Jag drar nu.
Inte så länge kanske, men whatever. Jag drar nu i alla fall, men ni lär höra av mig i helgen, kanske. Om jag inte är ute i det fina vädret, men jag ska försöka slänga in nått kort litet inlägg. Har ni tur sitter jag vid datorn när Mikko duschar, då kan det bli längre ;)
Jesus, ta hand om alla. Du vet vad jag oroar mig för. Du vet vad jag är rädd för. Hjälp mig?
Amen.
Svar på tal.
Jag fick en kommentar på förra inlägget, anorexia, och jag tänkte att jag kanske skulle ta och svara här eftersom kommentaren var anonym.
Ärligt talat så förstår jag inte vad du menar. Mot mig i vad? Att jag skulle vara deprimerad hela tiden är också ganska fel. Jag har mina stunder av emoness jag också. Men det är långt ifrån konstant. Hade jag gått till en psykolog och bett om hjälp så är det knappast så att han/hon hade kallat mig deprimerad, jag lider inte heller av någon deppression, eller annan psykisk sjukdom. Jag använder bloggen som ett redskap för att hantera mina känslor och för att kunna uttrycka saker som jag annars inte har plats att uttrycka. Det är uppenbart att du inte känner mig särskilt väl, för att inte säga att du inte känner mig alls, eftersom du inte vet hur jag är ute i verkligheten.
Så sent som igår så satt jag och funderade på varför alla andra människor verkar ha så grymt fantastiska liv, medan mitt liv ibland är ett rent helvete. Personen jag pratade med då sa (jag tar det ur huvudet så det blir väl inte ordagrant) "men alla som inte ser dig just nu tror nog att ditt liv är perfekt också. Men jag lovar att det finns fler där ute som sitter och undrar samma sak." Och just nu har du sett mig från precis andra hållet. I dina ögon ser mitt liv ut som ett rent helvete, men you know what? Jag är ganska lycklig när det kommer till kritan. Du förstår, jag har vänner som älskar mig, en familj som älskar mig, jag har en pojkvän som älskar mig. Jag har Jesus, han älskar mig, tillräckligt mycket för att han skulle sträcka ut sina armar och dö för mig. Liksom, om man har människor som älskar en, varför ska man vara olycklig? Jag är inte deprimerad, jag är rädd ibland, jag är orolig ibland. Men jag är inte deprimerad.
Min dag idag kan inga anonyma kommentarer förstöra, ingenting kan förstöra den faktiskt.
Jag och Mikko har varit ihop i 7 månader idag. Jag åker till Eskilstuna och träffar Mikko idag. Jag fick MVG på min Shortstory på Engelskan. Vi slutade tidigt. Jag fick mejl som fick mig att skratta förut. Jag har vänner som älskar mig. Jag fick be på bussen i morse. (finns det något bättre, lovsång på högsta volym och sen be, bara be?) Halleluja för idag.
Jesus, människor som anonym gör mig grymt förvirrad, du vet varför. Du vet att jag känner saker som inte borde stå med i bloggen, tankar som inte borde finnas till alls. Men nu gör de det. Tankarna finns där. Det är to bad men sånt är läget. Jesus förlåt mig för mina tankar. Förlåt för att jag inte vill ge anonym en chans. Förlåt.
Amen
anorexia.
Det känns lite skumt, för inte alls länge sedan misstänkte vi att en annan kompis (no names today) hade bulimi. Eller det kanske "vi" fortfarande gör, jag gör inte det. Jag litar på mina vänner. Så kanske jag inte ska säga. Men hon var sjuk, sen gick det ju liksom över. Det verkar helt annorlunda nu. Jag skiter i vad de andra tror, när jag får andledning att tro något kan jag också tro...
I alla fall så verkar det som att alla jag känner mår dåligt på ett eller annat sätt. Ätstörningar, depressioner, sjukdomar, you name it. Jag blir så ledsen. Vart är världen på väg? Jag vet inte.
Jesus, you know that I don't know what to do. You know that I struggle with my own problems and on top of all that I get my friends problems that at once seems so much more important than all of my problems. But I can't do anything before I've sorted out my own problems. Can I? I don't know, and my words can't express my feelings anymore. I'll let this song do it for me.
Lord I lift my friend to You. I've done all that I know to do. I lift my friend, to You. Complicated circumstances have clouded his view. Lord I lift my friend up to You. I fear that I won't have the words that he needs to hear. I pray for Your wisdom , oh God. And a heart that's sincere. And Lord I lift my friend up to You. Lord I lift my friend to You. Though he's my best friend in the world, I know he means much more to You. I want so much to help him, but this is something he has to do. Lord I lift my friend up to You. There's a way that seems so right to him. But You know where that leads. He's becoming a puppet of the world. Too blind to see the strings. And Lord I lift my friend up to You. Lord I lift my friend to You. I've done all that I know to do. I lift my friend, to You.
Amen
Vi tar en bild till.
Jag hade faktiskt glömt bort den här bilden, jag vet inte varför jag skrev in texten från början. Men att den aldrig hade blivit publicerad är ganska uppenbart. Den var fortfarande i psd format osv.
Men i alla fall. För er som inte var med igår så handlade gårdagens inlägg om min syn på vad som egentligen hände när Jesus blev uppspikad på korset, och hur vi människor borde reagera på det.
Dagens inlägg kommer handla om tacksamhet. Inte bara till Gud utan också till människor.
Jag vet att vi är ganska dåliga på att tacka varandra, men framför allt så är vi nog dåliga på att tacka Gud. Jag kommer ibland på mig själv efter att jag har bett eller liknande med att "skit, jag glömde att tacka." Det kanske i och för sig bara är jag. Men vi människor är grymt coola. Jag menar, vi är skapade på ett sätt som gör att vi äger alla andra på jorden. Vi är skapade till Guds avbild. "jaha, och vad menar hon med det? Att Gud ser ut som oss?!" Ja. Det är precis vad jag menar. Gud ser ut som oss och vi har en del av honom i oss, var och en. Det tycker i alla fall jag är coolt. Vi ser ut som Honom, han som skapade himmel och helvete, han som skapade Jorden som vi bor på. Vi har fått en del av hans krafter i oss. Vi har fått kraften att älska. Vi har fått kraften att flytta berg om det behövs. What more can you ask for?
Okej, nu vet vi att Gud skapade oss, världen och hela fadderullan. Vi vet också att han offrade sin son för att vi skulle slippa en evighet i helvetet. Men om du hade gjort en sån sak för någon, vad hade du velat ha tillbaka då? Vi förutsätter att pengar inte är viktigt och att du älskar personen. Det är klart att du vill ha ett tack. Alla människor vill bli tackade när de har gjort något bra. Och jag tror inte att Gud är särskilt annorlunda. Faktum är att jag tror att han är grymt lik oss.
På ett läger som jag var på en gång så skulle en av ledarna be. Det är inte världens mest seriösa person vi pratar om nu och det var ingen som förväntade sig något som handlade om något djupare än fotboll, vilket för övrigt är personens största intresse. Fotboll och datorer.
MEN I ALLA FALL. Han gick upp där, framför människorna (läger, detta var efter ett lägerbål och det var det sista vi gjorde gemensamt på kvällen, alla var där) och knäppte händerna. Sen bad han den bästa bön jag någonsin har hört
"Gud, tack för att du finns, tack för att vi vaknade imorse, även om det inte kändes så bra. Solen sken inte och fåglarna kvittrade inte. Men du gjorde det till en bra dag. Tack Gud. Tack för att du dog på korset för oss Jesus, tack för din nåd. Tack för solen, för fåglarna, för läger, för att vi får mat varje dag. För att vi har vatten att dricka. Tack för att vi fick duscha förut Gud. Tack för att vi öppet kan visa vår tro. Tack för att du älskar oss. Tack för att det finns kärlek i världen Gud, tack för att jag fick spela fotboll idag. Tack för att ingen skadade sig. Tack för att vi inte behöver känna oss hotade när vi går och lägger oss ikväll. Tack för att vi har ett tak att sova under. Tack för att vi har sängar och kuddar och täcken och tack för att vi får tacka dig. Tack för att vi har kläder att sätta på oss. Gud, det finns så mycket mer vi borde tacka dig för, men vi får ha en gräns på det. Du ser att vi tackar dig för livet Gud.
Amen"
Den där bönen sitter fast än. Jag vet inte om jag har ordningen rätt, och om alla sakerna var med. Men poängen är med. Utan att kräva något, så gick han fram där och tackade Gud, för allt och inget. För en sån liten sak som att vi har vatten att dricka, det är självklart för oss,men inte för många andra. Det är klart att vi måste tacka Gud för det med. Det vore korkat att inte göra det. Men vi kanske är korkade.
Hur påverkar det här oss?
Jo, för det första står vi i en tacksamhetsskuld till Gud. Vilket innebär att det är dags att vi börjar tacka honom för vad han gör för oss. För det andra, vi borde börja tacka varandra. I dag är vi grymt kassa på att tacka varandra, hur svårt kan det vara att säga tack när någon håller upp dörren för en eller när någon lånar ut en penna? Erkänn att miljön som vi lever i hade varit grymt mycket trevligare om vi hade tackat. Då kanske man hade velat hjälpa någon. Som det är idag så funderar jag varje gång på om jag inte ska skita i det i alla fall.. Men jag gör det i alla fall. Någon gång borde jag ju få ut något av det. Eller hur?
Jesus, jag kanske inte är bäst i världen på att tacka dig. Jag är ganska kass på det ibland. Men du har gett mig möjligheten att tacka dig. Och det är jag evigt tacksam för. Gud, du har gett mig möjligheter till saker som jag inte trodde var möjliga. Tack Gud. Du ser att jag är tacksam för så otroligt mycket mer än jag har ord för. Tack för att jag kan få barn Gud. Tack för att jag en dag ska få barn, barn som du har skapat till din avbild. Tack för att jag har en pojkvän som älskar mig, vänner som älskar mig, en familj som älskar mig. Tack för att jag lever ett tryggt liv utan några större problem. Tack för att jag får älska dig. Tack för att jag har en dator att skriva det här på. Tack för att jag får höra dig viska, tack Gud.
Amen.
Jag vet, det här inlägget blev bland det rörigaste jag någonsin har skrivit. Så ni är välkomna att klaga om det är något ni inte fattar..
Jesus was NAILED to the cross.
Jag har tänkt på en sak idag. En bild som jag såg för ett tag sen, jag kom att tänka på den igår igen och tänkte att det kanske är dags att skriva något om den. Det är en ganska vettig bild så.. 
För hoppningsvis så förstår ni engelska, om inte, så kommer det en snabb översättning nedan.
Människor använder silvertejp för att fixa allt.
Gud använde spikar KOL 2:14
Och drog ett streck över det skuldebrev som belastade oss med lagens krav. Han har utplånat det genom att SPIKA det på korset.
Vad betyder det där för oss som människor? Betyder det att vi gör fel i att använda silvertejp eller innebär det helt enkelt att Gud hade en bättre lösning? Jag är ett fan av silvertejp. Jag tror att det går att fixa det mesta med silvertejp, men jag tror inte att silvertejp kan rädda oss från en evighet i plågor, en evighet i helvetet.
Vi kanske borde ha en liten lektion för er som inte har varit med från början.
Vi tar det i några steg.
- Eva och Adam käkar av ett äpple som ormen lurar dem att äta av, trots att Gud har sagt något helt annat.
- Synden kommer in i världen, människor börjar göra fel saker.
- Gud ser detta och blir förtvivlad. What to do?
- Gud inser att han har en möjlighet till att rädda oss.
- Det kommer en hög profeter och liknanade som Gud utvalde som kommer till människorna och säger "vänta, det är inte kört än, Gud fixar det här. Någon kommer rädda oss"
- Jesus föds och vi människor får se otaliga tecken på att han verkligen är Guds son som ska rädda oss.
- Gud löser hela problemet genom att han offrar sin enda son, spikar fast honom på ett kors och låter honom dö för våra synder.
- Det löste sig, vi var fria från evigheten i plågor.
Jag vet att det där inte var allt, men det är en kort sammanfattning av det.
Jesus blev alltså uppspikad på korset, för att lösa våra problem. And he did indeed. Ganska coolt, eller hur? Men vad betyder det för oss som människor då? Jo det finns två olika innebörder, i alla fall två stora innebörder, det ser naturligtvis lite olika ut beroende på vem man är, men generellt sett.
- Oss som kristna. Vi måste naturligtvis visa det här för andra människor. Vi säger att vi inte kan leva "as radicals for Jesus" (jag kan inte översätta det på ett vettigt sätt till svenska, förlåt mig), vi säger att det inte finns något behov av det idag. Men det är nu, nu om någon gång, som det verkligen behövs. Det är nu människor går omkring och letar efter något, något som kan fylla deras tomrum i hjärtat, någon som kan älska dem över allt annat. Och vart ska dom hitta det om inte hos Gud? Vem ska visa dem vägen till Gud om inte vi? Precis, det finns ingen annan. Ingen utom vi. Vi måste alltså hitta ett sätt, ett sätt att bli "radicals for Jesus", vi ska vara fyrar i mörkret. Hur vet jag inte. Jag jobbar på det, men jag tror att jag är i behov av hjälp för att lyckas. Någon som vill hjälpa mig?
- Ni som inte är kristna. Jag vet inte om det bara var jag, eller snarare jag och Ingrid. Jag har inte hört någon annan säga det rakt ut, men jag misstänker att det finns fler. Innan jag blev kristen kände jag mig grymt tom och det var som om inget egentligen kunde fylla det där hålet. Men sen mötte jag Jesus. I en lerpöl på en lägergård utanför Uddevalla. Just då var det inte så fantastiskt, men om man ser på hur mycket bättre jag mår sen jag gjorde det så inser jag att Jesus gjorde något för mig den där kvällen. Han fyllde upp hålet i mig. Och jag vet, jag är helt säker på det faktiskt, att han kan göra samma sak för dig. Han är där ute och väntar på att få fylla ditt tomrum. Låt honom göra det. Det kommer kännas grymt mycket bättre. Jag lovar. Det finns kristna överallt runt om dig, men för ögonblicket är de ganska svåra att se. Men Jesus var uppspikad på det där korset för eran skull med, bara kom till honom så löser han resten. Jag lovar.
Nu följer en bön, jag har för vana att avsluta mina inlägg med en sådan, in case you haven't noticed. Den är på engelska idag, det känns som att jag har ett bättre flyt på min engelska när jag faktiskt koncentrerar mig, och det gör jag bäst när jag ber. Ni får ursäkta om det stör er. Jag gör det för mina betygs skull ;) Därför är ni fria att kritisera min engelska.
Jesus, there is so much that I would like to tell you. Things you know, but that doesn't matter, I just need to get it of my chest. You know I struggle with the fact that I don't know what I should do with my life. You know that I struggle with not knowing anything at the moment. And I'm sorry. I'm sorry that I can't do any better. I think you're trying to tell me what I should do, I think that you're trying to tell me the right tings to do. But you are just whispering. And that bothers me. It's like every time you try to tell me something, someone is putting a hand before your mouth. And yes, I can admit that I have been awake many nights, trying to figure something out, but it always ends with tears. Lots of tears. A wet pillow and no solution. You know that, you hear my prayers those nights. And I hear you whisper, but I don't hear you speak. I'm sorry if I've done anything wrong and that's why you're whispering, because I need to apologize for something before you can say it loud. But I can't come up with anything that could possibly change anything. I'm sorry.
Amen.
Vad händer med mig egentligen?
Jag vet inte ens om det där är vad jag egentligen behöver. Jag vet ingenting. Jag bara gissar. Jag trodde ju att jag behövde Tokyo, men det slutade bara med massa läsning ur Bibeln och desperata mejl hem. Det slutade bara med massa tårar. Nej, resa bort var inte rätt väg. Vad är rätt väg?
Jesus, ge mig klarhet. Du vet att jag försöker skriva det här för att få klarhet. För att jag vill förstå. Du vet att jag gör det här för min skull och inte för någon annans skull. Men du vet också att jag har en förhoppning, en förhoppning om att någon faktiskt ska kunna hjälpa mig. Jesus, hjälp rätt person att läsa det här inlägget så att denna någon, som jag ärligt talat inte har en aning om vem det är, kan säga något. Något bra. Något som hjälper. Jag kanske påstår att jag behöver en döv vägg, men jag behöver nog snarare en stum vägg med ett handtag som gör att jag kan komma upp. Jag behöver inte ens en stum vägg, en vägg som pratar kanske inte heller skulle vara så fel.. Jag vet inte vad jag behöver. Gud, du ser mina behov. Fyll mina behov. Jag ber dig. Jesus, förlåt för att jag klagar, förlåt för att jag är dum, förlåt mig för allt.
Amen
Let's speak English.
I realized that there is one thing I really love. To get e-mails from people I love. You know, those e-mails that matters, the e-mails that not is about Viagra or if I have time for God. Because it is the e-mails with titles like "Gud hör bön" or "resultaten..." that really matters.
Lately I've got a lot of those e-mails. Mostly because I couldn't be online on msn when everybody else were..
God, give me those e-mails. You know that I get this warm feeling every time I see the (1) beside the e-mail sign on msn. You know the feeling I get from the text messages, you know the "I love you" messages. I'm sorry that I can't express myself in the way I would like to. I'm sorry that I don't have a vocabulary that is big enough to express my feelings. I would like to say that the English language doesn't have enough words to express my feelings, but that is not the truth, and I know that.
Jesus, I'm sorry that I do the wrong things. I found myself doing the wrong things just five minutes ago, but it doesn't matter, I can't make it undone now. But I can ask for your forgiveness. And I do. Jesus forgive me.
Amen.
Svartsjuka.
Jesus. Jag vet att jag hycklar, jag vet att jag gör fel. Jag vet att jag failar med det mesta jag gör. Jag vet att jag kanske borde göra vettigare saker, att jag borde säga ifrån. Men rädslan gör att jag låter bli. Som i Tokyo, du vet att jag inte tyckte om det, men jag gjorde det i alla fall. Jag hatar mig själv. Jag är så jävla dum. Så jävla korkad. Hata mig. Jag vet att Tomas hade rätt Gud, att vi gör fel, gång på gång på gång. Men att du förlåter oss. Och du förlåter oss även om du vet att vi kommer faila igen, även om du vet att vi kommer göra om samma misstag. Men du förlåter oss. Precis som du väckte Lasaros från det döda. Du gjorde det av kärlek, inget annat, och det är av kärlek du förlåter oss. Du tror inte att vi inte ska göra om det, du vet att vi kommer göra om det, men du förlåter oss ändå. Du hjälper oss upp. Men som det är nu så tror jag inte att människor kan se kärlek i mina ögon, jag tror att de ser egoism och misslyckande. Förlåt mig för det, förlåt. Jag försöker.
Tack gode Gud för Tetris. Tack gode Gud för vänner. Tack gode Gud för internet. Jag älskar dig.
Amen.
Jag är sämst.
Jag försökte. Men jag kunde inte.
Jag är sämst.
Det är för sent att göra något åt det nu..
Skäll på mig. Gör vad du vill. Det hjälper ändå inte.
Jag kan lika gärna ta livet av mig nu..
Nej Gud. Nej. Jag vill inte. JAG VILL INTE!
Okey.
Sitter på programhanteringen just nu. Det är ganska sugigt. Vi går igenom våra Excel-prov. Jag tror att jag bara fick VG, men jag vet inte. Vi får se. I alla fall.
Ibland händer det saker som jag inte riktigt kan formulera. Men jag blev hyfsat ledsen. Asså, jag fattar inte varför. Men förlåt. Egentligen så vill jag formulera något som jag inte ens kan formulera i huvudet, och mina tankar är ganska mycket mer komplexa än mina ord. Jag kan inte uttrycka mig i färger och bilder och ljud här. Annars hade jag gjort det. Men ni hade inte förstått det. Men i alla fall, vad jag försöker säga är att jag är ledsen för att jag blev ledsen, jag är ledsen för att jag är känslig. Förlåt. Hoppas att du inte är jätte arg på mig?
Jesus, ibland tror jag att du helt enkelt bara driver med mig. Att du bara försöker få mig att tro en sak för att sen kunna visa mig att jag hade fel. Men det var så uppenbart. Allt stämde så bra, Gud, vad försöker du säga till mig? Att jag inte kan lita på människor och att människor, om jag litar på dem, bara kommer svika mig? Gosh, jag förstår inte. Jesus jag förstår inte. Jag trodde att jag förstod. Allt var så perfekt. När jag stod där på Kastrup, när jag fick höra en röst som jag hade saknat massor. När jag insåg att det fanns människor som saknade mig. Jesus. Varför måste du ta lyckan ifrån mig? Måste du förstöra allt?
Förlåt. Jag kanske har gjort något grovt fel med mitt liv. Det kanske är det som är felet. Förlåt i så fall. Jag gör så gott jag kan. Hoppas att det räcker.
Amen.
Tokyo!!!
Jag har ingenting att skriva egentligen, så jag vet inte riktigt vad jag skriva. så många intryck, så mycket att säga, så mycket att känna, så mycket att se. Och så lite tid. Så fruktansvärt lite tid. Jag önskar att jag hade tid, att jag hade möjligheter. Att jag hade något. Att jag hade någon. Förlåt. Jag är bara ensam. Jag är bara.. jag vet inte..
Gud, jag vet att jag inte alltid gör som du vill. Men jag sa ju att vi skulle göra det här till din ära, bara du gjorde det som var bäst för oss. Och det gjorde vi. jag försöker ära dig. Men det är inte lätt. Förlåt. Jag känner mig så värdelös. Jag kan inte ens ta hand om mina vänner. Jag får för mig att du har kallat mig till att göra något, men det visar sig alltid att det är fel. Vad vill du egentligen? Vad vill du Gud? Jag förstår inte. Jag står här, helt nollställd. Allt är slut och jag har ingen aning om vad jag ska göra och hur jag ska göra det. Gosh. Gud. Jag. Suger. Jag hatar det. Jag vill bara hem. Jag vill ringa någon, någon som bryr sig. Jag vill ringa någon och berätta hur kasst jag mår, jag vill höra att någon saknar mig, att någon bryr sig. Jag vet att du bryr dig, men du kan liksom inte säga det. Rakt ut. Förlåt. Förlåt mig Jesus, för att jag inte gör det du har menat mig för. För att jag inte förstår vad du vill Gud. Jag är sämst. Jag vet det i alla fall, och jag förnekar det inte. Men du Gud, det är en sak jag inte förstår... När vi var i Danmnark så sa ju du Tokyo, flera gånger. Jag vet att det var Jonas, men jag vill se en koppling. Men nu helt plötsligt så är du helt tyst, och jag vill inte tro att du inte säger något. För jag vill inte tro att du har övergett mig. Jag vill tro att du står bakom gardinen. Jag vill verkligen det. Förlåt. Förlåt förlåt förlåt.
Jag tror på en Gud som tröstar tills gråten tar slut.
Vart är du nu Gud?
Amen.
Sista nu.
Åt frukost för en stund sen, och tittade på artikeln om oss i tidningen, alltid lika snygga är vi ^^ Jag var helt klart snyggast i alla fall ^^ NOOOOOOOOOOT. Aja, hursomhelst. Ska nog gå och platta håret nu.
Ska försöka blogga om jag kommer åt internet någon gång under resan...
Gud. Ta bort alla hinder som finns för oss på vägen. Hjälp oss att komma fram. Gud jag ber dig. Hjälp oss.
Amen.
Prayer.
Jesus, saviour of my soul. I'll never let you go. Don't let go of us now. We're leaving tomorrow and you know that Linda is ill. I don't really like that. I'd like her to e as healthy as she possibly could be. We need her. I know that you know that God, I know that there is a reason to why you made her sick. Or was it really you that made her sick? I don't get it sometimes. I really don't get it. But right now God, I know you'll help me if I trust you, and if I think that you'll help me. And I do. And I need your help. So God, help me. You see my troubles, you see what I'm thinking. Just solve our problems and let me get a good nights sleep. I will need that tomorrow.
God, you know what I've done wrong and I can honestly say that I regret those things, I know that it is wrong, but I can't stop. I can admit that I'm addicted, not only to you but to so many other things as well. Forgive me for that. Forgive me for everything. For all the things I can not write here, for all the things that I would so very much like to be undone. Jesus I'm sorry, I really am.
Thank you Lord for being our shepherd. Thank you Lord for being our light in times of darkness. Thank you Lord, for being our rock when everything is falling apart, when we simply don't understand anything, thank you for being there. Thank you for being a friend when no one else seems to be around. Thank you for being a father with open arms. Thank you that we can cry out in your embrace. Thank you Lord.
Amen.
Rufus.
Stairway to paradise
It's madness
To be always sitting around in sadness,
When you could be learning the Steps of Gladness.
You'll be happy when you can do
Just six or seven.
Jag får nog påstå att jag verkligen gillar texten på den där. Den försöker lära oss att det inte är så lätt som vi tror att göra det vi egentligen borde. Den här låten har lärt mig mycket, dessutom är den i ett sånt där glatt tempo och lite halv jazzigt så ja, det kan inte bli bättre. Jag älskar den. Men fråga ingen efter Japan, då älskar jag den inte längre..
Vibrate
My phone's on vibrate for you
Electroclash is karioke too
I try to dance Britney Spears
I guess I'm getting on in years
Det kan inte bli så mycket konstigare, låten tillägnas Britney Spears och han håller ut ett a i vibrate på slutet i över en minut, för att sen fortsätta sjunga som vanligt. Och jag har en live inspelning.. liksom. Lungkapacitet? Men den är lite halv söt ibland.
Instant Pleasure
I don't want somebody to love me
Just give me sex whenever I want it
'Cause all I ask for is instant pleasure
Behöver jag säga mer? Det kunde bli konstigare. Men den är också i ett sånt där underbart jazzigt tempo, och det gör mig grymt glad.
Cigarettes and chocolate
cigarettes and chocolate milk
these are just a couple of my cravings
/.../
and then there's those other things
which for several reasons we won't mention
everything about them is a little bit stranger
Rufus Wainwright är bäst ibland. Texterna är bland det mest ologiska och det mest underbara jag har hört. Och melodierna. <3
Complainte De La Butte
La lune trop pâle
Caresse l'opale
De tes yeux blasés
Princesse de la rue
Soit la bienvenue
Dans mon coeur brisé
Förstår ni inte så är det synd för er.. Jag älskar den. Han är så sööööt. Och så har han inte en så Fransk franska utan han är mer Kanadensisk franska. Konstigt, han är kanadensare.. MEN I ALLA FALL. Jag vill också att någon ska säga att jag är denna någons Princesse de la rue.
Leaving for Paris
I pray you won't follow
Through the crooked streets behind me
I pray you won't follow
Like so many who I've roamed there
So I'm leaving for Paris
Don't you try to find out where I am
Just you try to take care of yourself
Okej, jag kan inte låta bli att älska honom när han inte låter riktigt lika glad och man får en känsla av att man är instängd på en liten krog någonstans och han sitter och spelar på en flygel, jag ser en gammal svartvit film framför ögonen, där texten utspelar sig. Det är underbart <3
Det kommer ett inlägg till om en liten stund, lite bön och så. Hjälp mig att be nu. Linda är sjuk och grejer. Vi behöver bön.
Jag blir så trött.
Dessutom träffade jag dom förut, dom är tjejerna som ägnade hela mellanstadiet åt att mobba mig. Jag kanske ite borde bry mig, men synd för er då att jag gör. Jag vet att det inte var mig de skrattade åt, men när jag gick förbi dem och såg att de pratade och sedan skrattade så var jag helt plötsligt 10 år och de ropade att jag var ful och sen skrattade de åt mig. Jag vill inte. Jag vill inte vara 10 år. Jag vill inte träffa dem.
Okej, jag ska inte gå så långt så att jag säger att jag hatar dem, för det gör jag inte. Jag gjorde det. Men inte nu längre. Jag önskar att jag kunde säga att jag älskade dem, för att jag borde det, men jag gör inte det. Jag har grymt svårt för att älska någon som har sårat mig så mycket. Jag har det. Förlåt.
Okej, jag drar till Japan klockan 7 imorgon bitt. Eller jag åker hemifrån då i alla fall. Och just nu känns allt bara jobbigt. Jag bara pallar inte. Bajs. Jag borde packa och ringa farmor.
Jesus, bara gör så att allt funkar imorgon. Hjälp Linda att bli frisk nu. Snälla.
Amen.
Svenska nu.
Håller mig till Svenska nu när jag börjar bli nervös. Jag är nervös.
This is why:
- Jag åker till Japan på Tordag.
- Jag får tillbaka mitt naturkunskapsprov imorgon som jag tror failade helt..
- Jag vet inte hur mitt nationella i engelska gick.
- Min företagsekonomi inlämning är sämst och jag kommer få IG..
- Jag har hört rykten om att BungyJumpen kommer tillbaka till FriZon, och jag har lovat att hoppa om den gör det.
5:an kanske inte är så mycket att oroa sig för, men FAIL på allt i alla fall.
Gud, hjälp oss att ära dig i Japan. Att ära dig i skolan, att ära dig i hela våra liv. Jag vill ställa mig på torget och sjunga till din ära, men jag kan inte. Jesus, ge mig mod. Ge mig styrka.
Amen
School.
Anyways, in the first lesson, English, Jenny said that she was amazed by how good our results on the NST's were, and then she gave me this really weired smile, and I don't know what that means. And I won't get to know that until after Japan. I'm so nervous.
I thought that maybe I should write something about Grace and what grace means to Christians. But I think I'll write that in Swedish, I don't think my vocabulary is big enough to cover what I want to say. But on the other hand that is what, from the beginning, was the point. So why not do it now? I have a dictionary...
Grace in Christianity
People in the world commit sins all the time, the difference between people who belong to different religions is not the question if the have sins, but what they and their god/gods do about it.
For example we can take Christians, when we know we've done something that we shouldn't have done, because that (whatever it might me) is wrong, then we regret our sin and we tell God that we're sorry that things ended up the way it did, and then, he forgives us and the problem is solved. The reason to why the problem is solved so easily is that Jesus died on the cross for our sins, and when he did that we were acquitted (don't know if that's the right word for it, but you get the picture), as long as we with our souls believe and with our mouths confesses, as long as we're sorry for the things we've done and regret doing them, then we're free to go. We will get the ticket to heaven and no one can stop us.
If we take Buddhists instead, then, first of all, you have to be a man (otherwise you will have to be good for you entire life, so you can be a man in your next life, and then come to nirvana), and then, second of all, you have to be really good your entire life, because there is no one that will have mercy on you. These things, PLUS that you, if you're not good enough you will be reborn as a worm or something as disgusting as a spider.
If we should compare these two religions, and look at the mercy part, I know why I'm not a Buddhist. I know why I'm a Christian and I know why I do believe that Jesus died on the cross for my sins. I know why I don't go around with an electric chair in my necklace, I know why I wear a cross. I know that people have doubts, but that's alright, I have my doubts to. Sometimes I just get so crossed on God for not showing himself to me, but when he does I realize that he has been there the whole time. That's one of the most wonderful feelings I know, I love knowing that he hears me when I pray, I love to think about him actually knowing what I think, even when I don't feel like I know what I think. Jesus I love you.
This didn't really end the way I wanted it to.. but the Swedish version I wrote is not better, so you get this... hope someone will understand something..
God, I know the last couple of days has gone from praising you to yelling at you to be there for me (when I think you're away) to praising you again. And I will, I will praise you in this storm, and I will lift my hands, 'cause you are who you are, no matter where I am. Jesus I love you. I love the fact that I sometimes get these really cute text messages, I love the fact that I know that there is a meaning to why you made this happen. And right now God, right now I can't really complain about anything. I just love you. And I'm sorry that I do like I do, you know what I do and I know you think it's wrong. I try to stop, I'm just not there yet. I'm sorry.
Amen.
There was a time.
there is many things I think I know in this world, like the fact that I'm going to Tokyo this Thursday. Pwn on that.
I had this dream last night, about me and my English-teacher, Jenny. We got the results from the NST's and she told us what grade she would get on the course. (What's that discussion called? gradetalk? xD) And she told me that I did get a Pass with Special Distinction on the NST's, but that wouldn't give me a Pass with Special Distinction on the final grade anyway, because, I'm so bad at the oral part that she had only faked the fact that I was even close to getting a Pass with Special Distinction in my grades. I woke up and I almost started to cry. I hate dreams that make you upset when you wake up. I hate dreams about grades, they're always about me not getting the grade I want. But I have never been failed in gymnastics, but that would probably be it then.
Jesus, I really hope that the dream I had wasn't for real, that you won't actually be that mean to me. I mean, it felt rather good, and I don't think I wrote THAT bad. And yeah, you know. I know you do. Because you're the best. I love you. Help?
Amen.
Answer.
Okej, i alla fall. Angående det förra inlägget, så fick jag ett svar. Från bitchmistress xD Min älskarinna alltså ;) Aja i alla fall. Jag tänkte svara lite snabbt på detta och det känns troligare att folk läser svaret om jag skriver det här.
Det här är inte riktigt ett svar, det är reflektioner. ett personligt svar till bitchmistress kommer senare..
Ja, jag tror säkert att Gud svarar. Jag vet att Gud finns (precis som jag skrev) men jag tycker inte om det faktum att jag ibland känner mig totalt övergiven och det känns som att Gud lämnar mig totalt. Jag hoppas att Gud svarar, men jag vet inte om det jag tror är svar egentligen är svar eller om det är saker som jag vill tolka som svar, det där låter helt fel, men ja ^^ det är det jag egentligen undrar, även om ni kanske inte förstår det där. Det kanske låter konstigt för någon som aldrig har varit i den situationen, men för mig så händer sånt här ganska ofta, och ja, det är inte jätte roligt. det stör mig faktiskt, för att inte säga vad som stör mig ännu mer, nämligen de gånger när jag tror att Gud inte ens finns och det sedan visar sig att han faktiskt gör det. Det gör mig så frustrerad att inse hur dum jag är. Det suger.
Personligt svar till bitchmistress (Milja, för er som inte vet att jag är hennes bitch och hon därmed är min bitchmistress) (inte för att ni andra inte får läsa det men xD) :
Nej, jag tror inte att du är psyksjuk. Du trodde inte att jag var psyksjuk efter det där med regnet och lerpölen. Jag tror faktiskt inte att du har trott att jag har varit psyksjuk någon gång, och jag har inte trott att du har varit det heller, bara att du är lite knäpp och att det där var grymt coolt ;) Jag spenderade andakten i fredags med att ligga under kyrkbänken och snyfta lite tyst för mig själv och att skälla på Gud. Det var trevligt, jag gillar att vara arg på Gud ibland.
Gud, sometimes you just piss me off. And sometimes you're the best thing that's ever happened to me. I <3 U.
Amen.
Ett tag sen.
Nu tänker jag berätta en sak som hände i bilen påväg hem från kyrkan. Jag och Mikko satt i bilen och följande konversation följde:
J: Titta en väg, ska vi svänga in och ha sex där? *flina och peka på vägen*
M: Vill du ha sex så kan du ta tandborsten som ligger i baksätet!
Jag dog.. xD det var massa skoj.
Nu sitter Dalle och har powerpoint genomgång. Det är roligt xD Kebewhatever liksom.. och snart smäller det.
Okej.. det här blir inte jätte djupt, men ja ^^ jag pallar inte att vara djup såhär mitt på lektionen.. xD
Jaha du, Jesus. Jag kanske inte är jättenära dig just nu. Men du vet att, man kan inte ha en jätte nära relation till allt och alla hela tiden, och just nu känner jag mig bara sviken och dissad av dig så fort jag ens pratar med dig. Och vad är poängen att prata med någon som inte svarar? TVÅVÄGSKOMMUNIKATION liksom? Har du hört talas om sånt? Eli, Eli, lema sabachtani? Och nej, jag tror inte att du står bakom gardinen och väntar på att komma fram. Det känns mer som att jag tittar rakt på dig, men att du bara skiter i mig och inte svarar när jag pratar, bara för att du är ett egoistiskt svin och skiter i att jag pratar med dig. Egoistiskt svin är vad du är. Jag vet Gud, jag vet att du inte blir glad på mig nu, men jag tvivlar inte på din exictens, jag tvivlar på att du älskar mig och att du bryr dig om mig. Jag älskar dig, men jag är trött på att inte veta att du älskar mig. Jag är trött på att inte du sätter mig först.
Amen.
