jag umgås med mina vänner istället för att jag har vad alla andra klassar som ett liv och bara har en massa "vänner". Så det så.

Jag har en del kompisar, som jag egentligen inte umgås med så mycket. Men om de gör massa saker tillsammans (inte bara med sina närmaste vänner utan en massa annat folk) så slutar det alltid med att jag inte ens blir tillfrågad om jag vill vara med. Och det gör så ont i mig. För jag vill så gärna vara med - men det tas liksom för givet att jag inte vill det.

Varför skulle inte jag vilja göra det eller det liksom? Varför skulle inte jag vilja vara med alla andra och göra det där? Tydligen så vill jag ju inte det - men jag förstår inte varför alla andra bestämde att jag inte vill det. Kan inte någon berätta för mig hur det kommer sig att de vet vad jag "vill" utan att någonsin ha frågat? Eller vill de helt enkelt inte umgås med mig egentligen? Jag kanske borde sluta umgås med dem och se vad som händer?  (Troligtvis lär de ju inte märka något så...)

Att aldrig vara riktigt duktig på någonting utan att alltid ha någon som är bättre än en själv och hela tiden trycker upp det i ansiktet på en, det stör mig så mycket. Även om det inte borde göra det.

En liten tanke som slog mig såhär innan det är dags att sova. Vad skulle jag göra om mina mörkaste hemligheter kom ut på nätet? Jag menar sådana saker som jag inte vill att någon utom mina närmsta vänner, min pojkvän och Gud ska veta? Det skulle kunna bli riktigt jobbigt...

Mitt firefox gav helt enkelt upp för mig igår. Det kanske inte spelar så stor roll för alla andra här i världen, ni kanske inte bryr er så mycket. Men för mig så bidrar det till en hel del problem. Så som att jag inte kan redigera hemsidan till projektarbetet för tillfället, det är ett rätt stort problem (som jag ska ta i tu med på måndag när jag kommer tillbaka till skolan). Det är rätt störande, men det får helt enkelt gå.

Tydligen så var länken till Johannas blogg bruten i det föregående inlägget. För allas trevnad så lägger jag upp den igen :)

http://www.bjurdell.se

Fungerar den bättre?

2010. Vuxenvärlden närmar sig med ENORMA steg. Jag är helt ärligt lite rädd för vad som kommer att hända, studenten, flytta, högskolan etc. Jag lär ju inte dö, men det gör mig lite nervös.

Hur som helst - vad ska jag då göra 2010?

• Ta mig igenom sista terminen i gymnasiet med lika kick-ass betyg som jag har haft de tidigare terminerna.
• Ta studenten och vara sjukt glad för att det tog slut.
• Flytta till Eskilstuna.
• Börja plugga till civilingenjör i robotik.
• Våga göra saker jag inte har vågat förut.

Framförallt så vill jag göra den där sista punkten. Det är faktiskt så att jag tänker se till att göra det redan nu i helgen, jag ska försöka lära mig att åka skridskor - vilket låter som världens mesigaste grej att göra, men jag vågar faktiskt inte, jag har försökt typ tre gånger, två av dem så har jag brutit armen. Man blir inte direkt jättepepp på att försöka igen då. Men men, jag ska försöka i alla fall. Men inte idag, det blev sent igår och jag är rätt trött, men framförallt seg, idag. Dessutom ska vi på bio ikväll - Sherlock Homes har ju premiär idag - that's gonna be awesome!

Hur som helst - bloggåret 2010 då? Vad har ni att se fram emot?

• Jag ska försöka få igång ett samarbete med Johanna. Det kommer bland annat att skrivas en guide till distansförhållanden.
• Mer Gud, jag tänker försöka få till fler svar på frågor som många verkar vilja ha svar på.
• Mindre fokus på mitt liv, även om det troligtvis kommer komma spontana saker från mitt liv, men då förhoppningsvis med fokus på Gud.

2009 har säkerligen varit ett händelserikt år, men nu när jag försöker skriva det här så kommer jag inte på någonting som är värt att skriva upp här. Jag och Mikko var i finland - det var awesome, men mer än så finns det liksom inte att skriva. Jag jobbade på ett äldreboende i tre veckor - det var också rätt awesome de flesta dagarna, det sög massor de andra dagarna. Jag fick nya vänner, vilket ALLTID är awesome. Totalt sett så var det ett rätt bra år, jag har lärt mig massor och jag har inte förlorat så mycket.

Jag fyllde 18 i år, vilket säkert borde ha varit jättestort, jag borde ha varit ute på krogen och supit skallen av mig. Men det var jag inte. Jag ser verkligen inte poängen i att göra sånt. Jag gör verkligen inte det, det är inte jag, det är inte vad jag vill. Jag skulle säkert kunna dricka mig äckligt full - hemma/hemma hos någon annan. Men inte på krogen, vad är poängen liksom? Jag ser inte mig själv tillsammans med en massa folk jag inte känner. Det är där skillnaden mellan mig och alla mina kompisar är antar jag, jag ser inte poängen i fester med massa folk jag inte känner - vad är det roliga i det liksom?

Hur som helst, jag och Mikko har varit på massa äventyr, vi har lärt oss massor om varandra och vi har på alla sätt och vis fått en djupare relation. Det samma gäller Gud, jag har en djupare relation till honom nu än någonsin. Jag vet inte om det är för att jag döpte mig i höstas eller om det helt enkelt är för att jag har lärt mig att låta honom ta mer plats i mitt liv, eller kanske en kombination av båda... Men så är det i alla fall. Jag gillar det verkligen :)

Jag har avverkat massa andra saker också, Frizon, en biljard prov och inlämningar etc. etc. Men vad är poängen med att skriva det här? Jag vet inte. Troligtvis är den poängen icke-existerande. Vad jag ska göra nästa år får vänta tills imorgon - jag vill inte tänka på det idag, idag tänker jag på vad jag har gjort snarare än vad jag kommer att göra...

Hörs nästa decennium ;)

Ibland är livet lite för verkligt och man har helt enkelt inte tid att göra allt annat, så som att blogga tillexempel. De senaste veckorna har varit sådana. Det har varit helt awesome, men samtidigt så har det varit lite stressigt och tröttsamt.

Jag är hemma hos Mikko nu, vi åkte hit på juldagen, det var inte en rolig bilresa. Jag hade verkligen sett fram emot den där bilresan, det var något jag ville göra. Jag älskar att åka bil, nämn bilsemester och jag är på. Men vad jag inte älskar är snöstormar, mörker och hala vägar. Speciellt inte med tre flyttlådor porslin i baksätet och en halvtrött pojkvän som chaufför. Men det gick, sakta, men det gick i alla fall. Vi kom fram allt gick bra. Men jag bad mer eller mindre hela vägen. Det är nog till och med läskigare att sitta bredvid när vissa saker händer. Så som att bakvagnen halkar till lite och liksom slinter till. För som förare så kan man göra någonting, det kan man inte som passagerare.

Aja, det här skulle inte bli ett inlägg om att vara rädd under bilresor. Fast å andra sidan så vet jag inte vad det skulle bli för blogginlägg...

Vi spenderar dagarna med att ta det lugnt för tillfället, så det händer typ ingenting. Det händer massor runtomkring oss istället, både här och på andra ställen. Men inget av det är något jag tänker skriva om i bloggen. Det är liksom ingenting som passar sig i min blogg.

Däremot så kan jag utlova inte mindre än 3 inlägg innan nyår, ett om året som gått (inte ett "det här ångrar jag/det här ångrar jag inte"-inlägg då utan en kortare resumé av året som gått helt enkelt), ett om det kommande året och så ska jag skriva ett om mina planer för bloggen hade jag tänkt. Blogginlägg jag ska skriva etc. Mest för att jag ska ha en plan. Jag gillar planer. Jag gillar att stryka saker från planerna för att man har gjort det. Så det så!

Det är lördag idag, jag gör inget vettigt mer eller mindre. Vi har bakat massor av pepparkakor. De blev fin-fina. Jag ska göra pepparkaksmuffins sen (vanliga vaniljmuffins med pepparkakssmulor i). Vi ska göra pizza också, på våra pizzaplåtar som pappa hittade förut.

Men just nu har jag verkligen ingenting att göra. Jag väljer mellan två saker - titta på Nana eller läsa Eragon? Jag tror att det blir ett avsnitt Nana först i alla fall så får vi väl se sen... Jag brukar bli så trött om jag lägger mig i sängen och läser på eftermiddagen.

Nana var det. Jag kanske skriver något mer sen, känner att det börjar bli dags för ett "därför firar vi jul, egentligen"-inlägg snart..