Tommy och Wero

Ja, jag hade också tänkt skriva en resumé. Men den får vänta. Vet ni varför? Jo, den kan vänta för att året är faktiskt inte slut än. Tänk om något jätteviktigt händer ikväll, och så får det inte vara med på resumén? Det vore ju tragiskt. Därför avvaktar jag tills året faktiskt är slut.

Jag ska snart in till stan. Eftersom jag och Stina aldrig hinner umgås annars så ska hon hänga med mig i jakten på den svarta BH:n jag ska ha ikväll. Tror inte Milja hade velat följa med då i alla fall xD Ibland kan man tro att jag är tjej, speciellt när jag shoppar underkläder xD

Aja, nu måste jag dra till bussen strax xD

Hörs nästa år :D

Gott nytt år :D

P.S.. Mikko har landat i Toronto och han mår tydligen bra xD <3

Milja skrev en kommentar till vad jag skrev i min bön igår. Det fick mig att tänka lite.

Jag tänker härmed göra ett väldigt skumt erkännande. Det är nästan lika pinsamt som det faktum att jag när jag var liten trodde att jag skulle bli kille, men inte riktigt. I alla fall. När jag står i badrummet och tittar mig själv i spegeln så brukar jag prata med mig själv, gärna på engelska och gärna om Gud. Inte med Gud, utan om Gud.

I alla fall, ett vanligt samtalsämne mellan mig och min spegel (okej, det brukar vara mer monolog än samtal) brukar vara nåden. Senast igår vid 22 tiden var jag och borstade tänderna och sa till mig själv (eller spegeln) "Yeah, there really are grace.. right?" (här inväntades ett fånigt svar av spegeln som naturligtvis inte kom..) "You see, I believe in a God of grace and love" (sen följde en diskussion med mig själv om huruvida det egentligen borde vara love and grace eller tvärtom..)

Poängen var i alla fall att jag tror på en Gud av nåd och kärlek. (I och för sig så brukar kärlek medföra nåd) Det innebär att han förlåter mig vad jag än gör för misstag. That's the good news. Problemet är bara att om det inte hade varit så, om Gud inte hade funnits och om han inte hade varit fylld av kärlek och nåd (haha, såg ni att jag bytte håll nu?) så hade det varit helt meningslöst. Jag hade haft NADA att leva för. Ingenting verkligen. Och det hade varit ganska fail.

Vad jag vill få fram är att det egentligen inte är så hemskt som jag tror. Jag vill bara slippa ångesten över att jag gjorde fel. Men det handlar nog mest om att jag måste förlåta mig själv för att jag gjorde fel, för att jag är människa. För det är inte mer än så, jag är människa och vi gör fel.

Men ja, det är frustrerande att hela tiden behöva stå ut med tanken på att om vi har tur så är det värt det, men vi kan aldrig veta säkert. Det är nu jag önskar att jag kunde dra tillbaka till ukraina, där det faktiskt var värt det, även om man låg och spydde i sin sovsäck. För kärleken var mycket påtagligare där än här. Allt var så mycket verkligare.

Seriöst. Jag hatar att det aldrig händer när man inte ska göra något vettigt. Men om man ska upp tidigt, eller om man ska vara vaken länge, eller om man måste koncentrera sig mycket dagen efter. Då, då händer det mycket oftare. Att man inte kan sova. Inatt kunde jag inte sova för att jag var rädd. Mikko flyger hem till sina föräldrar just nu. Jag var rädd att något skulle hända honom. Jag är fortfarande rädd. Men efter att ha blivit försäkrad genom aftonbladet att det inte har hänt några flygkrasher så är jag lite lugnare (de kanske inte går att lita på till 100% om vad de skriver, men de är snabba på att uppdatera och de missar inte en flygkrash..)

GAH. Jag vet inte. Jag är trött (jag blev precis osäker på om aldrig stavas med ett eller två L..typ "men är det inte alltid som aldrig stavas med två L?" FAIL!)

Rubriken kommer ifrån en kommentar jag fick av en anonym kommentatör.. (haha kommentatör xD)

Först och främst - alkohol? Jag dricker inte alkohol. What so ever. Jag skrev om alkoholfritt jordgubbsvin. Jag är livrädd för alkohol. På fullt allvar, det finns ingenting som jag är så rädd för som alkohol och hur det påverkar människor. Jag tror inte att Gud har någonting emot alkohol, men jag har någonting emot alkohol.

Sex - Jag tror egentligen inte på sex före äktenskapet, men som jag vet att jag har skrvit tidigare så är frågan vart äktenskapet börjar. Jag tror att det är helt okej att ha sex innan man har gift sig, förutsatt att man håller sig till en person. När man har sex blir man en, precis som man blir i äktenskapet. Och att slita sönder någonting som Gud har förenat är ganska dumt, det gör ganska ont och är ganska korkat faktiskt. Därför är det ingenting jag rekomenderar. Jag mår fortfarande dåligt över vad jag har gjort innan jag träffade Mikko, jag kommer nog alltid må dåligt över det också.

Svordomar - Jag vet att jag svär, jag vet också att Gud inte tycker om det. Det här har också varit uppe i bloggen tidigare... Jag jobbar på det. Och i dagsläget är det ett av mina största problem med Gud. För att jag vet att jag måste göra någonting åt det. Jag tror att svordomar egentligen bryter ner människor jag vet att det bryter ner mig. Ändå svär jag. Det handlar nog om vanor, frestelser och att vi är människor. Framförallt det där sista. Att vi är människor. Det är ganska viktigt, om vi inte hade varit människor hade vi inte syndat. Då hade allting varit fine. Men nu är vi människor, vi är syndare, och vi måste arbeta mot synden.

We're not perfect, please don't blame us for not being perfect?
Jag måste be >.<
Återkommer strax

Vad gör man åt sina problem?
Att ett plus ett plötsligt blir tre?
Det är en enkel ekvation,
men ändå blir det fel?

Man räcker upp sin hand,
väntar på hjälp.
Hjälpen kommer,
men ändå blir det fel.

Man försöker själv på nytt,
pusslar om bland x och y,
det är en enkel ekvation,
men ändå blir allting fel.

Vad gör man åt sina problem?
När allting ändå bara blir fel?

Jag ville skriva någonting som någon faktiskt kunde tycka om. Jag tror jag failade. Jag försökte rimma, det gick inte, rimmande dikter är verkligen inte min grej. Jag försökte få fram en poäng. Och för mig blev den ganska tydlig. Men jag antar att det är så det brukar vara.

Såja, skratta ni, jag säger ju att jag inte kan skriva längre >.<

Jag vill skriva dikter. Många dikter. Fina dikter.
Jag kommer ihåg tiden då jag kunde gå in på sockerdricka, tänka "ja, jag ska skriva en dikt", välja en kategori och skriva ut efter det. Det går liksom inte längre. Jag tror att det är för att jag är glad. Men jag är ledsen ganska ofta, och jag kan inte skriva då heller. Tänkte i alla fall försöka skriva nu. Återkommer senare med resultatet. Något måste ni ju få skratta åt. Snart är det ett nytt år, och då kan vi glömma sånt ;)

Ni som aldrig behöver sova ensamma, eller ni som alltid sover ensamma kommer verkligen inte att förstå mig. Men ni andra kanske förstår.

Jag hatar att sova själv. Jag vaknar ofta på nätterna och tror att det jag precis har drömt har hänt på riktigt. Nu på senare tid har jag drömt mer och mer mardrömmar (vad mina mardrömmar handlar om är irrelevant för tillfället..).

I alla fall. Jag sover bättre när jag har Mikko brevid mig. Dels för att jag vet att jag när som helst kan rulla runt och lägga mig i hans famn. Dels för att jag också vet att det som har hänt i drömmen inte kan vara sant, för han ligger ju där brevid mig, oftast så sover han, vilket också gör mig trygg.

I alla fall. Just nu så önskar jag bara att jag slapp sova ensam de nätter som är kvar tills han kommer hem. Visst, imorgon natt ska jag sova hos stina.. men Milja på en madrass, jag på en och Stina i sin säng (det är så jag antar att det blir i alla fall) är inte riktigt samma sak som Mikko i samma säng som mig. Det är definitivt inte samma sak eftersom jag inte tänker rulla runt och lägga mig i Miljas famn.. Det skulle liksom bli... konstigt?

Jag har verkligen ingen lust att göra någonting idag. Ett stort glas saft, mina nachos som ligger i köket och en bra film, sen kan jag ligga i sängen resten av dagen. Samtidigt så vill jag göra något vettigt. My mind is confusing me.

Jag funderar på vad jag egentligen vill göra idag. Ingenting säger min hjärna. Men samtidigt så vill jag göra massa saker. Jag vill gå ut och fota, jag vill titta på film, läsa bok, prata med Mikko och allt sånt där. Men inget av det är särskillt krävande, och det är liksom ingen som tvingar mig att göra något. Därför kommer det sluta med att jag ligger och slappar i min säng hela dagen. Fail kan man tycka, jag tycker att det är ganska skönt..

Köpte för övrigt en ny Harlan Coben bok förut. Den verkar rätt bra. :)

Var och handlade med mamma förut. Köpte present en till Mikko och två till Stina och så en till mig själv.. Sen köpte mamma jordgubbsvin som vi ska dricka imorgon. Det ser gott ut.

På tal om ingenting så är jag hungrig. Det erbjuds rester av julmaten idag till lunch och sen blir det potatisbullar, blodpudding och bacon till middag. Jag är en sucker för blodpudding, det kan jag erkänna direkt. Jag kan inte äta det för ofta, men jag tycker att det är grymt gott ibland. Men nu tror jag bestämt att julskinkan kallar på mig..

Later.

Jag blir så trött.
Jag har ett antal killkompisar (läs; 3) som jag kan säga typ vad som helst till. Men när man pratar om saker som killar tycker är jobbiga (typ vissa sex bitar, manlighet och sånt) så blir killar ibland väldigt stela och kan inte riktigt erkänna hur det egentligen är. Åtmindstone så känns det inte så.

Men det kanske är någon grej med killar, att ni blir helt nervösa när ni måste prata om saker som ni tycker är lite jobbiga. Speciellt om ni har dåliga erfarenheter?

(jag kanske bara har otur med vilka killar jag känner annars ;))

Jag har saknat inläggen med ett verkligt innehåll, så jag tänkte försöka dra igång med sånt igen..

Media, politiker, multinationella företag etc. Alla har gott om makt. Men över dem sitter Gud. Det är lätt att glömma bort. Många verkar ha gjort det. Men jag antar att det är det som är sekularisering. Att människor kommer bort från Gud och på något sätt glömmer bort honom. Det är tragiskt. Väldigt tragiskt. Vi glömmer bort vår herre och skapare. Vi glömmer bort han som skapade jorden och månen, han som lät solen lysa över oss och han som lät våra ögon se dagens ljus.

Okej, jag kan fortsätta utläggningen om vem Gud är i en evighet. Men jag ser ingen mening med det. Men å andra sidan ser jag en mening med att diskutera hur mycket makt Gud egentligen har över oss människor. Nu kommer alla som inte tror på Gud säga "ingen alls, för OM han finns så gav han oss fri vilja". Men jag menar, är det verkligen sant. Jag är övertygad om att Gud finns och att han gav oss fri vilja, men det där första. Det där om att Gud inte kan påverka oss. Är det verkligen sant? Om man som troende kristen faktiskt lyssnar på Gud så påverkas man. Och i vardagen tror jag att alla påverkas. Vi har ju fortfarande någon form av moral som säger till oss att "nej, du borde kanske inte göra det där". Jag tror att det är Gud. Jag tror faktiskt det. Hur hemskt ni än tycker att det låter så tror jag att Gud är med oss varje dag och påverkar våra val. Därför tror jag också att Gud har makt över människor. Massor av makt. Vilket i slutändan gör att han kan påverka mycket mer än vad vi tror från första början.

Jag blir så arg. Jag blir så fruktansvärt arg. Det är inte rättvist. Men jag ska inte bli arg. Jag ska inte bli arg. Jag ska inte.

Fick en bok i julklapp. Okej, jag fick två, men jag har börjat läsa en.. tärningsmannen heter den. The dice man på engelska. Den verkar ganska bra, men den är lite halvskum än så länge. Baksidan berättar ingenting om vad den handlar om. Men det gjorde Tomas..

Tydligen så börjar det med att han som det handlar om är på en pokerkväll tillsammans med lite folk. På bordet ser han ett kort som står lutat mot en tärning (men han ser inte tärningen, han antar att det är en tärning). Och han konstaterar att om det är en etta på tärningen så ska han gå och våldta jobbarkompisens fru. Det är en etta på tärningen, men hon är ganska villig så någon våldtäckt blir det inte..

Seriöst. Min pappa köper porrnoveller till mig i julklapp. Och så har han och Marielle diskuterat mina p-piller i typ.. evigheter. Typ hela julen i alla fall. Det är lite irriterande faktiskt. Jag undrar vad det är de försöker hinta..

Förlåt älskling, jag hade verkligen ingen annan bild på datorn.. <3

Blondinbella har frågestund. Jag skummade igenom lite av frågorna och hittade frågan "Vad tycker du är skillnaden mellan att vara ensam och att vara själv?". Det tyckte jag var en intressant fråga, eftersom det är en skillnad, men i slutändan betyder de samma sak. Så vad är då skillnaden.

Jag tror att ensam det är man när man inte har valt det själv. Alltså att när man ligger där i sin säng klockan 2 på natten och inte kan sova för att man är ensam och man önskar att någon var där hos en och tog hand om en. Då är man ensam. När man inte har valt det själv.

Själv däremot tror jag att man är när man själv har valt det. När man har sagt till allt och alla att lämna en ifred och inte störa.

Men då kommer den intressanta frågan. På ett bibelstudium jag var på för typ två år sen kanske, eventuellt tre, så sa en man (vi nämner inga namn här..), som höll i bibelstudiumet, att "vi har rätt till den ensamhet vi väljer själva" Då är frågan. Om vi väljer att vara själva, är det då verkligen ensamhet?

För första gången på evigheter sitter jag och tittar på film på TV. Shakespear in love. Jag är en sucker för romantik, och när det är Shakespear i kombination med romantik så finns det inte mycket jag kan säga emot. Om filmen sen utspelar sig före 1800-talet så gör det mig bara ännu gladare (språket blir mycket vackrare så..)

Shakespear är nog min favoritpoet om man får välja vem som helst. Poesi + sex är för övrigt en grym kombination. (Ja älskling, det där är en hint xD)

Jag är en väldigt osäker person. Jag hoppas och tror på en sak, gärna konstant, under en period, sen försvinner det. Det liksom bleknar bort. Just nu är det vad som händer med min tro. Och min tro är en väldigt stor del av mitt liv.

Jag har inte ens märkt det. Anledningen till att jag märkte det var för att jag pratade med Tomas igår. Tomas bad mig be för något (vad är irrellevant) och jag svarade "jag ber inte längre, jo, jag ber med Mikko ibland, men inte annars..". Tomas frågade om jag pratade med en vägg igen. Och nej, det är inte så. Men sen när jag försökte beskriva det så tror jag att det lät så i alla fall. Vissa kanske klarar av sånt, men jag gör verkligen inte det. Jag måste få ett svar. Jag måste framförallt veta att någon lyssnar, vilket jag inte vet just nu.. Det känns väldigt konstigt att be då. Det känns väldigt konstgjort på något sätt.. Som att försöka prata med en människa som vänder en ryggen och istället för att prata tillbaka ignorerar en. Det är klart att det gör ont.

I alla fall, när jag hade gjort den här upptäckten igår när jag pratade med Tomas så pratade vi en stund till, sen la vi på (klockan var väl typ 2 så det var nog ganska lämpligt..) och sen gjorde jag någonting jag inte gjort på väldigt länge. Jag satte mig på knä nedanför min säng. Sen bad jag. Jag bad ganska länge. En timme skulle jag tro. Jag somnade runt 3. Jag låg på golvet när jag vaknade vid 5, sen la jag mig i sängen. Att somna när jag ber gör mig alltid lugn. Det gör  mig trygg.

I alla fall. Vad var det då jag bad för? Jag bad för en bättre relation med Gud och jag bad om förlåtelse för alla mina misstag. De jag gjorde igår, i förrgår och dagen innan det. De jag skulle göra idag och imorgon. Jag tackade för alla de människor Gud tar hand om. Alla de människor han räddar varje dag. Från att bli överkörda och från att hoppa från broar. Från att dö av ensamhet och sorg. Gud är god, men ibland känns han så långt borta.

Egentligen vet jag inte vad jag ska säga, eller kanske gör jag det. Kanske vill jag säga att jag är på väg åt rätt håll, efter många om och men. Jag tror att det är så, att jag var på väg åt fel håll, men att jag vände om inatt. Jag hoppas det i alla fall.

Julen är slut. Kort sammanfattning
Julafton - hem till Olas föräldrar. Låtsas som ingenting i ett par timmar, få kassa julklappar för att sedan åka till pappa och dela ut mer julklappar.. Sätta sig vid datorn och klaga en stund.
Juldagen - spela med pappa och Marielle. Till farmor på middag
Annandagen - Stan med Milja. Shoppa. Åka hem. Spela lite kort.

Lite smått sjuk idag. Yr. Illamående och ont i halsen. Och huvudet.

Om ni undrar så hatar jag julen av en anledning. Jag blir så ensam. På julen umgås alla människor med sin familj. Jag vill helst springa åt andra hållet. Eller skaffa en ny familj.. en familj som kan ge mig en kram. JAG HATAR ATT FIRA JUL MED FOLK SOM INTE ÄLSKAR MIG! Mikko har LOVAT att fira jul med mig nästa år. Då kanske jag kan få en kram i alla fall..

Jag har verkligen inget vettigt att säga. Egentligen vill jag bara att någon (läs; Mikko) ska fråga hur jag mår, så att jag får prata. Men det hinns inte med på de fem minuter om dagen jag får...Snart.Snart.SNART!

Nu kommer den. Ångesten. Vi la klapparna under granen förut. HerreJösses vad paket. Det blir fler och fler för varje år. Marielle ska dessutom ta ut pengar tydligen. Till mig och pappa från någon. Det var tydligen mycket pengar (!) Jag är nyfiken. SHOPPA :D <3

I alla fall. Ångest. Räcker mina julklappar verkligen? Kommer de bli glada? Jag hoppas det. Verkligen. För jag tror jag har hittat saker som folk vill ha.. Det blir nog bra. Hoppas jag.

NU ska jag stänga av datorn. Sen kommer jag tillbaka på juldagen skulle jag tro..

Satt och läste lite bloggar. Alla andra kommer få en så bra jul. Min blir bara fail. Mikko är typ 600 mil bort och imorgon åker han typ 800 mil bort. Jävla julklappar alltså. Hans föräldrar är för övrigt konstiga. Egentligen önskar jag att jag kunde fira jul med dem. Men pappa och Marielle är så flummiga. Seriöst. Ba "Julskinka, kokt!" "Är du kommunalanställd?!" "Ja, Julskinka, kokt" "Jaha. Men Julskinka, kokt" "Julskinka, kokt" (Julskinka, kokt is the shit liksom)

Aja. Jag måste med mamma och Ola till Olas föräldrar imorgon. Det känns FAIL! Jag har verkligen ingen lust, och vi ska dit jättesent, och så kommer vi bli kvar där jättelänge och så kommer jag inte kunna vara med och dela ut paket nere hos pappa. It's making me sad <//3

Alla andra får i alla fall en bra jul. Grattis. <3

Min julafton är inte helt planerad, men som det ser ut nu så blir den helt och hållet datorfri (så länge jag inte får några dator-prylar som måste testas..)

Detta innebär alltså att jag tackar för mig och återkommer framåt torsdag - fredag någon gång med bloggandet. Jag utlovar resumé av  julafton med hissar OCH dissar...

God jul på er. Ni gör mig väldigt glad såhär i juletid.

Jag skulle skriva något.

Men orden bara försvann...

Seriöst. Nu har det gått för långt.
Jag kom till farmor lagom till klockan 10 i morse. Vi skulle in till stan och handla och sen skulle vi julpynta. Sagt och gjort. In till stan. Apoteket (jag hittade en 10:a där..), sen till Kvantum för att handla mat, sen till blomsteraffären för att köpa blommor att sätta i en speciell julkruka vi har.
Det gick bra. Sen skulle vi fika. Det var inte så svårt det heller.

Det var sen allt det jobbiga började. Pynta. Min farmor har en förträngning i ryggen, vilket gör att hon har ont i sitt ena ben, sen hon fick veta vad det var så har det blivit så synd om henne, men hon vägrar operera det, trots att läkarna har sagt att hon borde.. I alla fall. Julsakerna fanns i källaren. Allt skulle upp på första våningen. Och farmor orkade ju inte med sitt onda ben, så jag fick springa. Många gånger. På tre timmar gjorde jag inget annat än att springa upp och ner och hämta saker. Tillslut var allt uppe. Då skulle jag pynta, för farmor orkade ju inte, så jag började med tomtarna (vi har en bänk som varje jul svämmar över med tomtar..), jag satte mig på en stol och satte upp tomtarna. När jag var klar satt jag still i säkert en minut. Då kom farmor (som hade suttit och druckit kaffe och stickat hela tiden) och påpekade att jag kunde ju inte sitta där hela tiden. Sen fick jag flänga runt i typ en timme till innan vi gjorde mat. Sen fick jag betalt (300kr) och sen fick jag gå hem.

Seriöst. Visst, hon har haft en jobbig höst, men GAH. Hon kan inte köra med mig bara för att hon är äldre än mig.. Det är inte rättvist..

Okej. Jag är sur för en rad andra saker också. Men det är okej. För snart är det jul, sen är det lördag, och då är det bara en vecka kvar, och sen är det nyår, och sen ska vi fira Stinas födelsedag, och sen åker jag :D:D <3

Jag saknar min babe <//3 (Förlåt för allt dumt jag säger älskling..)

Hannes lyckades göra mig lite gladare. (Helt utan att han visste om att jag inte var glad innan..)

Jag blir så fruktansvärt trött på mig själv ibland. Speciellt nu när jag sitter här och gråter. Igen. Det är så meningslöst. Han kommer inte hem för det. Han sitter troligtvis i en bil påväg hem till sin mamma. Frågan är bara varför jag inte sitter där. Varför jag sitter här istället. Ensam. Utan någon som egentligen bryr sig. Men det är här jag får skylla mig själv.  Jag hade kunnat ha någon att prata med. Jag hade kunnat ha det betydligt mycket bättre. Om jag hade behandlat folk som de förtjänar kanske de hade velat prata med mig nu. Då kanske någon hade kunnat bry sig om vad jag känner, om hur jag mår. Men nu gjorde jag bort mig någon gång i sommras och fick alla att lämna mig. Så synd. för. mig.

Aja. För hoppningsvis får jag prata med Mikko någon gång inom de närmsta tre timmarna.. <3

Nu har jag handlat alla julklappar jag ska handla. Fast jag har inte betalat två av dem.. xD

Aja, i alla fall. Jag ringde Tomas. Han var glad, han var nöjd med sina tentor osv. Alla blir så glada när det är jul, har ni tänkt på det? Okej, alla blir inte glada. Men de flesta blir det. Alla som inte sitter ensamma på jul typ.

Jag har köpt en ny tröja som jag ska ha på julafton också. Och nej, jag har seriöst ingenting vettigt att säga.
Vill mest fördriva tiden. Jag är trött. Egentligen vill jag sova. Sov så dåligt inatt. Jag är orolig för Mikko. Drömde om flygplan som störtade etc. Kinda sucks. Aja. Han klarar sig. Det tror jag. Men jag skulle väldigt gärna vilja prata med honom, det hade känts så mycket bättre om det inte var så förbannat långt. Han hade kunnat få stanna i Eskilstuna, det hade varit okej. Men nu är det långt. Jag är ensam. Jag vill prata med någon. Men jag har ingen att prata med längre, jag var dum, jag gjorde bort mig, resultatet blev att jag inte har någon att prata med nu längre.. Skyll.Dig.Själv. Liksom.

Sitter och tittar på programmeringen. Det går väl okej. Jag trodde att jag fattade, men det blev fel.. :/
Skit samma. Det är lång tid kvar på lovet. Och jag måste bara göra musiken och historian. Programmeringen är frivillig. PWN!

Vi har precis satt upp ett band som hänger ned från taket i hallen (precis vid väggen då..) där vi kommer hänga alla julkort som kommer...
Jag gillar julkort. Det är trevligt att få. Men hur mycket pengar läggs det inte ut på julkort? Och hur mycket av de pengarna hade kunnat läggas på bättre saker? (Förlåt, men jag får hellre veta att någon la pengarna på något vettigt, säg vaccin åt barn i något u-land eller liknande än att jag får en kartongbit med tryck på..)

Dessutom får jag skuldkänslor för att jag aldrig skickar julkort tillbaka. Typ min morfar, han skickar alltid, men det känns så meningslöst att skicka honom ett. Och farmor likaså.

Därför har jag i år bestämt att jag inte ska skicka några julkort alls. Jag säger därför God Jul här istället.

God Jul och gott nytt år
önskar Weronica alla ni som läser det här :)

Förlåt Tomas (as if du kommer se det här i alla fall).. Jag skulle lägga upp den tänkte jag, och behövde en video med den.. Dessutom ville jag ha en vettig live-film (alternativen var ganska få). Så jadu Tomas, du för överleva det där :P Du är ganska snygg när du spelar gitarr förresten men det ser kallt ut..

För er som inte fattar så ville jag lägga upp ära till ditt namn för att jag tänkte skriva om den, och den enda vettiga videon jag hittade var en där Tomas och hans kompisar sjöng lovsång för typ.. två år sen. (Därav att han kan bli lite grinig..)

In other news, eller i alla fall i alla fall ;) Jag sitter och lyssnar på lovsång, och konstaterade att om det är någon lovsång som verkligen  verkligen verkligen har påverkat mig så är det den. Är det någon lovsång som jag verkligen kopplar till minnen från för några år sedan, så är det den. Seriöst, jag tror inte att ni så mycket som anar hur mycket känslor det ligger i det där (inte just den där inspelningen då kanske ;) ). Men om jag är glad och vill lyssna på kristen musik så sätter jag ganska ofta på den. Det är min glad-låt. Den och glorify the son med rock n roll worship circus...

Woho, I made it again, jag planerade att skriva något vettigt, men fick inte fram det. Sorry, ni får bra musik i alla fall :P

Okej. Idag hade vi "friluftsdag" (innebandyturnering). Det hela skulle börja klockan tolv i ryd. Sagt och gjort och vi var där till 12. Vi tittade på ett par matcher sen drog vi, jag menar, det var ju ingen som tog närvaro. (Det blir fail på oss sen om det faktiskt togs närvaro xD) Jag drog hem, pratade med Mikko, duschade, åt, tittade på TV. Nu sitter jag här och ska formulera ett svar till t hade jag tänkt.

För er som inte vet  (vilket jag antar är alla utom t typ ^^) så skrev t en kommentar på inlägget som jag skrev igår om att randomly glädja folk.

Jag tänker försöka formulera ett svar...

Jag har hört talas om folk som gör så också. Jag tycker att det är skitbra. Men du får det att låta som att man inte kan få ut något av det. Jag tror att man får ut någonting av allting. Att vi får ut någonting av precis allting vi gör. Jag skulle också kunna tänka mig att göra sånt, men jag har inte råd, så jag gör andra saker, som jag aner att jag har råd med.. Men jag är fortfarande nyfiken på hur den personen som skickade den tänkte, och vad den fick ut av det. För den fick ut någonting av det, det fick hon som var i eran kyrka också. Det lovar jag.

Jag fick brev idag. Det gjorde mig glad. Men jag vet inte vem det kom ifrån.
Men glad blev jag.

I brevet, som för övrigt var en sån där lite tjockare påse *inte komma på vad det heter* och i den låg det sånt där papper som man brukar slå in ömtåliga saker. Det satt en lapp på, skriven på dator, där det stod: "Från en anonym vän" (eventuellt något god jul och kram eller något sånt också..) Innuti papperet så låg en skyddsängel med en lapp (som den ska stå på för att laddas xD) där det stod vad den var bra för typ..
Det var jättegulligt och gjorde mig glad. Och det är ju liksom vad julen handlar om, att göra människor glad. Jag funderar bara på vad personen som skickade den får ut av det.. Jag skulle också kunna tänka mig att göra något sådant, men fortfarande, det måste ju vara ganska enerverande att liksom att hoppas att personen som man skickade till blev glad. Eller vem vet, egentligen kanske jag känner personen, fast den inte vill erkänna det. Den kanske läser bloggen, den kanske sitter och skrattar åt mig medan den läser det här...Okej, jag ska inte vara paranoid nu.. xD

Nu ska jag göra julgodis istället..

Jag började ju med klagdag för ett tag sen, men jag tycker inte att jag klagar så mycket i övrigt längre. Och jag hade själv glömt bort det, stina påminde mig förut.. Då sa jag (jätteglatt) "JAG HAR KLAGDAG IDAG :D" Sen skrattade de andra åt mig.. som vanligt.

Programmering nu. Som vanligt känner jag mig ganska mobbad, det känns lite som att alla andra är ett gäng, men jag är liksom inte en del av dem.. men ja.. det är okej, vi har 5 lektioner i veckan och de hälsar i alla fall på mig.. WOHO..

Nu börjar vi lektionen, så jag får nog snällt sluta skriva. Skriver lite längre sen. Idag blir det julgodis bakande med marielle xD Jag ska göra mini chokladbollar (och lite annat gärna.. xD)

Nu har jag städat mitt rum. Det blev fint.
Hittade massa saker som jag knappt visste att jag hade också. Det var en liten överraskning. En positiv sådan.

Jag har verkligen inget vettigt att säga.
Kan väl säga att det känns ganska bra att ni fick veta sanningen tillslut. Jag har tänkt på det där ganska länge.
Jag kan också erkänna att jag är sugen på jul nu. Jag vill ha julklappar. Och så vill jag ha mysig stämning. <3

Teknikutvecklingsprovet var typ lättast i universum. Seriöst. Jag var klar på typ 20 minuter och hade svarat på allt. Jag glömde dock bort ett av de tre k:na, kostnader ^^ Ibland känner jag mig korkad. Men jag svarade på ALLT annat, men misstänker att jag har ett par fel (rädd för det i alla fall). Så i slutändan så kommer det säkert fattas ett poäng för att få MVG.. Det suger.

I alla fall. Eftersom provet gick så snabbt så kunde jag och Milja ta bussen som gick 10:12 in till stan. Vilket innebar att jag var hemma lagom till 10:45. Det kändes ganska skönt. Sitter och tittar på värdelösa program på TV. Funderar på att gå och börja städa. Mikko borde ringa snart och berätta hur hans tenta gick.. Jag är nyfiken.

Min säng är så varm och mysig nu på vintern, speciellt på morgonen. Det gör mig glad. Men det gör mig inte glad att jag måste gå upp ur den. Dessutom har jag huvudvärk typ hela tiden, tror att jag gnisslar tänder på nätterna. Det är lite fail, men det tror jag.

I alla fall nu ska jag stoppa ner datorn, vi har prov snart. Det kommer gå fail. Massa.

Aja, hörs sen xD

Nu har jag, efter mycket funderande, kommit fram till vad jag gillar bäst med julen.
Jag gillar att man får vara så hemlig. Man får smyga runt och gömma saker. Fråga ledande frågor om vad folk vill ha, fråga ledande frågor om vad man själv kommer få och så.

Och nu, äntligen, börjar julstämningen infinna sig. Jag har faktiskt lust att shoppa julklappar, att umgås med familjen, läsa böcker och så. Dessutom är jag sjukt sugen på att leka med folk i mellandagarna. Sen är det nyår. Mina föräldrar kommer för övrigt vara hemma på nyår, så vi kan inte vara hemma hos mig.. 
Men det kommer gå bra och det kommer gå FORT! Och förhoppningsvis så får jag prata med Mikko under lovet också.. om han har tid.. men SEN,
Sen får jag träffa älsklingen igen <3

(Ja, det känns som att vi har varit ihop i två månader och jag är jättenykär. GAH, jag är nykär, i samma snubbe, eller nått? FÖRVIRRAD JAG!)

Vi sitter på musiken och tittar på en dokumentär om Cornelis  Vreeswijk. Så det så. Det är ganska bra. Eller ja, jag gillar hans musik. Hans röst är grymt skön och det är ganska trevligt att lyssna på. Bara så att ni vet. Egentligen så har jag nog inget vettigt att skriva.. tänkte bara hojta till lite. Tänkte slänga in en video på Cornelis.
Soliga går med trasiga skor. Den är bra :)

Jag fick resultatet på min webdesign. Det var ju lite fail kanske. Han hade inte hittat mina länkar, jag hade ingen titel på sidan. Han gillade inte min logga. Ja ni fattar.

Det är helt okej. Jag fick VG på den. Vilket är okej (jag satsar på ett VG på kursen i alla fall). Jag tycker bara att han är lite halv kass på att prata med elever. Det är mycket negativ kritik, för att inte säga bara negativ kritik, vilket gör mig lite trött ibland. För det är svårt som elev att fixa till något om man inte vet vad som är bra, utan bara vad som är dåligt typ. Det gör mig lite trött. Typ. Men det är okej. Jag klarar mig. Det känns bara som att allt var fel, som att ingenting dög, men men..

Nej, nu ska jag försöka göra en ny sida. En blogg. Min blogg.

Jag vaknade i morse med insikten att det blev fel. Vad som egentligen blev fel framgick aldrig. Det första jag tänkte var bara "Det är FEL!".

Vad är fel? Allt känns ganska rätt..

Det här inlägget är skrivet till de människor som finns i min närhet, som jag umgås med dagligen eller i alla fall varje månad, eller de människor jag pratar med ofta. Ni behöver sanningen nu.

Det har gått för långt nu. Jag orkar inte hålla tyst. Jag har hållit tyst alldeles för länge, och jag är alldeles för dålig på att ljuga för att kunna fortsätta så länge till. Jag har ljugit alldeles för länge, inte för att jag inte ville berätta, men för att jag har varit rädd för att folk som jag umgås med ska lämna mig och säga att de inte bryr sig längre. Tanken är troligtvis helt bortkastad och onödig, men jag har fortfarande varit rädd. Jag är fortfarande rädd. Men jag behöver stöd. Förlåt. Jag vill inte ha eran uppmärksamhet. Jag vill eventuellt ha en kram. Mer vill jag inte, jag vill mest slippa era kommentarer om varför jag gör si och så. Varför jag inte gör det och det. För jag orkar inte.. Så snälla. Bara läs det här och ta åt er, i alla fall lite. Jag orkar inte ta det många gånger, därav att det blev bloggen (så att ni inte blir sårade för det..)

Till saken. Det började väl egentligen när jag var fem. Pappa flyttade, han försvann i ett halvår jag visste inte vad som hände. Jag var hos farmor en månad, och under den tiden så hann mamma försöka ta livet av sig (fick jag reda på för tre veckor sen, men i alla fall). Senare, när jag bodde halva tiden hos pappa och halva hos mamma så brukade mamma ibland dricka vin direkt ur flaskan och prata om hur mycket blod det skulle spruta över hela vardagsrummet om hon skar av sig pulsådrorna. Jag förstod aldrig vad hon egentligen menade.

Sen blev jag äldre. Mamma flyttade ihop med Ola. Ett tag var allt ganska bra, mamma var glad och hon drack inte lika mycket vin som hon hade gjort tidigare..

Sen blev jag lite äldre till, typ 10 år kanske, och vi flyttade till Tibro. Mamma fick Alexander och sen började det igen. Jag kunde komma hem på eftermiddagarna och upptäcka att mamma luktade sprit. Det var fortfarande inte ett problem dock.
De riktiga problemen började när Linnéa föddes, för helt plötsligt blev jag tvungen att ta Alexanders parti när mamma var arg på honom för något L hade gjort. Vilket resulterade i att jag fick skit för det. Ibland skällde hon på mig, ibland gav hon mig en örfil, ibland låste hon in mig. Hon började också få ångest-attacker där hon blev rädd för att jag försvunnit (typ när jag var i kyrkan, på läget etc.) och ringde min mobil och frågade vart jag var. Vilket skrämde mig, för jag visste att hon hade druckit, jag visste att hon hade ångest, att hon skulle vara arg på mig när jag kom hem osv.

Nu det senaste året (ett och halvt år är det väl mer men okej..) har det blivit mycket värre. Hon har ringt oftare, hon har skällt på mig mer, hon har varit arg på mig mer och jag har inte kunnat göra något åt det. Jag har haft skuldkänslor och gråtit massor. Det var därför jag drog mig undan under frizon och hängde mer med Tomas än med folk från Unizon tillexempel, för av någon anledning kändes det lättare att berätta för någon jag inte kände än för er som jag skriver det här inlägget till, och eftersom han visste så blev det lättare att faktiskt ha någon som kunde krama mig när jag inte orkade svara när mamma ringde för 64242543 den dagen (hon ringde i snitt 20 gånger om dagen..).

Nu för en månad sen så sa jag som det var. Jag ville flytta. Jag trivs inte hos mamma, jag är helt övertygad om att familjen Johansson får det bättre utan mig, då kan de nämligen bli en familj på riktigt. Mamma blev arg, sa att jag övergav henne osv. What could I do? Jag sa till henne att om hon slutade dricka så kunde jag vara där. (kändes som en rimlig deal...) Jag var borta i två veckor hos pappa och kom dit för att upptäcka att ingenting hade förändrats, jag stod ut i en vecka och två dagar. På tisdagen andra veckan blev jag grymt trött på det. Jag packade väskan, ringde pappa och bad honom hämta mig och stack. Två dagar senare skulle jag ringa mamma, men fick veta att hon hade tagit massor av sömntabletter och låg på sjukhuset. Fatta skuldkänslorna.

Det var anledningen till att jag var borta i veckan. Jag orkade inte helt enkelt. När jag kom hem igår mådde jag faktiskt bra, jag var helt övertygad om att det inte var mitt fel och att jag inte kunde göra något åt det. Det hade varit helt okej nu också om inte Ola hade varit en idiot (som vanligt). När han lämnade mig hos pappa sa han ungefär "Tvinga inte din mor att hjälpa dig skolka. Du höll på att ta livet av henne för tre veckor sedan, räckte inte det?" Resten av konversationen bestod av att jag försökte förklara att det inte alls var sant, att fredrik sa att jag skulle göra så, att det blev bäst så osv.

Vad ville jag då säga? Jag tror att vad jag ville säga var förlåt. Förlåt för att jag har ljugit och varit rädd. Sen ville jag väl kanske få er att förstå varför jag inte vill ha med er hem till exempel, jag ville inte visa er min verklighet. Förlåt mig. Jag hoppas att ni förstår.. Tack

Okej. Jag vet. Jag är verkligen sämst på att skriva. Men jag har varit hos Mikko och vi försökte fokusera all möjlig tid på varandra (vi får inte träffas på tre veckor nu...). Det blir säkert jättebra, men jag är lite opepp, för liksom, tre veckor is kindra, en evighet? Jag vet inte. jag har bara ingen lust att vara ensam i en evighet.

Kort sammanfattning av veckan:
Plugg, mys, följa med mikko till skolan, asiatisk buffé, plugg, guitar hero, vindruvor, hemmagjord pizza (som vi bestämde att vi skulle göra första gången vi träffades ;) ), fotbollscup, mys, Love Hina, tentakelporr och Antti i duschen..

Okej, jag vet inte om ni vill ha en förklaring till vissa av sakerna, jag bara skrev alla ord jag kom på för att sammanfatta veckan. Jag kan dra veckan i korthet.

Fredag (förra veckan) - jag kommer dit. Vi åker hem och myser.
Lördag - Den bara försvann. Ingen av oss vet vad vi gjorde typ. Vi handlade, sen är det svart.
Söndag - Fotbollscup, det var kallt och lång väntan (= mysa med mikko) men det var okej. Sen handlade vi och spelade GH.
Måndag - Mikko var i skolan, jag skrev inlämning till teknikutvecklingen i tre timmar typ. Antti kom och skrämde livet ur mig när han kom hem från uppsala.
Tisdag - Mikko var hemma. Vi pluggade i typ.. en kvart kanske.. Spelade GH desto mer...
Onsdag - Följde med Mikko till skolan. Jag fattade uppenbarligen vissa saker som hans klasskompisar inte fattade. (Typ att om derivatan av en funktion är 0 så blir det en vändpunkt eller en terasspunkt, och i det här fallet så var det en andragradsfunktion, så antalet terasspunkter var inte jättemånga av naturliga anledningar, alltså fick man fram vändpunkten genom att ta reda på när derivatan var 0. Men det fattade inte han(klasskompisen)..) Sen blev det asiatisk buffé. Det var mysigt.
Torsdag - Mikko var i skolan, jag var hemma. Skrev klart teknikutvecklingsinlämningen och lämnade in den. Spelade GH (fick alla toner på all the young dudes på easy. (ja, jag spelar easy eller medium, jag har inte spelat så mycket.. ) Började dessutom titta på love Hina, som är en anime serie om en snubbe som för 15 år sedan lovade en flicka att de skulle gå på todai (universitetet i tokyo) tillsammans, men han vet inte vem hon var, men han är fortfarande fast besluten på att komma in på todai, även om han har sämst betyg i världen typ... Sen börjar han jobba som hyresvärd/fastighetsskötare/portvakt på ett flickboende där han blir jätte kär i en tjej och ja, ni fattar grejen. Vi handlade. Mikko övertalade mig till att köpa vindruvor istället för chips. Note to self: Vindruvor kommer ALDRIG att ersätta chips!!!
Fredag  - Vi var hemma, latade oss, spelade GH, tittade på Love Hina, gjorde hemmagjord pizza, precis som typ resten av världen. Mikko och Louise bråkar för tillfället om vem som kom på idén först, jag och Mikko låtsas därför att vi bestämde det första gången vi träffades att den 12:e december 2008 skulle vi göra hemmagjord pizza. (Vem som helst fattar väl att det var så?) Vi tittade på TV på kvällen.
Lördag - Mysa, jag blev sur över att jag skulle få vänta två timmar i mariestad, samt en halvtimme i skövde för att kunna komma hem till tibro. Tillslut kom vanja och ove och räddade mig hem till morfar som körde hem mig. <3 på honom, massa <3.

Det var väl typ hela veckan. Idag ska jag på julbord med pappa, marielle och farmor. Det blir nog trevligt. Sen ska jag nog plugga lite teknikutveckling, det är ju trots allt prov på tisdag.

Ni får ursäkta den dåliga uppdateringen. Jag har inte suttit så mycket vid datorn i helgen.
Åkte upp till Mikko i fredags.
Lördagen bara försvann. Jag vet inte riktigt vart den tog vägen.
Igår spelade Mikko fotbollscup. Det gick ganska kasst skulle jag vilja påstå. Men det var ganska roligt i alla fall..
Nu är han i skolan och jag är ensam hemma.

Godissugen är jag också. Men eftersom inträdet på cupen kostade 40kr så har jag typ inga pengar kvar. Det är lite opwn om ni frågar mig. Men det löser sig.

Nu snart, ska jag dra till skolan. Sen åker jag, äntligen, till Mikko. Jag känner mig hemsk för att jag kommer vara borta från skolan i en halv evighet, men det är okej. Jag behöver det här. Jag gör verkligen det. Önskar bara att folk kunde förstå det. Men det löser sig. Jag ska ta det lugnt, göra saker i min takt och vila upp mig. Visst, jag har en vecka kvar i skolan när jag kommer tillbaka. Men sen har jag ett jävla jullov framför mig. Och jag pallar inte. Jag gör verkligen inte det. Jullov = ingen Mikko, massa släkt, massa "måsten" och inget ta det lugnt och gör vad du vill. Okej, visst, det ingår gör-vad-du-vill tid i jul också, men inte på rätt sätt, då ska man sitta hemma och titta på sina julklappar och så. Men men. Jag behöver bara vara med mamma en typ halvdag eller något sånt. Det blir bra.

Nu ska jag gå till skolan. Hörs senare kanske.

Det blir en del små blogginlägg idag verkar det som.
Sitter på musiken nu. Vi tittar på en dokumentär om red hot chilipeppers. Det är inte ens lite spännande. Jag är sugen på att lyssna på lite lugn mysig musik. Men det är en brud på typ 40+ med dreads i dokumentären. (Okej, hon är säkert typ 25, men hon ser äldre ut..)

I alal fall. Jag sitter och spelar. Det är ovärt.  Jag har över 85 000 juveler på king <3 Snart 100 000. Snart Snart Snart.

Sitter och fixar med min nya sida på webdesign. Det ska bli en ny blogg. Såsmåningom (fram i vår någon gång) så hade jag tänkt göra en ny blogg dit jag tror att jag kommer flytta den här bloggen. Eller så tänker jag använda den som en liten del av mitt projektarbete i trean. Vi får se. Nu är det i alla fall dags att titta på lite fina bloggar som jag kan få idéer från.

Följande notis är citerad från Världens Historia nr17/2008 s. 5
""Något som inte har hänt sedan urminnes tider: En ung kvinna pruttade inte i sin makes knä." Så låter en sumerisk vits från 1900f.Kr. som just har utsetts till världens äldsta skämt av University of Wolverhampton.
     På andra plats kom en egyptisk historia från 1600 f.Kr: "Hur roar man en uttråkad farao? Jo, man seglar ut en båt med unga kvinnor i fiksnät nedför Nilen och föreslår farao att han ska ut och fiska."

Jag måste ju påstå att de hade ganska kass humor på den tiden.. men det är bara vad jag tycker..
Någon som håller med?

Idag var verkligen en sån där dag där jag, om Fredrik hade långtidssjukskrivit mig, hade stannat hemma. Jag var trött, hade lust att gråta och var allmänt grinig. Men jag gick i alla fall, även om det enda som fick mig att gå var tanken på morgondagens sovmorgon... men... jag dog inte. Var lite grinig på programmeringen bara. Och när Morgan sa att jag måste titta på programmeringen hemma nästa vecka för att hålla igång blev jag grinig. Men ingen dog. Sak se till att göra klart e-post programmet nu i nästa vecka och så ska jag titta på hang-man. Men jag måste nog ta med mig le book.

I alla fall. Det är klagdag idag. Men jag har inget att klaga på egentligen. Det är bra!

Jag blir trött på att inget funkar i det här huset. Jag menar, det är fel på allting. Hela tiden. Och jag hatar det.

I alla fall. Jag har läst saga för min bror nu. Det gick bra. Läsa kan jag i alla fall.

Jag har inget vettigt att skriva. Utom att jag köpte biljetter hem till Mikko idag, det blev billigare än jag hade räknat med. Så nu har jag typ 40kr mer än jag trodde kvar :P Det gör mig glad.

Men mamma får ringa och sjukanmäla mig de dagar jag blir borta. Fredrik sa typ att de helst inte vill långtidssjukskriva elever. Men att det är okej att jag är  hemma och så så länge jag sköter skolan. Och asså, det är klart jag gör det. Det är ju därför jag ska försvinna ett tag.

I alla fall.

Vi har historia. Trodde att vi skulle ha prov den veckan som jag kommer tillbaka. Men det har vi inte. Seriöst, I'm probably the happiest person on earth (okej, Milja är nog gladare, för hon skulle ha 4 prov den veckan egentligen..jag skulle bara ha tre)

I alla fall. Jag tänkte åka in till stan och köpa biljetter sen, så att jag har gjort det. För nu är det liksom bestämt att jag åker. Funderar på om det går att ordna så att jag är hemma på fredag också, för jag behöver verkligen till vårdcentralen snart. Jag har ont i mina öron, och jag har haft det sen i sommras typ. Och jag önskar att jag hade kunnat gå till vårdcentralen hos Mikko, men nu kan jag ju inte det. Och fredag är nog lämpligaste dagen egentligen. Eller det beror på om Daniel är tillbaka. Jag vet inte. Egentligen överlever jag väl tills efter nyår, men det känns så långt. Vi får se helt enkelt.

Nu ska jag i alla fall spela lite och fundera lite på svaren på frågorna vi fick. (instuderingsfrågor inför provet typ)

Jag har fått lära mig att man ska göra vad som känns bäst för en själv. Och ärligt talat. Just nu skulle det kännas bäst för mig om jag bara slapp skolan ett tag. För jag orkar verkligen inte. Visst, vi har lov snart, men jag orkar verkligen inte.

Jag har haft en grymt jobbig höst.
Min farfar dog. Min farfar liksom. So what tänker du nu, men han var min farfar. Jag bodde hos min farmor och farfar när pappa jobbade i Tyskland. Från pappa är det 300m hem till farmor. Jag har alltid umgåtts massor med dem. Men nu är han borta. Hela hösten har jag varit på bristningsgränsen. Jag har varit i skolan, klarat av mitt skolarbete och så har det varit bra med det. Jag har gått hem och gråtit. Jag har klagat på människor som inte alls förtjänar det och behandlat folk allmänt dåligt.

För att få ett slut på det nu så behöver jag ta det lugnt, komma ikapp, tänka över saker och ting. Därför ska jag prata med Fredrik om att långtidssjukskriva mig imorgon. Mamma har, tro det eller ej, till och med lagt fram förslaget. Jag antar att hon inser vad hon har gjort mot mig och att hon måste göra något åt det. Go mammas psykolog. Dessutom har jag ett prov och två inlämningar nästa vecka. Provet kan jag för hoppningsvis göra senare, det är matte, så det är ju inte direkt något jag har svårt för, och sen handlar det om en inlämning, teknikutveckling. Veckan efter det har jag å andra sidan två prov, historia och teknikutveckling. Men det är inte särskillt svårt något av det. Det löser sig. (Okej, jag vet inte ens vad historian handlar om..men det LÖSER sig).

Jag pallar inte skolan just nu. Jag kan plugga på distans. När jag kan gå upp vid tio, plugga till 16-17 om det behövs och sen göra vad jag vill. Jag klarar inte av att behöva följa ett schema just nu. Men det löser sig. Jag ska prata med Fredrik, och han är en förstående människa. Jag gillar honom.

Jag var borta i helgen. Inte borta borta. Men jag var inte vid datorn. Mikko var här. Vi umgicks, vi fick faktiskt ut något av det. Mer än vi brukar. Men jag skriver ett inlägg om det sen..
Fredagkväll - vi åkte och köpte chips och tittade på film.
Lördag - vi bakade pepparkakor hos farmor. Lars (farmors svåger var där) och vi gick till kyrkogården (farfar skulle ha fyllt år imorgon). Sen var vi hemma och tittade på film.
Söndag - Vi drog till biltema och media markt och shoppade lite med pappa och marielle. Sen åkte vi och käkade kinamat (jag hittade 500kr i mitt rum som jag la undan när jag fyllde år) Sen åkte vi hem och slappade lite innan vi packade mina grejer och åkte till mamma. Där låg vi i min säng och pratade hela kvällen.
Han åkte i morse.

Det är meningen att jag ska åka dit på fredag och vara där en vecka. Men rektorn tycker att det är onödigt. Annars tänker jag tvinga mamma att sjukanmäla mig. För jag orkar inte. Jag är trött och less och har ångest hela tiden. Jag orkar verkligen inte egentligen, men det får gå i alla fall. Allt hade varit bättre om jag fick vara hos pappa, men det får jag ju tydligen inte.. Det är kasst. Jag hatar det. Jag vill bara ha någon som tar hand om mig.